Föräldraledigt.

Jag har tagit föräldraledigt från bloggen som ni kanske märker. Det var inget medvetet val, men nu blev det så. Vi fick en knixig tid efter Smacks föddes då hon var konstant täppt i näsan och sedan också inlagd för RS. Nu mår hon bra dock men innan rutinerna har satt sig så har jag helt enkelt fullt upp så jag glömmer bort att både läsa bloggar och skriva själv. Det ordnar sig nog. Men vet ni. Jag har skaffar instagram. Jojo. Tant hänger med i svängen och detta har hon hört är sista skriket. Och det går snabbare liksom än att blogga. Jag heter annikabodin81. Hejåhå. Kramar så länge.

Bara en hälsning

Acklimatisering pågår. Läget böljar mellan full kontroll till totalt kaos. Vi slåss mot de vanliga tvåbarnsproblemen.( Eller jag antar att de är vanliga....vad vet jag?) Svartsjuka, trots, väl intensiv och hårdhänt syskonkärlek, två som skriker samtidigt, en stor som inte vill sova på kvällen och en liten som har sin bästa umgängestid mellan tre och fem på möra. ( som vi säger i Trollhättan) o.s.v, o.s.v. 

Men det är mysigt också.

Se bara;

Bebislyckan

Jag är här. Jag är hemskt mycket här. Den senaste veckan har bara varit för omtumlande för att få fingrarna på tangenterna. Förra onsdagen, den andra april, sju minuter före midnatt så föddes vår småspigg. Världens vackraste flicka. Jag som oroat mig för hur jag ska kunna älska en till på samma sätt som jag älskar Spiggen, behövde inte fundera mer över det. I samma sekund som detta lilla blå troll hamnade på bröstet fick jag nyckeln till nya rum i hjärtats kammare. Åh detta barn. Kanske för att förlossningen var lättare, eller för att jag verkligt utvilad innan, eller för att jag så snabbt återhämtade mig efteråt, så har jag kunnat ta in henne och hela den nya situationen på ett sätt som var omöjligt sist då jag var svag och sjuk. Då, med Spiggen, var kärleken enorm men kroppen svek mig och ångest, oro och och odefinierbar ledsenhet red mig i säkert ett halvår. Allt var så svårt.
Med Småspigg känner jag mig trygg, lugn och helt igenom lycklig. Hon äter bra och sover bra och har ett skin av siden. Spiggen är världens ömmaste storebror som stryker henne över ryggen och viskar att han gillar sin bebis.

Men något som gäckar mig är hur jag ska klara mig när Peters dagar är slut och jag ska klara två barn själv. Seriöst, hur gör man? När båda skriker, när båda behöver mat o.s.v.
Jag ska träna på att vara själv ikväll. Peter är bjuden på galej och det skall han då rakt inte behöva missa, även om han är sjukt stressad över att han ska åka iväg. Det är jag med haha. Men det ska väl gå tänker jag. De som har 10 ungar klarar ju det på något sätt.

Så, där är jag nu. Hos fjunig bebis, bland mjölkkladd och pyttesmå sockar.
Jag återkommer med förlossningsrapport även om den inte är lika dramatisk som den förra som ni kan läsa här om ni vill.

Halloj!

Ledig tjänst

Vi behöver anställa en person här hemma. Egentligen behöver vi flera, varav en kock gärna, då modern i detta hus egentligen anser att den optimala middagen är en påse korvbröd och ett glas apelsinsaft. Det levde jag på som student och det var ljuva år. Men nu ska det tydligen vara både protein och grönt (apelsinsaften räknas inte som grönsak längre) och Gud vet allt. Trött blir man.

Men vad som gör oss ännu tröttare är våra nattliga promenader som påminner om någon slags ringdans i stil med " Så går vi runt kring vår enebärabuske..tidigt en lördagsmoooorgon"

Så nu behöver vi någon som kan organisera det här. Någon sträng äldre dam som vill jobba natt och som kan peka med hela handen  och säger att " Du sover där och du stannar där och glöm inte kudden och blöjan ska vara på och nej stanna där för du har inga byten kvar. 

