Vargtjat

Spiggen är jättejätterädd för vargar för tillfället. De kommer och tar honom säger han. På natten. Om inte mamma ligger i hans rum. Då kommer de inte.
Detta krånglar till våra läggningar kan man säga. Spiggen skall prompt telefonera samtliga far och morföräldrar för att försäkra sig om läget på vargfronten. Innan vårt terapisamtal här hemma tar vid och fortsätter en försvarlig stund.

Den enda förklaring till denna skräck måste vara den där pixiboken med folksagan om de tre små grisarna, som han var fixerad vid för ett tag sedan. Den vargen tog ju sig in överallt den och glufsade i sig gris efter gris. Ni vet vilken jag menar? Mycket pedagogisk. Man lär ju sig om byggnadskonst och hållfasthet om inte annat. Grisen vars hus var byggt av tegel klarade livhanken. Det gör dock inte vargen som i slutet blir kokad levande. Trevligt.  Självklart läser vi den rätt så censurerat. Vargen har t.ex både badanka och skum i det härliga bad han hamnar i men Spiggen verkar ändå ha fattat mer än han borde.
Folksagorna är ju ofta rätt hardcore faktiskt. Rödluvan på samma tema. Sick.
Vad kunde en modern motsvarighet av detta vara. Att göra en pixi av Cujo? Det vore ju käckt och med en viktig sensmoral dessutom. Klappa inte hunden utanför affären. Just don´t do it.