Saffranskladdkaka. Är det jul så är det

Men vilket väder vi hade i natt och i morse. Som en räddande ängel hörde en vän av sig och erbjöd sig köra Spiggen till dagis. Antagligen vet hon hur min frilla och nylle ser ut när det utsätts för hårt väder och ville skona världen från detta. I vilket fall som helst var det snällt. Väldigt snällt.

Med tiden jag sparade på den uteblivna mardrömspromenaden bakade jag en förträfflig kladdkaka och bjöd henne på.

Någon skönhet blev den inte. Speciellt inte som jag pimpade till den med en näve minimarshmallows i glada pasteller som faktiskt varken gjorde till eller från för smaken men definivt från för utseendet. Om ni kollar noga ser den lite möglig ut på sina ställen. Det är de blå och gröna marshmallowsarna som smält ut lite och bildat modern konst. Och de liksom mörkbruna leverfläckarna kakan har på ovansidan är också deras förtjänst.

Men allvarligt,skit i det. Den smakade som älvblod gör för vampyrer. 

Här kommer receptet. 

Kanske kan ni också bjuda någon snäll.

"12" portioner. (Hahahahahaha)

100 gram smör

1 paket saffran. 0,5 gram alltså.

100 gram vit choklad

2 ägg

2 dl strösocker

2 dl vetemjöl

0 minimarshmallows i glada pasteller

Gör så här.

Sätt på ugnen på 175 grader

Smörj en springform (24 centimeters)

Smält smör

Tag från plattan och blanda i saffran och den vita chokladen som du hackat lite grann

Rör tills chokladen smält och du fått en skitgod sås i kastrullen

Blanda ägg och socker i en bunke, häll i smörsåsen och sen mjölet. Blanda, blanda.

Häll sedan inte i marshmallowsarna men kanske kan du komma på något eget att pigga till den med. Bara fantasin sätter gränser hörni.

Häll i formen

In i ugnen

Tag ut efter 20 min

Konstatera att värst vad den blev platt.

Låt svalna

Ät den

Bli poppis

Må illa. 

Sjuka barn och årsdag.

Haha nu har jag alla saker att skriva om så det är väl dags att ta en paus på ett halvår eller så för att få inspiration till två eller tre nya inlägg. Det är så konstigt med inspiration. Ju oftare man skriver desto lättare går det. Nu är det...hm..trögt.

Vi skulle haft en supermysig andra advent var det tänkt. Först skulle  Spiggen och jag på bio för att sedan kvista förbi Lisebergs julmarknad, fylla på fudgeförråden, äta tunnbrödklämma med socker och kanel och givetvis vinna en sådan där bulimistor kexchoklad. Men Spiggen är fortfarande inte kry utan varm som en vedugn och har ork endast till att ligga under filt och kolla på " Hitta Nemo".

Så det blev inget. Det blev ingenting alls. Jag städade kastrullskåpet, Peppe bakade en sockerkaka och Smacks käkade på sin strumpa. 

Men när barnen har somnat, ( just nu ligger Smacks och skjuter ut nappar genom spjälorna och gråter sedan förtvivlat och ringer Bris p.g.a akut napplöshet ska vi äta svinmycket undergräddad (=bra) sockerkaka för att fira advent och att det idag är 13 år sedan vi träffades första gången och jag charmade honom genom att slänga en halväten korv med bröd på hans kompis. 

Dagens charmknep.

Klart man blir kär liksom.

Ps. Är det lite redigbyx att fira årsdagar med sockerkaka? Lite muppigt liksom.

Vi kanske skulle druckit violshots eller nåt? 

Baka med Ingegerd

Ikväll varvar jag omsorgerna av en febrig Spigg med att baka trevliga jullimpor inför Julens alla limpkrävande små bjudningar. Eller limpa och limpa.. Vad kännetecknar en limpa? Är allt avlångt bröd, med undantag baguette, limpor? Det tycker jag.

Receptet har jag fått av Peppes faster som fått det av någon som fått det av någon. Det är sådär käckt och gammaldags med en liten historia högst upp om hur det från början hamnade i allmänhetens åpna händer. Kolla här:

"Vill ni ha ett helt underbart fullkornsbröd? Sa en röst i Ring & Skriv-telefonen för lite sedan

Det var Ingegerd Westling som berättade om brödet hon fått av en äldre dam i Boden.