För så här kan det se ut nu när tre yra höns har natt: 

* Spiggen lägger sig i egen säng med egna tillbehör så som täcke, kudde och Cehwin

* Föräldrar lägger sig i egen stor säng. Kuddar arrangeras. Fadern hänger på kanten men står ut.

* Fadern somnar först och snarkar och blir väckt. Somnar inte om då..

* Modern börjar snarka kraftigt

* Fadern lägger sig i gästrummet. Irriterade steg.

* Spiggen vaknar och vill ligga i vår säng. Där finns plats. Dock vill han byta täcke med Fadern vilket beviljas. Fadern väcks och får nytt täcke.

* Spiggen snarkar så modern går in och lägger sig i hans rum istället. Kuddar arrangeras.

* Spiggen vaknar och är ledsen över att plötsligt vara själv igen. Fadern går tillbaka till storsängen som sällskap.

* Spiggen vaknar på morgonkvisten och vill in till modern och sin egen säng. Beviljas.

* Han somnar om och snarkar så modern går in till gästrummet. Kuddar arrangeras.

Sedan var det visst dag igen. I detta rännandet ska alla attiraljer kommas ihåg. Peter färdas med lätt packning men både Spiggen och jag har bagage i form av kuddar, täcken, personliga vattenflaskor, näsdroppar, cerat, telefon, Cehwin o.s.v. Och snart en bebis också..just det ja. Fest.

Spiggen lär sig om livet. Del 1 av many more to come.

I helgen var vi i Trollis för att hjälpa min bror att flytta. Eller ja, jag hjälpte cirka ingenting utan låg kvar på soffan, åt godis och kollade på när min brorsdotter Elin passade Spiggen. Men jag lånade ut min man. En sjuk man visserligen, med både feber och hosta. Men armarna var det inget fel på så då kunde han gott arbeta resonerade jag. Så det gjorde han. Inte för att jag sa det utan för att han är världens bästa.

Min brorsdotter var också pretty much världens bästa. Stackaren var nog utbränd när hon fick gå ur tjänst och åka hem till Skåne på söndagen. Så länge hon var med så fick jag inte lyfta ett finger med Spiggen. "Elin kan hjälpa mig" var hans svar på allt. Och det var ju skönt förstås, för mig. Och den där Elin kan nog förvänta sig en present så småningom. 

När vi vinkat av Elin och hennes far var Spiggen fullständigt hjärtkrossad. Har aldrig sett på maken till sammanbrott. Han grät nästan hela kvällen. Stora tårar ner i middagen. Förtvivlade kvidanden framför barnprogrammen. Hulkade" Jag vill vara med Eliiiiiiin. Var är Elin?" oavbrutet. Denna känsliga lilla Romeo fick sin första lektion om saknad och längtan. Livet är hårt. 

Jullovsaktivitet

Spiggen och jag har fortfarande jullov vilket är fantastiskt. Vi kunde ligga i sängen till 10, kolla på tåg och Pippi Långstrump på mobilen och gömma oss för vargar och hajar. Kvalitetstid tror jag man säger på klyschiska.
Sedan tog vi en busstur in till jobbet för att inspektera de nya lokalerna dit vi flyttat. Mest för att jag råkat låsa sim-kortet på min jobbmobil och på ett mycket intelligent sätt packat ner kortet med koderna i en av flyttkartongerna som givetvis stod längst in, längst ner. Ett träningspass för vem som helst och för ett preggo ett sju helsickes bootcamp som gav svettning på såväl rygg som överläpp.
Därför fick vi fylla på med fika innan vi begav oss hem igen. Spiggen surnade till över caféets pannkaksbrist men beställde tillslut in lite våfflor istället, flörtade till sig extra grädde och mjölk och var idel solsken hela tiden. Trivsel.
Det kan ju bli lite hur som helst när man åker iväg med den ongen men när vi kom hem så kunde vi åtminstone denna gången konstatera att vår lilla utflykt varit lyckad med lägsta nivå av tandagnissel.

