Busvädersmåndag

 

Det här är vad jag ser genom rutan på min busshytt, där jag ska sitta superlänge då jag med en hårsmån missade förra bussen. Inte Las Vegas direkt kanske. Det är busväder idag. Peter körde mig och Spiggen till dagis så vi skulle slippa bli dyngsura men jag tackade nej till vidare skjuts.

Jag vill sitta här och uggla i regnet. Sanningen är att jag blir grymt uppiggad av det. Det är något förlåtande i spöregnet. Och något befriande. Det matchar mitt humör kanske.

Man behöver inte ut och ta vara på någon sol idag och det är inte svårt att välja kläder. Idag behöver man inte ens vara glad. Det är legitimt att sura när det regnar.

Man får.

Därför behöver jag det inte. Jag myshuttrar och hoppas att bussen dröjer ytterligare någon minut. Och när den väl kommer skall jag trycka näsan mot rutan, lyssna på Winnerbäck och kolla på alla måndagströtta människor som hukar i regnet. Det blir en bra dag det här.

I can feel it.