(Alltså. Det är först nu jag fattar att de antagligen menar " i mobilen". Har alltid tänkt mig att Ingegerd ringt in till något puttrigt förmiddagssänt radioprogram vid namn Ring & Skriv-telefonen...ja men typ "Ring så spelar vi" ( om ni minns) fast med recept och små gulliga berättelser om barnbarn och dagens ros och sånt där. Hemmets journal fast radio. Inte fan vet jag.

Åt detta bröd någon jul för ett tag sedan och tyckte det var very smaskigt men varje gång jag tänkt att baka det har jag avskräckts av den gedigna inköpslistan av olika mjölsorter som man både behöver skriva ner och sedan dessvärre också följa. Dvs köpa, bära hem och även förvara. ( och försvara för en äkta make som inte förstår sig på mjöl utan vill ha rymd i skåp och låda)

Men härom dagen proppade jag barnvagnen full med Icas alla tillgängliga mjölsorter och här är jag nu då. I förkläde och allt.

Så här kommer resten av receptet. Det är åtminstone väldigt lätt. 

Tag först fram två trevliga avlånga formar som rymmer 1,5 liter och smörj dem med smör och sätt ugnen på 175 grader. Så är du förberedd och kan känna dig välorganiserad och husmoderlig, så som jag gärna föreställer mig att Ingegerd är.

Blanda:

2 dl grahamsmjöl

2dl grovt rågmjöl

2 dl vetegroddar

2,5 dl havrekross. ( köp inte det. Sjukt onödigt. Ett havregryn är inte direkt okrossbart så gör det själv. Ha! Anarki)

2 dl vetekli ( glömde jag köpa trots noggrann läsning av ingrediensförteckning. Ringde mamma med falsettröst och frågade vad jag skulle ta mig till. " ta något annat" sa mamma som är den svårstressade typen. Jag tog lite mer av de andra mjölsorterna istället. Ingen dog.

5 dl vetemjöl

3 dl rågsikt

2 tsk salt

5 tsk bikarbonat.

Blanda nu detta ordentligt.

Ös sedan i en liter fil och 1,5 dl sirap och blanda igen

Häll i formarna

Grädda på nedersta falsen i 75 min

Sedan hälsar också Ingegerd att brödet håller sig saftigt i flera dagar om det förvaras i plastpåse i rumstemperatur. Det går också att frysa. ( till skillnad från andra bröd undrar jag då med onödigt tråkig attityd)

"Lycka till med julbrödet!" Står det längst ner i receptet.

All denna trevlighet.

Helt varm blir man.

Tröttma

Ledigheten har tagit ut sin rätt. Jag är sjukt trött idag och behöver minst en ledighet till för att vila upp mig. Helst en lite mer ledig variant. Gärna med fler sovmornar, spa-vistelser och vågskvalpsmeditation. En sömnkrånglande unge var inte alls beställt men kommer den i gosig förpackning så tar man ju emot det ändå liksom. Om än med grusig blick.

Vi har dessutom varit förvånansvärt sociala det här jullovet. Det tar på krafterna. Träffa folk och sånt. Det har ju inte varit så fett med det sociala under hösten direkt så det var kul att skärpa till sig lite. Bra för oss liksom. Jag har knappt ens svarat i telefon på 4 månader och hade det inte varit för min förtjusande personlighet så hade jag nog knappt en kotte kvar att umgås med efter denna period av isolering. Men det hade jag och det gladde mig mycket.

Och idag började jag tydligen jobba igen och efter att ha hängt med Spiggen under natten så kändes det en aning tidigt när klockan ringde vid cirkus kvart över aptidigt. (5)
Men det var kul att komma till jobbet i de nya lokalerna och upptäcka att de bjöd på överblivna ischoklad och hade chocodream som tillval i kaffemaskinen. Man måste ha lätt till glädje.

Så ikväll multitaskar jag endast med att sitta i telefonkö och ligga i sängen läsandes den här boken som jag varit sugen på så länge. Då gör det ingenting att hjärnan är potatismos eller ens det faktum att jag ser ut som en sur prost när jag är jättetrött. Med håret på ända, streck där ögon lämpligen bör sitta, bakpressat huvud=dubbelhaka och putig surmun. Väldigt sött.

Onsdagsburr

Det är lite burrväder nu. Men det gör inte så mycket.
December är ju som gjort för hemmamys och med lite tända stjärnor, Yankee Candles juldoftljus och ett halvt paket Texas pecanglass så klarar man väl lite regn och snålblåst om det kniper. Speciellt när man har massor av Downton abbey-avsnitt att kolla på kvällarna igenom.
Då är det inte så jobbigt.