På kvällen har vi haft besök av Peters bror och hans tjej Miss Universum och Spiggen bjöd på guidad tur genom huset, deluxversionen inklusive allt. Det betyder speciella stopp vid vissa stationer som kan innebära tebjudning på hans rum, uppvisning av såväl ficklampa som pyjamasen samt visning av sina bebisbilder. Victor åkte också på sagoläsning och Spiggen var som vanligt salig över att träffa dem.

En bra torsdag kan man väl säga.

Spiggen 3 år. Eller: "Vad tusan hände?"

Spiggen fyller 3 år idag. 3 år!!! Vart tar tiden vägen o.s.v?
För första gången var detta något han kunde se fram emot och han har varit sjukt pepp i en vecka typ. Frågat varje dag om det är IDAG han fyller år och om han kommer få en buss och sådär.

Och idag var det. Vi var hemma hos mormor och morfar i Trollis och Spiggisen blev kungligt firad med fika på sängen, paket i för stora mängder naturligtvis samt en tårta som han överhuvudtaget inte smakade på. Han hade lite annat för sig liksom.

Vi gjorde vårt bästa för att dagen skulle bli så lyckad som möjligt men vet av erfarenhet dock att man inte skall knäcka ihjäl sig. Blir det för maxat kan det lika gärna sluta i tårar och förvirring. Tror att det blev lagom idag och efter ett bad med den nya, fräcka motorbåten och en drös varma pizzabröd (Det godaste han vet typ) till kvällsmat meddelade han att han ville gå och lägga sig. Gott så.

Vi är också sjukt trötta. Man blir det av att fira det bästa man vet. Spiggar.

Shaun the Sheep-tårta. Eller Chåmpa sit, som Spiggen säger..

Söndag i karantän

Lite lätt meningslös dag. Duggregn, fesiga 17 grader och inte ens någon magsjuka att liva upp tillvaron med utan bara en sådan där dag efteråt...en karantändag. Men det är skönt att Spiggot mår bättre.
Det är något med magsjuka hos Spiggen som får mig att lätt tappa fattningen. Det är inte blöjorna eller det faktum att jag alltid råkar stå rakt i skottlinjen för kräks. Jag är inte så lättäcklad när det gäller min egen onge, men det är ovissheten. Att det som var ett rent och fräscht rum (eller bil, eller Gretaklänning) på en sekund kan förvandlas till en krigszon. Ett fullskaligt inferno. Utan förvarning. Särskilt som jag gärna får smarta infall som att Proviva blåbär är en lämplig dryck vid magsjuka. Så står man där som ett fån och undrar var sjutton man ska börja och om man kan smita ut bakvägen på något sätt.

Men strunt samma...Möjligtvis är ni inte lika intresserade av detaljerna som jag själv.
Spiggen har i alla fall hållits på gott humör under sin sjukdomstid genom att få fri tillgång till skruvdragaren. Eller "bojen" som han säger. Han har fixat och donat och bojat en hel massa saker. Bland annat havskräftor. Och ett glas med fanta.

Det var den helgen det. Alla helger kan inte vara som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.
Jag känner mig väldigt trött faktiskt...

Här är Spiggen som försöker se fräck ut med skruvdragaren. Hårding.

Magsjuka barn vill man alltid ha upp i maten. Vardagsspänning.

Trollishelg och biodate

Jag vet att jag är superseg med bloggen. Det har sina randiga och rutiga skäl som jag får återkomma till vid tillfälle. Men det är lite.mycket.nu. Fast i helgen har vi varit i Trollhättan och blivit ompysslade hela familjen. Med sovmorgon varje dag, god mat och nybakat fika. Min mamma tog helhjärtat hand om Spiggen till allas förtjusning. De är som ärtor och morötter de två. Bästisar. Det är fint att se.                   Idag åkte vi dock tidigt tillbaka till Götet då Spiggen och jag hade en fika- och biodate. Vi såg nya Alfonsfilmen och Spiggen återknöt kontakten med sin polare som han umgicks med mycket för ett par år sedan. Det tog en blyg liten stund och sedan lekte de som de aldrig varit i från varandra. När de skulle skiljas åt efter filmen som förövrigt var toppen ställde de sig med pannorna lutade mot varandra. Den sötchocken är svår att slå. 

