söndag 16 oktober 2011

Äntligen hos Spiggen

Hur underbart det än har varit, och det har det varit så var det fantastiskt, fantastiskt, fantastiskt att komma hem till Spiggen. Och Peter förstås, men honom är jag ju lite mer van vid att vara ifrån fysiskt. Spiggen klistrade sig fast vid Peter och gapade när jag försökte ta honom.
-Vem har gett HENNE nycklar? ropade han typ. Lite ledsen. Blev jag allt.
Han är så otroligt pappig just nu. Och mormorig. När ska han bli mammig igen?
Men han hade sovit jättedåligt i natt och på dagen också. Det tar jag som ett tecken på att han saknade mig jättejättemycket.

I vilket fall så tänker jag att det inte är barns uppgift att älska sina föräldrar så som föräldrar älskar sina barn.







4 kommentarer:

  1. Mmmm, visst är det mysigt att komma hem. Dessutom när man får komma hem och vara alldeles nyspaad! Mys med de dina! Kramar Kicki

    SvaraRadera
  2. Härligt att få längta lite - tror du behövde ett litet brejk!:)

    SvaraRadera
  3. Vet hur det känns! Sist jag var inne och jobbade sa min store (3 år så han är ju direkt lastgammal) till mig att jag inte fick vara hemma. Visst jag förstår, det är kul att vara hemma med pappa och lillebror men ändå. Fast han har varit ganska mammig den sista veckan så nu känns det okej igen, lagom till att jag ska jobba igen nästa veckan.
    Kram

    SvaraRadera