Åldersnoja och dramatik på fik.

Idag fyller min bror 40 år. Jag ringde med svepskälet att säga grattis men egentligen ville jag kolla om han låg i framstupa sidoläge och andades i en brun påse av ångest för att han var gammal och sånt. Men det verkade vara lugnt. Hade tänkt att beställa ett brottogram till honom. Alltså någon som iklädd trikåer kommer hem och ringer på dörren för att sedan brotta ner dig. Bra present. Men förutom bekymret med att brottaren (som hette Eddie såklart. Vilket utmärkt brottarnamn. Alla brottare borde heta Eddie) som bodde i Norrköping hade svårigheter att ta sig ner till Malmö med kort varsel så var det också rätt så väldigt dyrt. För de stålerserna kan jag själv köpa ett gäng ryssfemmor (så värst många behövs nog inte. Kanske två) och brotta ner honom my self.

Dessutom så var det ju inte 25 han fyllde direkt. Med hans gamla diskbråck och skit skulle det förmodligen ändå sluta på sjukan och då hade ju jag fått skulden och alla hade blivit arga. Jaja. Jag får väl köpa Den Svenska Almanackan eller något liknande. Sånt gillar ju gubbar.

Sedan kände jag att kanske även jag hade problem (eller kanske endast jag förresten) med att han fyller 40. Hur gammal är man inte själv om man har så gamla syskon? Jesanes alltså.

Jag dövade dessa tankar i lite socker och trevligt sällskap på Dahls Café som egentligen heter något annat som jag aldrig kan komma ihåg. Spiggen fick beröm för att han fläskat till sig men trots att jag satt där som en Stena färja i skor så fick jag inget beröm för samma prestationer. Lite snålt när man jobbat så hårt, tycker jag.

Lille Viktor kämpade tappert för att vara trevligt leksällskap till Spiggen som i början samtyckte men senare fegade ur och grät på klassisk Spiggmanér, så tårarna stod som spön i backen. Rätt orättvist mot Viktor som fick leka med en använd hakklapp istället, men det visade sig vara minst lika roligt.

Spiggen fick sedan en idé om att han hellre ville bo hemma hos Viktor eftersom hans mamma verkade lite snällare och tänkte att han genom att krypa in i varukorgen på deras vagn, omärkligt som en gömd flykting,skulle kunna ta sig över gränsen till Hisingen. Men så fastande han och gråtkalaset startade om och ackompanjerades snart av Viktor som kom på att han visst var lite trött. Så då fick vi avbryta mötet och gå hem. Så kan det gå.

Viktor bjöd upp till dans men Spiggen var skeptisk.

Trots leenden och snälla klappar. En fin vän.

Men Spiggen lät sig inte charmas utan visade tråkig attityd

Så Viktor fann en roligare sak att leka med.

Och Spiggen tog till flykten.

Här hittar de mig aldrig tänkte Spiggen.

Men hade fel.