torsdag 20 oktober 2011

75 jordsnurr i själ och hjärta.

Ja, jag saknar väl inte bevis för att jag inte är någon Spring Chicken längre. Jag röstar blått och har både stödstumpor och gördeltrosor i garderoben. Tycker att "På spåret" är trevlig underhållning. Dessutom är jag tillsammans med en person som innan han svarar i mobilen kollar svinlänge på den på ett förvirrat sätt. Sådär som bara übergamla människor (och mammor) gör eftersom det för dem har tagit lite tid att anamma ny teknik. Därför måste de hinna med hela kedjan från tanke till handling innan de kan svara:
1) (3 signaler) Ringer det?
2) (4-5 signaler) Det låter som det är nära mig men jag känner inte igen melodin.
3) ( 2 signaler) ÄR det min?
4) (3 signaler) Var är den då? (Leta leta leta leta)
5) (3 signaler) Vem kan DET vara som ringer? (Tittar noga på skärmen)
6) (2 signaler) Jaså det är Britta..hur svarar man nu då?
7) Försiktig (men hög) röst; Hallååååå???? (Då är det aldrig någon där förstås eftersom man har lagt på)


Men detta är väl ändå ett tecken på att jag har tagit fem år i taget när ni andra tagit ett. Ett bevis på att jag inte skall gå tillbaka till jobb efter mammaledigheten utan i stället i pension.

Kolla, jag kunde inte ens hålla mig tills jag fått tagit ett kort. Så gott är det med Marsipanlimpa.
Festligt värre med staniol dessutom

2 kommentarer:

  1. Hahaha. Roligaste inlägget jag har läst på länge. Ciao/Sahra

    SvaraRadera