tisdag 14 april 2015

Dags att prestera

Idag har vi ettårskontroll för Smacks. Spännande.
Det är nu man ska visa vilket smart barn man har och hur mycket hen kan och sånt där.
Gå och klättra, säga "mamma", "lampa" och "nollvision" och vara allmänt tidig och perfekt.
Det visar att man är duglig och aktiv som förälder och inte en slappis som varken pratar med sitt barn eller uppmuntrar fysisk aktivitet.

Minns ni hur det gick med Spiggen?
Antagligen inte.
Ni finner det här
En pinsam historia.

Risken finns att det inte går bättre idag direkt. Hon vet inte heller var näsan är och inte kan hon gå eller räkna algebra eller sånt som är bra att kunna. Hon skrattar dessutom åt skittråkiga skämt och är allmänt lätt att lura.

Som tur är tog hon sig upp till sittande förra veckan. Det har varit micket svårt.
Speciellt om man ätit något gott innan. Då kan det bli tungt.

Som tur är har jag Spiggen med som stöd. Då kan han visa att man kan bli enastående smart och perfekt även om saker och ting tar lite tid.


Trädgårdsångest

Ni vet en där känslan folk alltid pratar om att det känns som man egentligen är en bluff och bara väntar på att någon ska komma och upptäcka en.
Känslan av att man inte har en aning om vad man pysslar med.
Sedan vi blev med trädgård lever jag i den dagligen. Det är inte känsla ens utan mer en absolut vetskap.

När vi köpte/byggde hus så ingick trädgård. Perfekt för oss som inte har en susning om klimatzoner, jordtyper och vad som trivs i olika vädersträck.
Så vi fick en trädgård med gräs och häck och en vacker liten magnolia och 17 olika buskar odlade i en slänt. Sedan fick vi en förteckning på 7200 olika växtsorter odlade i området utan en ledtråd om vilka av dem som finns på just vår tomt. Jag vet fortfarande inte. Något kan vara fläder och några taggiga saker borde ju vara rosor men där finns också några höga, rangliga rankor som är helt oidentifierbara.Havtorn? Sälg? Vass? Drivved?
Snillen spekulerar för fullt här hemma där en blind leder en blind.
För trots ovissheten ska det ju skötas förstås.
Häcken är tydligen en liguster fick jag vet av någon granne. Mycket svårt att se om man jämför med bilder. Och hur klipper man en sådan då? Ja, på andra året alltså. Det kan ju skilja sig. Det vet ju varenda barnunge. Jaha då försöker vi väl ...
Sedan beskär vi rosenbuskarna...Peter kan du kolla om björken där borta har musöron?
Lägg nu för fan snittet 45 grader så att vattnet kan rinna ut. Mmhm..japp. Klipp, klipp.
Men fan Annika, ropar Peter och viftar. Du skulle beskära! Inte stycka dem. Det är ju bara stumpar kvar. Vi får rosor år 2023.
Om det ens var rosor älskling. Kanske var det en kaktus.

Och jag kollar Youtube och olika bloggar och får hela tiden känslan av att det ser för lätt ut. Som att de döljer något för mig. Det är bara att klippa säger den härligt väderbitne trädgårdsmästaren i jeansskjorta och skomakartumme och kör händerna i jorden.
Men sedan kryper det naturligtvis fram att det ska klippas ovanför tredje utåtriktade knoppen i skymning en fullmånenatt. Om man är i klimatzon 2 alltså. Annars en molnfri onsdagsförmiddag mellan klockan 10-11:30. Typ så. Men sånt känner man ju. Vet man liksom bara.

Jag vet...alltså VET, som i att jag har papper på, att jag är normalbegåvad, men jag känner att det är en smula övermäktigt. Men jag gör ändå och hoppas på att något överlever. Och att det vi får ihop något så när passar ihop med varandra och pollinerar varandra på något lämpligt sätt.
Skam den som ger sig



Smacks framför påstådd ligusterhäck.
Nyklippt.
Den ska bli tät tydligen
Får se.

onsdag 8 april 2015

Pollenchock och poddradio

Hallå i vårsolen.

Vet ni, Det har varit 22 grader vid vår solvägg idag. Typ sommar alltså.
Det är på gång, det är på gång.
Det är även pollensäsongen har ni säkert märkt. Den här tiden på året tillbringar jag med två gluggar som ögon och helt utan doftsinne. Det gör inget. För jag hör fågelsång, känner hetta i ansiktet efter att ha varit ute en hel dag och börjar längta efter bryggor, sand mellan tårna, smultron och väluppfostrade ungar dragna i skrinda utan gnäll. Idyll.

Men det är ju en bit dit förstås (särskilt det där med det gnällfria). Först ska det snoras.

Vet ni vad som mer är på gång?
Det första av Emmas och mina poddavsnitt för Philips Avent ligger uppe och är sökbara på Itunes.
Känns så otroligt roligt.
Var sjukt nervös innan jag hörde det.
Efter vi var klara med inspelningen så hade jag inte ett minne av vad vi pratat om en gång.
Det var som dagen efter ett bättre kalas helt enkelt. Med den lilla skillnaden att någon spelat in rubbet och vem som helst, inklusive min mamma, skulle ha möjlighet att höra det. Det var lite darr på det, faktiskt.

