Till och med Ikea har bemödat sig att ta hela det där namnbytartjosan på allvar. Som om det vore helt okej liksom. Att bli någon annan. Själv tycker jag att det känns stört konstigt.
Jag blir fortfarande förvånad när jag ser mitt nya namn i min mailsignatur och på mina bankkort.
Och när jag presenterar mig med mitt nya efternamn så känner jag mig skitfånig. Som om jag bara tramsar liksom. Och när någon frågar om det är jag som är Annika Bodin så är min första reaktion att svara nej. Eller så tänker jag att de bara jamsar med men egentligen tycker att det är sjukt fånigt. Byta efternamn så där bara. Vad är det för dumheter. Ungefär som jag gjorde när jag jobbade i demensvården och bara hängde på vilka historier än de boende trodde var sanna för dagen. Ibland hette de ju plötsligt sina flicknamn igen eller sa att de var 10 år. Då fick man hålla med. Säga "Jaså" och "Ok" för att inte förvirra värre.
Så tänker jag att folk låtsas för att göra mig glad. "Tror hon att hon är någon annan så får vi spela med. Hon är ju lite knäpp den där"
Fast det som är knäppt är ju att jag överhuvudtaget tror att folk funderar över det. Kanske pratar om det lågt och förtroligt med varandra över en kopp kaffe och en Sarah Bernhardt. Verkligen, verkligen bryr sig.
Vad skulle de annars tänka på liksom?
 |
| Det enda intressanta med detta inlägg. Yum |
Men namnbyte ÄR ju skumt! Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag skall heta efter vi gift oss. Måste man bestämma sånt fort tror du? :/ Dock vet jag att de precis har klubbat igenom ändring av den där konstiga dubbelnamnsregeln som var (att man fick ta ena efter namnet som mellannamn) och att man nu får ha två efternamn. Kanske blir det så att jag tar två? Hm...
SvaraRaderaTess, betänk hur jobbigt det blir att signera papper.... Har du ett jobb där du hela tiden skriver under saker (som jag) vill du inte ha dubbelt efternamn. Det får inte ens plats i rutan :D
RaderaDet är ju jättekonstigt när man byter namn, men det är ju också fasligt praktiskt att heta samma i familjen. Och jag tycker det känns som mer samhörighet, men det kanske egentligen är fånigt...
SvaraRaderaJag hörde mig själv presentera mig med mitt flicknamn häromdagen, 13 år efter jag bytte.... Märkligt. Eller lite demensvarning kanske...går man inte tillbaka till förr då?
Ha en supersemester fru Bodin!
Kramen
Förvirringen är total...du skrev ju precis i ditt inlägg att man går tillbaka till flicknamnet när man är dement. Och så har jag glömt det redan när jag ska skriva en hälsning. Bra där... :/
RaderaI början var jag så noga med att tänka på att skriva rätt namn efter jag bytt men så plötsligt nästan två år senare så skrev jag av gammal vana mitt flicknamn istället. Men gillar att hela familjen har samma namn och är nöjd att jag faktiskt bytte
SvaraRadera