Dorsia..Jag säger då det.

Idag samlade jag ihop ett par av de bästa jag vet och sportade en Afternoon Tea på Dorsia. Göteborgs i särklass piffgaste ställe, enligt mig. Här kan man på söndagseftermiddagar, till tonerna av Piaf prata bort några timmar samtidigt som man går på fat efter fat av godsaker. Servitriserna är vackra som pärlor i sina superflotta klänningar och plymer i håret och dessutom rara, supertrevliga och alerta som tusan. Det är Fancy Schmancy där inne, det kan man inte komma ifrån. Fast på ett helt igenom bra sätt. Avslappnat och välkomnande och det enda man tänker om det är att man i fortsättningen också skulle försöka var liiite mera piffig. Det här är placet för livsnjutare.
Och vi njöt.
Bästa söndagen på länge.

Ja det kan se lite mycket ut och så...men det gick bra. Väldigt bra.

Jag var ju också så nöjd med att äntligen få användning av min fina, lite excentriska hatt. Den passar sällan in liksom.
Men här var den perfekt.

Det allra finaste

Det har varit en sådan där förbannat bra dag.

Idag var våra vänner tyskarna hos oss med sin son Gullegoj som ju är Spiggens allra första vän. Som låg på babyfilten tillsammans när de var under månaden gamla och som trots avstånd och långa perioder utan att träffas, genast vet att att de är nära vänner. Att de alltid har varit det. De har minnena i kroppen på något sätt.
Man blir tårögd av att se dem.
Spiggen som ju är tillgiven som en Golden Retriever mot de flesta, vill ju gärna kramas, pussas och hålla hand och Gullegoj låter, trots sin stora integritet, honom omedelbart komma nära och framför oss utspelar sig de mest fantastiska uppvisningar av vänskap, kärlek och omtanke. Uppvisningar som får oss att titta på våra barn, på varandra och på oss själva och viska att "så nedrans illa har vi inte gjort bort oss som föräldrar om detta är vad som kommer ur dem"
Ja, vi tar åt oss äran alltså. Men ger också ära till alla andra som dagligen ger våra ungar ömhet, vägvisning och en dos av hyfs och sunt förnuft.
Och ändå är det större.
Som om de trots sin ringa ålder (eller kanske på grund av den) förstår mer än det vi lärt dem och även mer än vad vi själva kan om kärlek.

Gullegoj pratar mest tyska just nu. Det är inget problem. Det var som Theodor Kallifatides visserligen kanske inte ordagrant sa i sitt sommarprat men på ett ungefär: "När man ser med själens ögon så förstår man mer än vad man vet"

Vad spelar språk för roll för dem...

Och medan dessa lockhåriga gossar leker får vi chans att prata en hel dag med våra vänner som är några av våra absoluta favoritmänniskor här i världen. Människor som man kan bolla sina mer eller mindre orealistiska drömmar med, berätta om sina (många) svagheter för och även dela det som är lyckat, bra och roligt.

Vänner är en välsignelse och det är som med smycken, mattor och papegojor. Väljer man god kvalitet och rätt sort så håller de hela livet.

Liva upp en onsdag

Idag bröt jag isoleringen och gick på lokal med Anna och Jenny, två av mina bästisar. Jodå, man kan säga bästis även om man är över 30. Särskilt då skulle jag säga för då vet man vad man snackar om.

Det kändes skönt att komma ut i civilisationen och prata ut om alla saker jag grunnat över på ensam tid. Hypoteser om livet och sånt. På bästa drömmarvis har vi nu gjort storslagna planer för varandra och om ens 20% blir av så kan det bli en spännande höst.

Nu är jag skrattvarm i kroppen och sockerdepåerna är uppfyllda. Enkelt recept på vardagslycka.

Men nu bränner vi av resten också va?

Vi hade ju en bröllopsfest också. Såklart.
Vi bokade Stockmakaren i Huskvarna då vi fick ett så himla bra intryck av festvåningschefen Hasse som verkade superrutinerad. Och proffsiga och serviceminded var de från första mailet tills att Hasse förbarmade sig över några whiskeypimplande överblivna, gäster som irrade runt i lokalen långt efter stängning och körde dem till sitt hotell.
Det var skönt att ha allt på en restaurang och slippa oroa sig för eventuellt orutinerad cateringpersonal och inlånade fjortisar i servisen. Istället kunde jag lägga tid på att planera en rosa godisbuffé och knyta spetsband på varje ledig kvadratcentimeter. Sånt där man gärna gör om man knarkat pinterest lite för mycket och gillar detaljer.
Och det blev en fantastisk kväll såklart. Maten var superbra, talen fina och tårtan som vi beställt från Lindas Tårtor var lika snygg som smarrig, med päronmousse och Marabou mintchokladfluff.
Vid 8 fick vi dessutom sms från barnvakten om att Spiggisen ätit bra och somnat och då kunde jag slappna av på allvar.
Men brudvalsen. Herregud. De pengarna vi lade på danslektioner borde jag köpt snask för istället. Den saken är klar. Det GICK bra när vi dansade hos fröken. Men väl på plats glömde vi alla steg och staplade runt som två Mr Bean på nya äventyr. Jag var så arg på mig själv att jag ville grina men sen struntade vi i det och Julian lärde oss istället någon Japansk dans som tydligen dansas frekvent på Nya Zeeland. Exotiskt.
Eftersom de flesta vänner stannade hela natten så fick vi tid att prata med alla och det är jag så glad över. Det blir så lätt att man har dåligt samvete över det där annars.I början av festen står oftast familjen i fokus och jag var rädd för att inte hinna se alla och visa hur glada vi var för att de var där.

