Men nu bränner vi av resten också va?

Vi hade ju en bröllopsfest också. Såklart.
Vi bokade Stockmakaren i Huskvarna då vi fick ett så himla bra intryck av festvåningschefen Hasse som verkade superrutinerad. Och proffsiga och serviceminded var de från första mailet tills att Hasse förbarmade sig över några whiskeypimplande överblivna, gäster som irrade runt i lokalen långt efter stängning och körde dem till sitt hotell.
Det var skönt att ha allt på en restaurang och slippa oroa sig för eventuellt orutinerad cateringpersonal och inlånade fjortisar i servisen. Istället kunde jag lägga tid på att planera en rosa godisbuffé och knyta spetsband på varje ledig kvadratcentimeter. Sånt där man gärna gör om man knarkat pinterest lite för mycket och gillar detaljer.
Och det blev en fantastisk kväll såklart. Maten var superbra, talen fina och tårtan som vi beställt från Lindas Tårtor var lika snygg som smarrig, med päronmousse och Marabou mintchokladfluff.
Vid 8 fick vi dessutom sms från barnvakten om att Spiggisen ätit bra och somnat och då kunde jag slappna av på allvar.
Men brudvalsen. Herregud. De pengarna vi lade på danslektioner borde jag köpt snask för istället. Den saken är klar. Det GICK bra när vi dansade hos fröken. Men väl på plats glömde vi alla steg och staplade runt som två Mr Bean på nya äventyr. Jag var så arg på mig själv att jag ville grina men sen struntade vi i det och Julian lärde oss istället någon Japansk dans som tydligen dansas frekvent på Nya Zeeland. Exotiskt.
Eftersom de flesta vänner stannade hela natten så fick vi tid att prata med alla och det är jag så glad över. Det blir så lätt att man har dåligt samvete över det där annars.I början av festen står oftast familjen i fokus och jag var rädd för att inte hinna se alla och visa hur glada vi var för att de var där.

Men när natten var slut så var alla om möjligt ännu närmare än vi var innan.
Alltså vilka fantastiska personer vi har i vår absoluta närhet. Vi är så, så glada för det.