SOPHIE by SOPHIE

Jag har ju tidigare skrivit om mitt childhoodarmband, med plastpärlorna vars färger representerar artiklarna i barnkonventionen. Jag älskar verkligen det armbandet och bär det nästan jämt.

Därför blev jag väldigt glad för denna mer pimpade varianten som jag fick i julklapp.
Armbandet är av märket SOPHIE by SOPHIE och är naturligtvis även det i samarbete med World Childhood Foundation.

Gotta love it!

Hemmakväll

Hemma igen och lika roligt det är att vara borta och träffa de man tycker mest om, lika skönt är det att komma hem till de egna sakerna, den egna sängen, doften av lägenheten och våra egna rutiner.
Vi har försökt packa upp allt vi orkat, skruvat julklapps-Stokkestol och fixat halva kvällen. Men nu ger vi upp. Jag är trött och har något objudet i kroppen som vi får se hur det utvecklas. Om det går över under natten eller om det bryter ut i fullständig blom under morgondagen. Mamma var väldigt krasslig under julen och det är möjligt att jag fick det i julklapp. Vi får se och det får vara hur det vill med den saken.
Nu ignorerar jag vissna hyacinter och berg av julklappar som skall få en plats i lägenheten och intar istället fullt liggläge i soffan med pyjamas och filt.
I morgon börjar vi nyårsförberedelserna men inte ikväll. Ikväll börjar vi inte ett smack.

Den perfekta mellandagen

I natt fick vi sova heeela natten vilket vi inte direkt har varit bortskämda med de senaste dagarna.
En sovmorgon på det så känns det som om världen har fått andra färger.
Medan de andra kämpar med ett stort pussel med stora ytor av träd och berg= svårt, så uppdaterar jag mig på bloggarna och bläddrar i julklappsböcker.

Så fort Spiggen har vaknat skall vi åka till Västerlanda och hälsa på våra favorittyskar som ärat Sverige med ett julbesök och som vi längtat efter i evinnerlig tid. Deras pojk Gullegoj och Spiggen är födda bara med ett par veckors mellanrum och är egentligen smygbröder. Under deras första tid träffades de jämt och ständigt och banden finns där trots att de nu bara ses några gånger om året.

Ni hör ju, Det är en galet bra dag det här!

Det var den julen...

Den gick fort och den var bra. Vit till och med vilket ju är lite av en bonus.
Dagen före julafton åkte vi till Peters föräldrar och stannande där till juldagen.
Där var också Peters Globetrotter till lillebror och hans överjordiskt vackra flickvän samt hans gravida syster med pojkvän. Ja och så faster Peggy då. Hon var stilig som alltid men hade vissa problem med andedräkten.

Julen var som sig bör- kaloririk och jag börjar nästan längta efter nya året som allt får bjuda på andra bullar. Någon nyttig variant med råg.

På juldagen brände vi upp till mina föräldrar i Trollis och fortsatte hetsätningen.
På juldagen tar vi alltid en paus i julmatsintaget (Obs! Gäller absolut inte julgodis och kakor) och äter något annat gott istället. Jag tjatade till mig min absoluta favoriträtt vilket är oxfilé med sötpotatis- och parmesanmos med pinjenötter, rödvinssås med choklad och en stört god jordärtskockspuré. Mathimlen for sure. Kan endast ätas blundandes för att det är så sabla gott.

Till fikat ser vi alltid till att gå all in. Mamma bakar massor och skall man hinna med allt så får man ligga i. Så när hon frågade vilka kakor jag ville ha till 11-kaffet så bestämde jag mig för några av de olika sorterna; Lussekatter, bondkakor, biskvier, syltsnittar, jitterbug, fruktkaka och pepparkakor. Och så fick det bli. " Va" sa Pappa besviket. "Blir det ingen chokladkaka eller mjuk pepparkaka? Vad snålt"

På jul har vi också en trevlig tradition att spela det spel som mina vänner uppfann när de bodde tillsammans i Edinburgh. Det heter Bing och är mycket konstigt, tjatigt och i vissa fall extremt långdraget så en gång om året räcker ganska bra.

Nu börjar ett par sköna mellandagar med folk att hälsa på och förhoppningsvis tid att vila.
Det nya året kommer dra igång med turbofart så jag njuter allt jag kan av lugnet före stormen....