Men när natten var slut så var alla om möjligt ännu närmare än vi var innan.
Alltså vilka fantastiska personer vi har i vår absoluta närhet. Vi är så, så glada för det.

Möhippan

Dags att visa lite möhippa känner jag. Det har dragit ut på tiden då vi alla behövt nyktra till. Höhöhö. Jag skämtar. Det var en städad tillställning tack och lov.

Jättefin och sånt. Men lite rouge hade inte skadat mig. Den saken är uppenbar.

Jag var väldigt ful i min Onepiece och märkliga peruk men eftersom mina vänner vet att jag inte direkt skulle uppskatta att sälja kyssar och kådisar i Brunnsparken så var dagen som tur var åtminstone helt fri från sådana inslag.
Först frukost i lusthuset i Botaniska trädgården och ett mycket märkligt möte vid en fiskbil. Där fick vi med oss lite snacks att ha på vägen. Rökta oskalade räkor to go. Gött.
Sedan dansade vi Bollywooddans och det var asroligt. Fröken var en väldigt fri själ och hela dansen ni får se nedan är en kärlekshistoria förstår ni. Handlingen är följande:
Först visar jag hur vacker jag är och han blir kär och jag är hard to get. Han insisterar på att jag är hans drömkvinna och besöker mig i drömmen men jag skyler mig och är micket, micket kysk. Sen ångrar jag mig lite, visar lite hud för att vara schysst och så får han dansa med mig. Ni fattar. Rafflande. Om jag hade GISSAT handlingen så hade jag gissat på att det hela gick ut på att koncentrerad tjej med högt BMI skall lära sig simma klädsim i sari . Men så är det alltså inte....

Och Jaaa filmen ligger fel. I know. Jag vet inte hur man ändrar. Skit i det nu och njut av alla vackra rörelser.

Ah, ni undrar över kläderna förstås. Ja det stod med i packningslistan att jag skulle ha med mig  kläder anpassade för Bollywooddans. Så då tog jag de här. Det blev bra.

Efter lite lunch och sånt så drog vi till Cupcakes and more för bakning. (och ätning). Den ultimata sysselsättningen och jag ville flytta in där på heltid och Spritsa kakor och hälla strössel.

Sedan delade jag ut kakorna i Haga. Uppdraget var att jag skulle få i väg två stycken. Men folk blev så sjukt glada över gratis superfina cupcakes att jag fortsatte frivilligt en bra stund och kände mig som en god och härlig människa.

Glada Cupcakesälskare

Sedan middag hemma hos Jenny. Och sedan drog vi givetvis till den ungdomliga nattklubben Excet och dansade discodans hela natten med pojkar i uppknäppt skjorta och/eller superdjup V-ringning på T-shirten.
Nej det gjorde vi inte. Vi satt kvar i Jennys soffa och knäppte upp brallorna för att få plats med mer chips och vin. Mer min melodi.

Hela dagen var kanonbra och jag kan inte nog tacka dem som var med. Världens bästa tjejer. Love you.

Bröllopsbilder; Förberedelser.

Bröllopsbilderna börjar ramla in hos mig och jag får några i taget, allt eftersom Emma redigerat dem. Hon är duktig den där frun. Det vet vi.
Jag kan liksom inte titta mig mätt på bilderna eftersom de är så förenade med känslor av olika slag.
Men jag kan börja visa dem som är från förberedelserna;
Vi gjorde oss i ordning i "Saftkalasrummet" på Huskvarna Stadshotell med hjälp av frisören (och senare också solisten) Per Helgesson från salong Intim i Alingsås. Per träffade vi på ett bröllop förra sommaren och bokade in så fort som vi bestämt datum för bröllopet. Det var ett mycket bra val,skulle det visa sig. Förutom att han var duktig rent yrkesmässigt var han också rolig och ytterst tålmodig. Tillsammans skall vi nu ta flor och vågihår-trenden till Alingsås bestämde vi, då den looken inte slagit igenom där ännu. Ett mission. Tillsammans med Emma och Nelly (Som hade mycket fina och kreativa idéer till Per om hur hans skulle kunna utveckla verksamheten i linje med salongens namn)  bidrog han till att göra morgonen fantastisk och få oss att slappna av en smula.

Nationaldag på Vinga

Idag firade jag nationaldagen med en båttur i skärgården med min vän Jenny och hennes pojkvän. Eftersom jag älskar, älskar, älskar Evert Taube (jaja jag är 100 år o.s.v. o.s.v) och tycker att hans visor är bland det svenskaste som finns så passade det väl superfint att åka ut till Vinga och hänga där lite.
Det var vackert på Vinga. Mycket. Och solen sken och vi strosade runt på ön och kollade på krabbor och fläderblommor. Men att bo där....Alltså jag vet inte. Det är inte superkul på ön, inte så mycket att göra liksom. Och det lär väl inte varit roligare när Evert själv var liten. Då fanns nog varken glasskiosken eller Taubemuseet antar jag. Inte konstigt att han började skriva sånger alltså. Eller gick till sjöss för den delen.
Men vi hade det såklart bra. Vissa badade, andra inte utan nöjde sig med att doppa fötterna och käka kanelsnäckor.
När jag varit vid havet så känns det som jag är renad på insidan. Kanske är det saltet som blästrar. Jag vet inte. Men det känns bra.
Nu försöker jag samla all min kraft för att ta mig ut i köket och koka hallonsylt.
Hallonsylt måste man ha om man ska göra supergod prinsesstårta på lördag. Och det ska man ju.

Åhoj seglarvän