Här kan ni lyssna påt också. Hoppas att ni gillar det!





onsdag 18 mars 2015

Frågor frågor

Alltså detta löp.
Jag läser det om och om igen.
Det fyller mig med häpnad
Har så många frågor att de slinter på tungan och gör mig stum.
En del av mina frågor:
Är konflikterna i Syrien och Ukraina över?
Är det inte val i Israel?
Ooooch när jag lämnat de PK-frågorna undrar jag också:
Hänger de två rubrikerna ihop? 
Är det en slump att de berör samma tema?
Vem är FrölundaMatilda? 
Är det ett artistnamn?
Är hon typ känd från Mellon eller Let's dance?
Reste hon med stomipåsen som enda sällskap? 
Har den något namn? ( konstig fråga kanske men en gång åkte jag buss bredvid en dam som presenterade mig för sin stomipåse som hette Algot. Och jaaa när jag googlade på detta så fann jag att även FrölundaMatildas stomi var av manligt kön och döpt till Gunnar. Vägra dö nyfiken)
Är detta löp genialiskt eller fullständigt barockt? 



torsdag 12 februari 2015

Man är ju inte precis 30 längre

Nåväl. Det är väl inte så att jag inte märkt dem förut.
Ålderstecknen.
De har smugit sig på ett efter annat. Började med halsbränna, lättöl till maten och ischias. Sedan blev plötsligt "På Spåret" ett stående inslag på helgen. Om vi mot allt förstånd åker bort på fredagkväll, typ på parmiddagar eller familjeställning (sällan på lokal, aldrig på "klubb") så ser vi det on demand. På Söndagen till exempel. Extra festligt nästan.
Och att vara uppe hela natten betyder ju något helt annat nu än förr. Dock inte nödvändigtvis vaknatt med ledsna barn utan även en helt vanlig insomnia. Det är vanligt bland äldre. Man vankar runt. Vinklar på persienner, hummar för sig själv, gungar i morgontofflorna och dricker något varmt med honung.

Och när man var tjugo behövde man typ ett täckstift och lite vit kajal för att se fräsch ut om man lagt sig sent eller inte alls.
Ingen foundation i världen kan numera avhjälpa det faktum att man ser ut som att man blivit rammad av postbilen om man idkar sent sänggående. Särskilt i kombination med alkoholhaltig dryck naturligtvis. Niqab i kombi med clear eyes och ett par klädnypor är det enda som döljer det något sånär.

Well, well. Gnäll, gnäll.

Men detta är INGET mot min nya åkomma. Det här är serious shit, mina vänner.
Upptäckte det igår när jag hade ledig kväll och egentid och jag lyxade till det med en barnfri tur till både Plantagen och sopsorteringsstationen.
Var på Plantagen för att köpa nya växter p.g.a massdöd p.g.a brist på gröna fingrar. Lite murgröna, ngn vacker spökväxt, kanske en citronfikus eller en monstera. Sånt som den unga, moderna storstadsmänniskan väljer till sitt hem. 
Men där och då knäppte något till i huvudet på mig och jag blev 70 år.
Det enda jag ville ha var blommor som blommade. Helst hela huset fullt. Och jag pratar inte om Hortensia som ju är lite poppis och sånt. Icke. (Svårskött) Kunde däremot inte välja mellan alla Azaleor, San paulior, krysantemum, primulor och flitiga Lisor. 
Pelargoner hitåt tack.
Fick besinna mig. Köpte två Primulor och två krysantemum och vände hemåt i chock. Åkte iväg och köpte ännu en primula idag. Helt febrig.
Vill ha fler.
Kollade på en youtubefilm om hur man beskär pelargoner. Blev sugen på att försöka.

Så fint.
Så trevligt
Och så moget.

Nästa grej för mig är kärlkramp tror jag.


Nu i ett köksfönster nära mig

onsdag 28 januari 2015

Livet

A men ni måste tro mig. Jag försöker verkligen krysta fram energi för bloggen.
Skriva vitsiga eller smarta saker och allt det där.
Men något kommer alltid i vägen. Livet. Livet livet.
Inte för att jag gör sjukt spännande och tuffa grejer här hemma och därmed inte har tid.
Det är det vanliga liksom; Prata om uttryckningsfordon och tankbilar med Spiggen, ägna sig åt periodisk fasta, förebygga, bota och oroa sig för Smacks förstoppningar. Sitta i kö till sjukvårdsupplysningen, gnälla med grannarna om att vår närmaste sopsorteringsstation ska försvinna, kolla mästerkock och heja på Philip, rota i skåpen efter något gott, bleka håret utvikningsbrudsblont, konstatera att det är det enda som är utvikningsbrudslikt, inte veta om man ska vara glad eller besviken för det. o.s.v.

Men det är fint livet. Det tycker jag.
Ska försöka visa er mer av det.
men ni kommer väl ihåg att jag finns på insta också.
Kram hörni
Försöker ta bilder på Smacks också ibland. Det tycker Spiggen är himla onödigt.
❤️

fredag 12 december 2014

Staffanstorp i storm

PIdag trotsade vi förkylningar och stormvarningar och drog till Skåne för att fira Lucia med min bror och hans familj. Spiggen har varit så pepp på att träffa sina kusiner som han älskar djupt och innerligt så ingen fånig storm i världen hade kunnat få oss att ställa in det. Och storm..tja..jag vet inte. En lykta har vält. Mycket dramatiskt. Men vi har kanske inte sett allt ännu. 
Vad vi har sett är vin och glögg och Peter och brollan har en spontan liten Romprovning. Min bror är något av en alkosnobb och rom är tydligen sista skriket. "Se nu till att få med etiketterna" sa brorsan, orolig för att någon ska tro att han dricker typ hembränt med essens. Det passar inte hans image.
"Som om någon som läser min blogg bryr sig rom" kontrade jag trotsigt med tråkig ton.

Så i helgen gör vi Staffanstorp. Det ska bli gött.