Spiggen och farfar läser om viktiga fordon.

Peppe ställde upp på bild och var allmänt snygg och mätt

Peters syster Maria i superfin mage samt pojkvän

Välgödd julgris till höger, med familj.

Farfar, farmor och faster Peggy i hörnet.

Victor och hans snitsiga brutta. Alltså hur snygg är lagligt?

Världens godaste juldagsmat

Snabbt sagt.

Som ni märker har det varit lite stiltje här på bloggen. Vi har det jättebra och är runt hos både Peters familj och hos min. Men på grund av mycket dåligt med sömn och ihållande matkoma så har jag helt enkelt inte haft ork att uppdatera. Men det kommer förstås. Hav tålamod så återkommer jag i morgon eller så. God fortsättning mina vänner.

Dan före dan

En fixardag idag. Jag trodde att jag var klar med julklapparna men bestämde mig för att så inte var fallet och gav mig ut på en ny jakt bland en miljon andra som antagligen tänkt samma tanke.
Nåväl. Jag är hyfsat trängselrutinerad. Svala kläder och ett gott humör är ett absolut minimum i utrustning. För säkerhets skull såg jag till att vara nyutfodrad, organiserad i min rutt och ha en utrensad handväska för minimal axelpåfrestning. Resultatet blev att jag kunde lämna centrum leendes med noll stress. Mycket bra jobbat anser jag själv.

Sedan slog Spiggisen och jag in paket, hängde i lekparken en stund tills det blev kallt och båda ville gå hem.
Väl hemma har jag bakat marsipankulor med nougat, och en plåt Rocky Road som Peter beställde.
Dessutom så har jag bakat en fin gris till min bror eftersom jag är en genomgod människa.

Kvällen ägnas nu åt att vifta med tår och fingrar så att mitt nypålagda julröda nagellack skall torka fortare. Man kan inte fira jul med sunknaglar tänkte jag så då får man stå ut med lite nattsudd. Man får vänta ganska länge om man vill undvika det förhatliga tygmönstret från sängkläderna på naglarna.

Så är det serni.

God kväll till er.

Lite kladd får man leva med.

Finlunch och illamående.

Vilken bra dag det har varit. Träffade självaste Creando på lunch och det var ju förbannat trevligt.
Lättpratat liksom. Hon är totalt helt underbar och öppen på det där sättet som jag älskar. Måtte vi träffas igen väldigt snart. Vi gick till Steinbrenner och Nybergs sopp och tårtlunch vilket alltid brukar vara ett säkert kort om man vill må förbannat illa. Men tack vare att soppan var rätt så god och tårtorna var färre än vanligt och inte någon med marsipan eller lakritsmousse så kunde jag hålla mig ganska lugn. Tror jag åt fyra bitar och inget mer. Rekordlite. Hej smal.

Tyvärr har jag tagit igen det under resten av dagen med jobbets chokladaskar och julgodisbak här hemma. Så nu mår jag illa. Så som jag alltid gör om kvällarna i december. Det är för att man ska vara taggad som tusan den första januari. Att ändra livsstil och bli en friskus i klass med MoraNisse.

På andra sidan nyår så börjar det bli väldigt mycket dags att komma i brudklänningsform. Då antar jag att jag får skärpa till mig lite. Tills dess skall jag äta upp mig ordentligt så att det blir en liiiten utmaning åtminstone. Det ska inte vara för enkelt.

Fina, fina Kicki

Grym solist. Check.

Jag har levt i dimman idag då Spiggen och jag hade en liten uppesittarkväll igår, kan man säga.
Spiggen kände sig mycket pigg vid 23snåret och ville hänga lite. Tills 4 tiden på morgonen då han motvilligt somnade..för att vakna sisådär var 20 minut för att kolla att han inte missade något spännande. Det gjorde han inte kan jag säga.

Idag var Jenny och jag på en julkonsert i Annedalskyrkan. Mest för att den kille som skall sjunga på vårt bröllop var solist och då jag bokat honom utan att höra hur han sjunger så tänkte jag att det kanske var läge att ta reda på hur bra han var.

Mycket mycket bra kan jag lättat säga. He has good lungs.

