Det där om namnet

Jag börjar få ordning på det där med efternamnet. Praktiskt alltså. Jag har nya Visakort, ny jobbmail och körkortet finns att hämta (även om jag undrar om det någonsin kommer att bli hämtat. Postens företagspost finns på obskyr adress med öppettider mellan 08-10. eh?)
Till och med Ikea har bemödat sig att ta hela det där namnbytartjosan på allvar. Som om det vore helt okej liksom. Att bli någon annan. Själv tycker jag att det känns stört konstigt.

Jag blir fortfarande förvånad när jag ser mitt nya namn i min mailsignatur och på mina bankkort.
Och när jag presenterar mig med mitt nya efternamn så känner jag mig skitfånig. Som om jag bara tramsar liksom. Och när någon frågar om det är jag som är Annika Bodin så är min första reaktion att svara nej. Eller så tänker jag att de bara jamsar med men egentligen tycker att det är sjukt fånigt. Byta efternamn så där bara. Vad är det för dumheter. Ungefär som jag gjorde när jag jobbade i demensvården och bara hängde på vilka historier än de boende trodde var sanna för dagen. Ibland hette de ju plötsligt sina flicknamn igen eller sa att de var 10 år. Då fick man hålla med. Säga "Jaså" och "Ok" för att inte förvirra värre.

Så tänker jag att folk låtsas för att göra mig glad. "Tror hon att hon är någon annan så får vi spela med. Hon är ju lite knäpp den där"

Fast det som är knäppt är ju att jag överhuvudtaget tror att folk funderar över det. Kanske pratar om det lågt och förtroligt med varandra över en kopp kaffe och en Sarah Bernhardt. Verkligen, verkligen bryr sig.

Vad skulle de annars tänka på liksom?

Det enda intressanta med detta inlägg.
Yum

Men nu bränner vi av resten också va?

Vi hade ju en bröllopsfest också. Såklart.
Vi bokade Stockmakaren i Huskvarna då vi fick ett så himla bra intryck av festvåningschefen Hasse som verkade superrutinerad. Och proffsiga och serviceminded var de från första mailet tills att Hasse förbarmade sig över några whiskeypimplande överblivna, gäster som irrade runt i lokalen långt efter stängning och körde dem till sitt hotell.
Det var skönt att ha allt på en restaurang och slippa oroa sig för eventuellt orutinerad cateringpersonal och inlånade fjortisar i servisen. Istället kunde jag lägga tid på att planera en rosa godisbuffé och knyta spetsband på varje ledig kvadratcentimeter. Sånt där man gärna gör om man knarkat pinterest lite för mycket och gillar detaljer.
Och det blev en fantastisk kväll såklart. Maten var superbra, talen fina och tårtan som vi beställt från Lindas Tårtor var lika snygg som smarrig, med päronmousse och Marabou mintchokladfluff.
Vid 8 fick vi dessutom sms från barnvakten om att Spiggisen ätit bra och somnat och då kunde jag slappna av på allvar.
Men brudvalsen. Herregud. De pengarna vi lade på danslektioner borde jag köpt snask för istället. Den saken är klar. Det GICK bra när vi dansade hos fröken. Men väl på plats glömde vi alla steg och staplade runt som två Mr Bean på nya äventyr. Jag var så arg på mig själv att jag ville grina men sen struntade vi i det och Julian lärde oss istället någon Japansk dans som tydligen dansas frekvent på Nya Zeeland. Exotiskt.
Eftersom de flesta vänner stannade hela natten så fick vi tid att prata med alla och det är jag så glad över. Det blir så lätt att man har dåligt samvete över det där annars.I början av festen står oftast familjen i fokus och jag var rädd för att inte hinna se alla och visa hur glada vi var för att de var där.

Men när natten var slut så var alla om möjligt ännu närmare än vi var innan.
Alltså vilka fantastiska personer vi har i vår absoluta närhet. Vi är så, så glada för det.

Mer om bröllopet. Nu kyrkan.

A men det är dags för lite mer bröllopsbilder va? Från kyrkan och festen har jag ju inte visat något än. Så vi börjar med kyrkan förstås så att det blir någon ordning påt.

Vi gifte oss alltså i Hakarps kyrka utanför Huskvarna. En rosa liten fyrkant på landsbygden med de häftigaste takmålningarna jag sett. Där finns också en vacker dopängel som hissas ner från taket för att hålla dopskålen och eftersom jag blev lite bästis och bundis med vaktmästaren, som för övrigt var en av de mysigaste herrar jag träffat, så hissade han ner ängeln då jag fick en idé om att den också kan agera ringbärare. Den fick en ny befattningsbeskrivning helt enkelt. Om den kände sig pressad över sina nya arbetsuppgifter så syntes det åtminstone inte på den utan den verkade mest vara nöjd över sin nya karriär.

