Om ni undrar hur det gick på Ullared igår. Tack bra. 5 timmar kändes som en kvart och strategiskt och målinriktat fyllde vi våra vagnar tills de neg. Jag hade ingen inköpslista alls utan plockade på känn för att sen på slutet plocka ur igen..ja ni vet sådär som man gör. Behöver jag verkligen det här? Vi tyckte att det var en jäkla drag där igår men efter att ha tjuvlyssnat på några erfarna damer i toalettkön så förstod jag att det nog fick räknas som en lugn dag. De överträffade varandra i rövarhistorier om kundvagnsköer som sträckte sig över hallandsåsen och säkert bort till Danmark och kassarekord på 2oo babbilioner (1 babbilion= miljarders miljarder, för den som inte visste det) sist de hade varit där.
Jag undrar om inte Ullared är intressant ur ett psykologiskt perspektiv. (Vad är INTE intressant utifrån ett psykologiskt perspektiv) Det där med att hamstra fryspåsar och tacosås som om kriget stod vid dörren. Vad handlar det om egentligen? Det måste vara någon stenåldersgen som tar sig uttryck och därför är hela Ullaredsfenomenet fenomenalt smart. Det talar till oss på ett nedärvt undermedvetet plan som vi kanske inte kan kontrollera. Jag önskar att jag kommit påt.
När Peter sålt bilen för att lösa ut mig så var vi bara hemma och vände för när vi ändå hade barnvakt såg vi tillfälle att riktigt utnyttja min stackars mor och gick ut för att fira Peters födelsedag. (Som var i maj) Min present var att bjuda ut honom på ett trevligt ställe där man kan vara säker på att man får vad man betalar för. Fast på ett bra sätt då.
Jag hade bokat bord på La cucina Italiana som som bara måste vara den bästa i sitt slag i den här stan i alla fall. Maten var suverän men överträffades ändå av vinet. Vilket Vin!!!! Vi fick ett mousserat innan maten som var i särklass det godaste jag druckit och dessertvinet som faktiskt också var lite bubbligt, lätt och med flädersmak, skulle kunna få mig att begå brott. Typ.
Vi beställde deras hemliga 4 rättersmeny vilket egentligen innebar 10 små rätter.
Åh, jag önskar att jag kunde berätta precis vad den bestod av men kombinationen av långa beskrivningar med ord jag inte förstod och ett generöst vinpaket till någon som blir berusad av en folkis gör det omöjligt. Men jag gillade den italienska "frukosten" (Se bild nedan) som bestod av en "cappuccino" som var en soppa på hummer och carl-johansvamp, stekt vaktelägg på toast och ja..en korvbit. Det serverades också en underbar ryggbiff och den mest perfekta vaniljpannacottan jag någonsin ätit.
Stället är verkligen pyttelitet och oerhört gemytligt. Krögaren Pietro Fioriniello kom själv ut och hälsade och tog i hand och på toaletten så var de små linnehanddukarna broderade med hans familjs alla förnamn i ett hjärta. Sött.
Servicen var också helt perfekt.
På det totala: Hellyckat. Rekommenderas.
Gött
Ullared alltså? Jag är impad!
SvaraRaderajäpp. Once you pop, you can´t stop.
SvaraRaderaEtt härligt restaurangtips - tas tacksamt emot. Snart dags för oss att göra något livsuppehållande för äktenskapet. Och Ullared - snart är det min tur! Kramar Kicki
SvaraRaderaKan ju inte låta bli att upprepa vad du skrivit som vanligt men alltså, kundvagnen neg, haha och när Peter sålt bilen för att lösa ut dej, underbart. Igen. Nu vill man ju åka till Götet och till den där fina mysiga restaurangen också'. Synd att det är kris i Grekland, förr blev jag uppskickad till TUR en gång om året....Det är förstås inte den enda anledningen till att jag tycker det är synd att Grekland där jag bor har det kämpigt värre nu. Kanske inte ens den största....Kram!
SvaraRaderaHärlig dag! Kram Martina
SvaraRaderaMåste vara mumma för en beteendevetare Ciao/Sahra
SvaraRaderaJa, det är sannerligen något speciellt med Ullared. Varje gång som jag har varit där tänker jag "Aldrig mer!" men så går tiden och så faller jag dit igen.
SvaraRaderaVad mysigt det låter med restaurangbesök!
Kontraster är bland det bästa jag vet.