Kräftfiskepremiär

Nu har jag latat mig bra länge från skrivandet. Det har varit lite mycket med det ena och det andra och varken lust eller ork har räckt till. Dock tog vi några dagar ledigt från kartongpackarlivet och drog till landet på kräftfiskepremiär. Vi är ju så extremt lyckligt lottade att ha en kräftfiskarsjö vid lantstället, med underbara signalkräftor och Peters familj har i alla år fiskat sina egna kräftor. Jag tyckte det var stort första gången jag var med, ett Bullerbymoment utan dess like och därför kändes det superroligt att Spiggen nu är tillräckligt stor för att få följa med i båten, både vid iläggning av burarna och när vi tog upp kräftorna dagen därpå. Kräftorna kokades naturligtvis enligt familjens recept från en kokbok lika gammal som Bibeln. Gött var det, även om jag inte är en storätare vad det gäller kräftor. Tycker att en 5-6 stycken räcker gott. Mest för att det är så sabla kladdigt att äta. Men det är festligt! Särskilt när de är Spiggfiskade.

Kräftburarna är agnade och färdiga att läggas i.

Farfar var full av målarfärg men verkade inte skrämma kräftorna ändå, vilket var tur.

Tre generationers modiga kräftfiskare

32 år minsann

Så var det födelsedag idag. Det går en aning snabbt från gång till gång tycker jag. Nyss var jag 25. Typ.

Eftersom jag är en födelsedagsgris såväl som en morsgris så firar jag helst mina födelsedagar hos mamma och pappa och blir uppvaktad på exakt samma sätt som varje år. Det känns tryggast så.
Frukost på sängen. Vacker sång i stämma. (Ekorrn satt i granen. Det är vår familjs födelsedagssång...En lång historia...) Onyttig tårta och presenter. Fick massor av presenter, varav Peter blev mest glad för gräsklipparen. Och fasadflaggan. Men jag gladde mig även lika mycket åt trädgårdsredskapen, förklädet och diskhanddukarna och alla bakformar och bakpenslar och sånt där. Och åt Primebootsen jag fick av Peter. De var väldigt välkomna. Spiggen hade råkat avmagnetisera sitt Visakort så av honom fick jag inget. Så kan det gå.

Nu har vi dock åkt hem och skall dega i soffan, äta pizza och kolla på Tv-serier.
En toppendag har det varit.

Jaja, den gick sönder lite på kanten. Big deal...

På vift

Syrran och jag har åkt på minisemester. Slutdestinationen är Mölle men det går långsamt framåt. Dels för att jag är en hopplöst dålig kartläsare, men också för att vi båda har en nedärvd gen som gör att båda måste tvärnita med bilen så fort vi ser en skylt som aviserar kaffestuga. Det blir många stopp. Till vårt försvar måste sägas att vi självklart inte fikar på alla. Men vi måste ju stanna och kolla utbudet. Så fort vi är framme ska vi bege oss till Flickorna på skäret, där det finns en intressant kakbuffe Det är resans huvudnummer. Jag har velat åka dit i typ 10 år men eftersom Peter är måttligt förtjust i kakor så har det inte blivit av. Men nu så. På vägen ner stannade vi också på Laxbutiken som är superfräsch restaurang vid E6, typ vid Falkenberg som jag starkt kan rekommendera, om man är lite less på Donken. Där käkade vi laxbakelse och soppa och hamnade sedan i deras glasscafe. Där hade de buffé på strössel, topping och gräddbullar. Lätt att gå bananas. Jag har räknat med en viktuppgång på cirkus 7 kg på dessa dagar. Klart värt.

bullfest

Husaren i Haga är ett trevligt, anrikt gammalt ställe med unikt glastak och allt sånt där.
De har också stans (kanske landets?) största kanelbullar och det är ju en bra sak för oss som uppskattar kvantitet. Dem blir man micket, micket mätt av.
Man kan med fördel dela med sig av den till t.ex. sin familj eller till ett litet fattigt land men man kan också äta alldeles för mycket själv. Och sedan möjligtvis inte må fullt så väl som man gjorde innan.
Man väljer själv.

Klart man blir exalterad

A men Åh. Erkänn att ni tog för givet att jag smarrade upp den själv?
Självklart delade jag med mig både till äkta man och son.
De fick säkert flera kvadratcentimeter.

