You say party I say Pie

Det är lördagkväll och klockan är inte ens tio. Eftersom det betyder very late på vårt interna familjespråk så har vi redan kollat klart på Modern Family och 30 Rock. Vi har hunnit klämma några hekto godis var och borstat tänderna efteråt för att skrämma tandtrollen.

Jag skall ÄNTLIGEN få gå och lägga mig. Och kanske, kanske, kanske får jag till och med sova i natt. Trots att jag gläder mig något oerhört inför denna tanke (affirmation) så känns det lite...tja lamt.

Vi bor ju rätt så centralt. En lägenhet för moderna urbanister som vill ha nära till stadens puls. Jo sådana är vi. Alltid i farten.

Utanför fönstret hör vi fulla chalmersstudenter ropa oförskämdheter och spaka raggninglines till varandra. Alla av dem, såväl killar som tjejer har foträta skor till sina partykläder. (Det är så man skiljer ut chalmerstudenterna från t.ex Handelsfolket). För killarna betyder det sådana där walkingskor med högteknologiskt membran. Tjejerna har någon clarks eller camperdoja. Så är det. Men kul verkar de ha. Man har roligare om man inte har ont i fötterna. Faktiskt.

Säkert skall de på någon rolig studenthippa där man dricker ärtsoppa och äter punsch ur djup tallrik. Får de i hop det med någon från någon annan nation (och det får de ju) så får de klippa sönder overallsingen och byta byxben med varandra. Sen capsar de natten lång.

Sicket liv.

Jag står i fönstret som en öm moder och tittar nostalgiskt på dem. Åh det var tider det. (Även om jag inte direkt var en overalltjej, nej)

Men var tid har sina glädjeämnen. Sova 8 timmar till exempel. Det tycker jag är skoj. Nu för tiden.

Tycker detta ändå blev en ganska bra bild. Sömn i natt och lite hårspray på det så är jag med i matchen igen. For sure.