Om att vara någons bitch

Vi säger Hej och välkommen till en ny fas här hemma. En fas med sjukt mycket konflikter och regelrätta slagsmål. Eller regelrätt och regelrätt. I ett slagsmål borde det väl rimligtvis vara minst två som slåss.
Ett monologshandgemäng. kan man kalla det för det?

Det som hänt är att Spiggen inte längre vill sova på dagen. Det är hopplöst. Inte ens narkos hade fått blund i ögonen på ungen. "Nej då", lovar Spiggen. "Jag är superpigg. I´ll be fine"

Jovisst.

Runt femtiden så börjar vårt dagliga lilla hushelvete är hemma.
Då är det mycket trevligt att vara någon annanstans.
Idag så tog vi dock hela kvällskonflikten på Ica Maxi istället eftersom omväxling förnöjer som ni vet. Vi hade varit på stranden  hela dagen och Spiggen hade (typ) badat och ätit glass och varit en mönsterbebis. Livet lekte. Så vi vågade.
I affären gick det oroväckande bra till en början. Spiggen fick korv och smoothie och sedan åkte han bil i en sådan där superlång och asotymplig bilkundvagn, ni vet. Fest.
Sedan var han sugen på en sådan där gratisbanan och vi travade dit och hela jag fröjdades över denna fina handlingsstund som vi delade.
Där någonstans gjorde jag dock fel med någon oklar anledning. Men Spiggen blev så särdeles förbannad att han tog två stora bananknippen och slängde rakt över golvet i affären.Folk fick kasta sig åt sidan med fasa i blick. Sedan slet han av en tuss hår från mitt huvud, slog mig en sisådär 23 gånger och bet mig i låret, i ilska för att han inte fick bryta ihop ifred på golvet, vilket han inte fick p.g.a. pino.
 Efter allvarligt samtal vid hyllan med krossade tomater för extrapris, blev vi sams igen och gick tillbaka till den skändade fruktavdelningen för att återupta bananaktiviteten. Då gjorde jag dock samma hemliga fel igen och cirkusen började om. Och så där höll det på.Tills sängdags då han skrek "intesova intesova intesova" tills han somnade. Som tur är gick DET i alla fall fort.

Vad jag tycker är intressant är att det är bara mig han slår och testar på det här sättet. När jag säger till så ignorerar han i bästa fall och skrattar i värsta. Sedan slätar han över. Ger puss och säger "ja va arj baja mamma" Och så är det bra med det.
Jag är så ägd.

Source: nickmom.com via Annika on Pinterest