Isolering

Idag har Peppe tagit Spiggen med sig och dragit till landet och jag är kvar i stan, lämnad åt en vecka i total isolering. Om man som jag har en tendens att njuta lite väl mycket av att vara själv så kan det lätt gå över styr. Speciellt som inga vänner är i stan, jag är ensam på kontoret och som sagt ensam hemma.  Himla mycket ensamt blir det. En överdos.

Men det är då de stora insikterna kommer, tänker man. Man kanske får ett uppslag till en bästsäljare, kommer på att man borde konvertera till konfucianismen eller att man åtminstone kanske bli mimartist för att få uttryck för sin kreativa och svåra personlighet.
När jag är ensam så gillar jag heller inte alls att ha på någon underhållning på i hemmet, i syfte bakgrundsljud. Alltså ingen musik eller tv som kan störa det djupsinniga filosoferandet. Det är knäpptyst så när som på  dunkandet från vår omusikaliske, men ändå optimistiske trumslagargranne som onekligen verkar tro på att "övning ger färdighet". Själv är jag också helt  tyst förutom när jag tilltalar en stackars fluga som hamnat på rygg med "lilla vännen" eller slår huvudet i ett öppet skåp och väser "faan då". Typ så.

Insikterna borde alltså stå som spön i backen kan man tycka. Så har ännu inte varit fallet.

Detta har jag kommit på hittills:
1) Att jag är lite kär i Henrik Fexeus. Han är käck.
2) Att det nog tyvärr är mitt nya schampo som gör att det kliar så i hårbotten.
3) Att vi inte har något gott hemma och att det är det som gör att jag känner mig lite nedstämd. (Bra och viktig/oroväckande insikt dock)
4) Att jag på riktigt borde lära mig skriva med korrekt fingersättning.
5) Att jag borde dricka mer vin, för det är trevligt.

C'était tout

Inga konstigheter