Med oss i kyrkan hade vi tagit med frisören. Det var väl fiffigt att han inte bara hade flinka fingrar utan också ett par hyvens lungor.
Så efter intåg till Edith Piafs  dänga "Hymne a l´amour" på orgel så klämde han i med en A capellavariant av "Uti vår hage" Sedan sjöng han också "By your side" med Sade och Lou Reeds fantastiska "Perfect day".
Det var faktiskt magsikt men trots att jag inte kunde hålla lipen borta vid repetitionen eller ens när jag lyssnat på musiken innan så var jag inte alls gråtmild vid själva ceremonin. Peter däremot blev micket, micket snörvlig. Efteråt kastades risgryn och blåstes såpbubblor som sig bör och Spiggen var alldeles till sig av alla bubblor. Men nog snackat. Här kommer ett bildregn. (Emma har tagit alla bilder utan den på Peter och mig utanför kyrkan)

Möhippan

Dags att visa lite möhippa känner jag. Det har dragit ut på tiden då vi alla behövt nyktra till. Höhöhö. Jag skämtar. Det var en städad tillställning tack och lov.

Jättefin och sånt. Men lite rouge hade inte skadat mig. Den saken är uppenbar.

Jag var väldigt ful i min Onepiece och märkliga peruk men eftersom mina vänner vet att jag inte direkt skulle uppskatta att sälja kyssar och kådisar i Brunnsparken så var dagen som tur var åtminstone helt fri från sådana inslag.
Först frukost i lusthuset i Botaniska trädgården och ett mycket märkligt möte vid en fiskbil. Där fick vi med oss lite snacks att ha på vägen. Rökta oskalade räkor to go. Gött.
Sedan dansade vi Bollywooddans och det var asroligt. Fröken var en väldigt fri själ och hela dansen ni får se nedan är en kärlekshistoria förstår ni. Handlingen är följande:
Först visar jag hur vacker jag är och han blir kär och jag är hard to get. Han insisterar på att jag är hans drömkvinna och besöker mig i drömmen men jag skyler mig och är micket, micket kysk. Sen ångrar jag mig lite, visar lite hud för att vara schysst och så får han dansa med mig. Ni fattar. Rafflande. Om jag hade GISSAT handlingen så hade jag gissat på att det hela gick ut på att koncentrerad tjej med högt BMI skall lära sig simma klädsim i sari . Men så är det alltså inte....

Och Jaaa filmen ligger fel. I know. Jag vet inte hur man ändrar. Skit i det nu och njut av alla vackra rörelser.

Ah, ni undrar över kläderna förstås. Ja det stod med i packningslistan att jag skulle ha med mig  kläder anpassade för Bollywooddans. Så då tog jag de här. Det blev bra.

Efter lite lunch och sånt så drog vi till Cupcakes and more för bakning. (och ätning). Den ultimata sysselsättningen och jag ville flytta in där på heltid och Spritsa kakor och hälla strössel.

Sedan delade jag ut kakorna i Haga. Uppdraget var att jag skulle få i väg två stycken. Men folk blev så sjukt glada över gratis superfina cupcakes att jag fortsatte frivilligt en bra stund och kände mig som en god och härlig människa.

Glada Cupcakesälskare

Sedan middag hemma hos Jenny. Och sedan drog vi givetvis till den ungdomliga nattklubben Excet och dansade discodans hela natten med pojkar i uppknäppt skjorta och/eller superdjup V-ringning på T-shirten.
Nej det gjorde vi inte. Vi satt kvar i Jennys soffa och knäppte upp brallorna för att få plats med mer chips och vin. Mer min melodi.

Hela dagen var kanonbra och jag kan inte nog tacka dem som var med. Världens bästa tjejer. Love you.

Prinsesstårta

Idag fyller min svärmor år och hade önskat sig en prinsesstårta. Det passade ju också extra bra med tanke på Madeleines bröllop som vi naturligtvis satt bänkade framför och åhhade och ojade över brudklänning, Estelle och Chris tårar.

Tårtan var bakad i stort sett från grunden med egna bottnar, hemkokad hallonsylt och vaniljkräm. Jag spacklade den med smörkräm i stället för grädde och den var i mitt tycke den godaste prinsess jag ätit.
Får man säga så? Jadå. Det går bra. Speciellt om jag sedan säger att recept på tårtbottnar och vaniljkräm fann jag hos "Söta saker". Hallonsylten höftade jag ihop av frysta hallon, syltsocker och vaniljstång och smörkrämen fann jag här. Marsipanlock och ros fuskade jag med och köpte klara och de små blommorna på är syrenblommor som ju också är helt ätbara. Så var det mät. Dessutom kan man absolut klaga på marsipankanterna. Om man vill göra sig lite mindre, sådär klädsamt.

Spiggen var naturligtvis mycket behjälplig och provåt grädde, smör och vaniljkräm och var stilig värre i sitt huckle. Förklädet kommer från Åhlens.

En annan som var stilig var svärmor, i en superläcker uppsydd klänning i Josef Franktyg. Är det födelsedag så är det liksom.

Även Spiggens farfar var tjusig efter att han offrat sig för att hålla Spiggen på gott humör vid för sen kvällstimma. Spiggen försåg honom med diverse tungt och vasst pynt samt sina fräcka solglasögon och utsåg honom till kvällens tålmodigaste julgran.
"Ta kort fooort" kved farfar som kände smärrrta men lyckades ändå se ut som han tyckte att duktyngder var det nya svarta.

Inte så glad som han såg ut.