Fick med ett litet klipp som ändå inte på långa vägar låter så bra som i verkligeten.
Gött. jag har ett kap här. Särskilt som han är mångsysslare och också kommer göra min och mina tärnors frisyrer. Very very nöjd

Lördagsstress och lite annat

Sjukt busy dag idag. Så här vill jag egentligen inte alls ha mina lördagar. Men strax före jul får man ibland göra ett undantag. Jag har hunnit med Nordstan, IKEA och Ica Maxi. 3 platser som vart och ett enskilt kan paja humöret totalt och lägg då på en gapande Spigg och en för varm kappa så kan ni själva räkna ut nyansen på min ansiktsfärg. Varningsröd.
Men fick i alla fall gjort vad vi skulle så nu känns det bättre. Jag var dessutom nere vid Gothia Towers och lämnade våra julklappar och blev så rörd över alla familjer som var där med sina barn och lämnade klappar att jag eventuellt tog till lipen lite grann.
Det var fantastiskt att se alla julklappar som låg där och eftersom personalen hela tiden plockade bort och packade ihop så antar jag att det kommit in många, många fler än vad jag såg.
Sista dagen är i morgon, tänk på det ni som tänkt gå dit men ännu inte hunnit.

Något väldigt bra var förvaringsboxen jag fann på IKEA och införskaffade till mina sminkprylar. Min sminkväska har varit så knökfull att jag omöjligt kan få upp någonting överhuvudtaget och då har ändå prylar legat i andra lådor och glömts bort. Ett allvarligt irritationsmoment i vardagen, minst sagt. Nu finns plats för allt och lite till och äntligen har jag en överblick över vad jag har. (Och vad jag gott kan köpa lite till av)

Nu väntar Tapas och dubbelavsnitt med Dexter och så lite Modern Family på toppen.
Egentligen vill jag se Svenska hjältar-galan men jag är så blödig att jag nog inte fixar det. Jag vill kunna visa mig utomhus under morgondagen också hade jag tänkt.

God lördagkväll mina vänner

I Nordstan fann jag visst Jonas Gardell som jag gillar så mycket. Han var fin i scarf.

Kolla vad med klappar som lämnats in!!!! Åhhhhhhhh vad folk är bra

Ordning och reda, pengar på fredag
(Hoppas jag innerligt)

Färdigtänkt

Självklart var kvoten inte fylld.
Självklart inte.

Lussetankar

Vad man borde vara mer tacksam när man är fullt frisk och mår prima. Jag tycker galet synd om mig själv så fort jag blir det minsta risig och var gång jag får feber deklarerar jag mitt testamente.
Idag är det mest näsan som rinner och kroppen som liksom är tung. Varje steg känns som 18 och varje tanke måste tänkas minst två gånger innan den på riktigt är tänkt.
Och Spiggen hostar på och ikväll satte han tandkrämsskum i halsen så att han kräktes. (I min hand. Alltid i min hand av någon anledning) Dramatik.
Själv funderar jag på om man får äta fyra lussebullar om det är självaste Lucia. Jag har fått i mig tre under dagen och undrar om jag fyllt min kvot.
Idag tänker jag också extra mycket på en mycket älskad vän som fyller år idag och som jag just fått veta har bokat biljett för att ta sig över alla de sju haven och tre kontinenter och komma hem i maj så hon och hennes man bland annat kan vara med på vårt bröllop. Trodde jag kanske skulle grina ihjäl mig av lycka när jag hörde det. Särskilt som jag missade hennes i vintras.
Det är så goda nyheter att jag ännu inte smält dem.

En annan mycket bra sak är att jag tror att jag kanske funnit någon som kan ta sig an vår bröllopstårta. Kolla in den här tjejens sida.
När jag har frågat konditorierna i trakten för bröllopsfesten så har de inte riktigt velat ta på sig att göra det som jag önskar och det har väl inte hon heller iofs. Hon har inte hunnit svara ens än. Men man kan lika gärna ta ut segern i förskott så att man kan vara glad en gång i alla fall.

Idag hade jag tänkt lägga ut superfina bilder på Spiggen framför Lussemorgon med tindrade ögon och saffranskuse i maggen men han blev så asigt förbannad när jag störde med kameran mitt under Helen Sjöholms solo att det bara var att lägga ner.

Själv fick jag ju inte vara Lucia i år heller. Det är himla orättvist och rimligtvis borde det vara min tur snart. Men i morgon skall jag göra mitt bästa för att förbättra mina odds. En dag för sent visserligen. Men man kan väl lussa lite när som tycker jag. Why not liksom.

Jag fick fota lyktor istället.

