Då kan man lite undra vad meningen är, alltså med sådana dagar. Jag
tänker att de kanske fungerar som neutraliserare. Ni vet...Som när man köper en godispåse. (oväntad liknelse) Så köper man goda saker, mindre goda saker samt de äckliga godisarna. De finns alltid konstigt nog. Någon marmeladskit som låtsats vara skumbanan och lurat sig ner i påsen. Eller någon sprittryffel av okänd härkomst. Och så har vi neutraliserarna. Typ svampar. Eller zoo. De är varken eller. Man köper dem för att äta mellan de goda godisarna. Utfyllnad. För att man inte skall bli för bortskämd.
Vad gör man med dagarna som bara går och som man inte kommer att minnas? Skall man acceptera att de finns och gå och lägga sig för att kanske uppleva något roligare imorgon? Eller skall man på alla sätt försöka ge mening åt dagen? I dont know jag.
Ja, det är också en möjlighet förstås.
Haha! Inte för att jag känner dig så väl men du verkar allt annat än boring. Ditt inlägg får mig att tänka på citatet "Man vet aldrig när man skapar ett minne". Kanske är det just den där dagen som du minns om hundra år, vem vet? Och om du inte minns den så kommer världen antagligen fortsätta att snurra ändå. Tänk om vi skulle minnas ALLT? Jobbiga tanke.
SvaraRadera