torsdag 27 oktober 2011

Mysigt häng och megamacarons


Igår träffade jag min vän A på kvällen för en fika på Le pain francais på Vallgatan. Jättemysig cafékedja vars fik verkligen poppat upp som svampar över hela Götet. Riktigt goda och superfina franska bakverk har de.
Kändes som jag inte träffat A på evigheter. Alldeles för sällan. Vi har varit vänner i 10 år, sedan universitetet då vi hamnade på samma psykologikurs. Jag lade märke till A direkt eftersom hon var söt och lite fräck. Sedan märkte jag också att hon ibland var den enda som gillade när jag bräkte ur mig lustigheter på lektionerna och var jobbig och tog plats. När andra suckade satt hon i hörnet och fnittrade. Klart man blir kär då. Sedan började den största raggningsoffensiv jag någonsin tagit mig för. Hon SKULLE bli min vän. Kosta vad det kosta ville. A var nog inte så motsträvig direkt men eftersom jag tillmätte henne diverse tuffa egenskaper och livsförhållanden, så tänkte jag att detta blir nog en hård match. Medan detta var min första termin och hon hade läst i flera år så hade hon ju redan en bekantskapskrets och inte lika mån om att träffa nya vänner som jag var.
Så jag tänkte ut strategi och jobbade med målbilder och lyckades rätt så bra för snart var vi oskiljaktiga och senare fick jag vara hennes tärna när hon gifte sig.
Det var väl en solskenshistoria nästan passade för "Hemmets journal"?

Förutom sedvanligt barnprat och min gamla vanliga ältar "tänk när vi bodde i Karlstad då var jag lika smal som du och vi kunde ha samma kläder kan du fatta"ramsa så pratade vi lite om det jag skrev häromdagen. Att jag till och med efter att ha träffat henne en kväll kan känna att jag borde ta det lite lugnare och att hon säkert tyckte det var jobbigt och inte ville träffas mer. Hon sa att hädanefter skall hon alltid ringa dagen efter vi setts för att bestämma ny träff eftersom det var såååå trevligt sist, så skulle jag slippa ha ångest. Även om hon tyckte att jag varit störig skall hon göra så, fick hon lova.

A friend in need is a friend indeed.

Men kolla in denna chokladtarte med en megapassionsfruktsmacaron på toppen.
Nu i en mage nära mig!


6 kommentarer:

  1. Låter som både en utmärkt historia för Hemmets Journal (nu gissar jag lit ehär eftersom jag aldrig någonsin läser Hemmets Journal), men framför allt som en finfin vän :)

    Och shit vilken stor macaron! Tänk att den fick plats i en mage nära dig, imponerande :)

    SvaraRadera
  2. Men dra mig baklänges på en liten vagn.....!!!! Du ska SÅ ta med mig dit när jag kommer ner.

    SvaraRadera
  3. Hej! Det var trevligt att ses. Vi kanske kan göra om det någon gång. I höst har jag väääääldigt mycket planerat, men hur ser det ut för dig i februari? Mvh A

    Haha, mennäää. Senast om någon vecka blir det ju. Då är det äntligen dags! Väntat i över ett år har vi. Det blir du och jag och sjutusen fjortisar. /A

    SvaraRadera
  4. Hahahaa!!! Gud vad du är rolig... och så könde jag igen mig lite också! :/ Kram

    SvaraRadera
  5. Chokladtarten ser bara för grym ut. Själv hade jag en trevlig frukostdate med min äldsta och bästa vän i morse. Våra förutsättningar att bli polare gick mycket smidigt. Krävdes inte några listiga utarbetade planer. Vi har gått i samma klass sedan ettan. Ciao/Sahra

    SvaraRadera