Räkor bad och tålamodsprövning i Smögen

Idag åkte vi som traditionen bjuder, till Smögen. Det gör vi alltid en dag på semestern, Vi är sådana inrutade stackare Peppe och jag. Eftersom hela familjen är micket intresserade av räkor så såg vi fram emot vistelsen. Förra året fick vi typ stoppa Spiggens framfart på räkmackan.
Idag vägrade han äta helt och hållet. Vi provade lite olika;  Räkor, macka, korv, pommes.... Han var väldigt mätt ansåg han. Synd att hans blodsocker inte tyckte det. Det var gnälligt kan jag säga. Trots att favoritmoster var med. Det gnälldes för att han inte fick köra på folk med vagnen, för att glassen inte var tillräckligt blå och liknande katastrofer.

Så det blev inte mycket shoppat direkt. Jag siktade istället på att överleva med förnuftet i behåll och utan att flippa. Och eftersom jag fokuserade så gick det hyfsat.

Sedan åkte vi och badade och då gick det bättre och umgänget blev uthärdligt. Dessutom blir jag alldeles lycklig av havsluft, havsbad och den där lite klibbiga känslan på huden efteråt. Jag tror man blir hel, ren och sund av den. Det känns så.

Sjukt jobbig lördag

Men ahh sicken lugn och skön dag det blev. Precis som jag hoppades. Fast tvärtom lite.

Först var jag världens sämsta mamma som peppade upp Spiggen något enormt för att gå och se Alfons på bio, eftersom vädret inte var på topp. Vi drog dit med buss och sjukt taggade beställde vi biljetterna. Det var bara det att den slarviga morsan kollat fel och det var på Bergakungen filmen gick vid den tiden och dit hann vi inte ta oss. Vi fick åka hem igen. Jag hade sjuuuukt dåligt samvete, trots att Spiggen fick ballong på biopalatset och var hyfsat nöjd med det.

Dock var det micket, micket bra att vi åkte hem då morgonens regnande hade ställt till med en ordentlig översvämning i källaren och vårt förråd stod i ett par dm vatten. Med ett proppfullt förråd fullt av kartonger med böcker, kläder och annat panikerade jag en smula eftersom jag var ensam hemma och hade Spiggen klängandes runt benen gråtandes då han tyckte det var lite läskigt.

Min mamma och syster fick ringas hit på stört och Peter fick helt enkelt packa ihop och komma hem en dag tidigare, så tillsammans har vi ordnat upp det hela även om det var en hel del som blev förstört. Men en hel del skräp också som vi har flyttat runt från lägenhet till lägenhet under några år fick också föras till sista vilan. Bye bye Peters gamla studentmössa och sånt där tjafs.

Spiggen blev överlycklig över Mormor och Ulles spontana besök och gjorde resan värd besväret för dem genom att bjuda generöst på sina bästa skämt och goaste pussar. Så han bidrog också till den gemensamma insatsen. En stämningshöjare är vad han är.

Men att vara entertainer kräver mycket energi, även av en luttrad artist.

Stadssommar

Spiggen och jag har betongsemester några dagar när Peter är och drar upp stora gösar på landet.
Då han har bilen (och jag ändå inte gärna kör bil) så har vi begränsade möjligheter att ta oss till något vatten. Jag blir sjukt frustrerad av detta men pallar bara inte att kånka iväg på onge och 108 kg packning i 40 min på en dödsångestvarmbuss eller spårvagn för att komma till stranden när Spiggen ändå inte gärna badar. Men i morgon måste vi nog. Jag måste få känna vatten om det så bara är lilltån som doppas. Have to. Jag kvävs.

Och inte en själ jag känner är i stan så Spiggen och jag fördriver tiden för oss själva.
Vi har det fasligt mysigt dock. Man har ju det med honom.Vi går promenader,käkar glass på Johannebergs glasscafé, vilar, läser böcker på sängen och pottränar mellan varven.

Vi har också haft storbyk och bull-och knäckebrödsbak. Jag känner på något sätt att jag måste använda tiden.