Hemmablind

Vab-dags idag igen. Spiggen har feber och är snorig men är förövrigt pigg som en lärka så antagligen blir det en kort sjuksession den här gången.

Störd sak:
Tittade in hos Tess och blev imponerad av hennes lyckade hemmabygge av en kopia av ett Walther & Co-hjärta som jag gillar jättemycket och har tänkt att införskaffa snarast.

Igår upptäckte jag den här i vår hall. Upphängd och allt. Av mig, för någon vecka sedan. Jag har alltså redan en som jag fick i present förra året och som jag till och med har hängt upp och inte tänkt mer på. Snacka om hemmablind. Vid sådana tillfällen skäms jag lite över mig själv.

Husmoderstorsdag

Väldigt effektiv torsdag idag då jag äntligen fått tummen ur och gjort en del av det där som jag borde. Bakat peppisar med Spiggen, dekorerat pepparkakshjärtan till fönstren, slagit in alla paket som skall gå till välgörenhet och tvättat lakan. Det sistnämnda drar jag mig alltid för då vi inte har någon tumlare eller torkskåp, utan får drapera halva lägenheten med dem på ett osnyggt sätt. Nu har jag gjort någon anordning med hjälp av torkställ och spiggens lilla kundvagn och gåbil. Halva lägenheten är avstängd för detta spektakel och det sägs att tillträde åter kommer att tillåtas först någon gång under fredagskvällen.

Nu skall jag påbörja någon ny chiclit som tydligen handlar om hundar och frusna hjärtan eller nåt dylikt som jag grabbade i farten på pressbyrån. Den står säkert på tur för nobelpris tänker jag, så det är bra att ha läst den för allmänbildningens skull och inte alls för det faktum att jag är en sucker för cheesy skräplitteratur.

Och i morgon är det fredag minsann.

Spiggens lilla degbit blev med tiden en dregglig historia.
De fina blå formarna har han fått av Tess

Vi bakade många fina änglar fast möjligtvis med något högt BMI.
Spiggen tyckte att de var fina och likade mamma.
"Mamma" sa han och pekade på den tjockaste till höger.

Hoppas, hoppas, hoppas barnen blir glada för våra julklappar.
Hoppas att rätt sak kommer till rätt barn och att vi lyser upp tillvaron för några.
Snälla, snälla snälla låt det bli bra det här.

Men jaaaa

Äntligen har jag fått tag på pepparkaksfilen. Mitt livselixir i juletid. först fanns den inte och sedan var den slut och sedan glömde jag handla den och sedan var den slut igen.
Älskar älskar älskar pepparkaksfil.
Frukost blir inte bättre än så här.

Tror det är gammal nostalgi då min farmor alltid serverade filmjölk med socker och ingefära i en pytteliten gul tallrik. Till det pepparkaka.
Olika men samma ändå. Samma känsla.
Saknar farmor men uppskattar nostalgin.

Bild: http://www.skanemejerier.se

Men snart så blir det andra bullar.

Trots att snön ligger vit om taken i bästa Viktor Rydbergstil och att almanackan redan visar 4 december vill julstämningen inte riktigt infinna sig. Förra året hade jag julpyntat max vid det här laget med pepparkakor i sidenband, apelsiner med nejlikor, granruska och andra juligheter.
Inte ens en hyacint har jag fått i kruka i år, jag är löjligt slö. Jag bara måste ta tag i detta nu men oooorkar inte. Ids inte. Stjärnorna är uppe och julgardinen i köket likaså men inte ens adventsljusstaken är kirrad trots att mossa är inhandlad och allt.
Men i slutet av veckan åker Peter till Istanbul och då tror jag att energin på något sätt skall vädra morgonluft. Så då har jag bokat in lite adventsmys med en kompis och måste på så sätt fixa lägenheten innan. Mkt smart och en bra sätt att lura sig själv till aktivitet.

En fin adventskalender har jag ju åtminstone. Förstås. En tysk som sig bör eftersom de gör de bästa.
I år i form av en pyntad chokladkaka som nu gör mig sällskap på kontoret och som jag försiktigt bryter en bit av varje dag. Den har jag fått från min numera tyska vän Martina som nog anat att sådant är lite viktigt för mig. Och det hade hon ju rätt i.

Hur har ni det. Är julenergin på topp och hemmet i prima skick.
Inspirera mig i så fall snälla...

Bland sladdar, Spiggar och övergivna vattenflaskor...