Men vad otroligt trött jag blir när jag varit själv med Spiggot en hel dag och själv stått för all aktivitet, uppfostran och svar på alla "ä de?"frågor.
Man glömmer lätt bort det när man är två men all cred till ensamstående föräldrar alltså.

Men nu är han nattad dock, mätt på bullar och antagligen drömmandes om hajar för det säger han varje kväll att det är det han skall drömma om.

Älskade unge.

Sommar, sol och arbetsläger

Vi målar på landet. Det är en omfattande uppgift som kräver så mycket arbete att man får ättiksmak i munnen av att bara tänka på det. Dagarna ser ut på samma sätt ungefär, så när vi funderar på vilken dag vi gjorde vad så har vi ingen aning. T.ex. är fredagen helt ur minnet på oss allihop. Vi åt korv. Det minns vi tydligt men annars är det svart. Inom ett par dagar skönjer vi dock slutet och det blir jäklar så fint, huset. Den största utmaningen är dock värmen. Det är sjukt jobbigt att måla i stekande sol. Men det är inte mycket att be för, för det är samtidigt fantastiskt med detta himla väder. Så även om jag inte uppnått veckans kulörmål ( nu pratar jag hud, inte hus) trots idog utevistelse, så kan man ju inte annat än att vara supernöjd. Och ett kvällsdopp med ett glas kallt rosevin efter avlutat dagsverke känns som en rimlig belöning. Spiggen dissar dock sjön för poolen, som han tycker är bekvämare. Space är inget Spiggen kräver eller behöver för en simtur.

Solbränna och boktips

Jag uppdaterar bloggen dåligt nu. Det är solens fel. För första gången i mitt liv så har lyckats anlägga en kroppslig kulör i nyansen mörkare än absolut kritvit. Jag är äggskal nu och satsar på Ivory redan innan helgen om vädret håller i sig. Då krävs hårt arbete. Hinner väl inte tänka på sociala medier då. När jag försökte komma i kapp idag tog det mig typ en halvtimme att kolla alla uppdateringar på Facebook. Och trippelt så lång tid att läsa i kapp alla bloggar. Jobbigt, jobbigt.

Vi har ägnat veckan åt att fara runt mellan Jönköping och Trollhättan och mellanlandat i Göteborg högst sporadiskt för att typ vattna orkidéerna, (Min mamma skickar sms varje torsdag med en påminnelse om att de behöver vattnas..hon är trött på att begrava döda växter när hon kommer hem till oss).
Och vädret har varit så fantastiskt att man nästan blir misstänksam. Och eftersom jag har haft tre barnflickor i form av Spiggens hängivna kusiner under dagarna i Trollhättan så har jag kunnat slappa i en solstol och läsa böckerså gott som på heltid.

Detta är dagens boktips:

Man måste älska Jonathan Tropper

Vilken strålande start

Idag har vi haft en sån där löjligt perfekt dag. Som inleddes med att Spiggen sov till kl. 10. Fortsatte med en smultronplockarpromenad med riklig utdelning, flera timmars solbadande och jordgubbsätning nere vid sjön och avslutades med en middag på altanen med världens godaste citronkladdkaka till efterrätt.Semestern kunde inte börja bättre. Vi sätter ribban högt minst sagt. Som vanligt försöker jag fånga stunden på det där sätter stunder sällan låter sig göras. Men jag vill kunna spara sådana här dagar som värme i mig att ta fram på kalla dagar i februari. Och jag vill att de ska bli positiva minnen för Spiggen som kommer göra att även han som vuxen kommer tro att alla hans barndoms somrar ALLTID var varma och fyllda av smultron, glass och ständigt nakenfiseri.

Snaaaaaart

Checkar jag ut och drar på semester. Redan ikväll får jag återförenas med min familj och pussa Spiggen så han blir alldeles svampig. Eftersom jag redan är i semestermood kändes det mycket fint att förlägga sista kundlunchen nere vid kajen med en stor räksmörgås i solen. Jag ska njuta av den här semestern. Ta vara på den. För även om jag älskar vardagen så kommer ledigheten som en bit tårta, när man är riktigt, riktigt sugen. Åhhh. Nu börjar det.