torsdag 6 oktober 2011

Vad är väl fjärran stränder mot a.ve.nyyyn.


Det finns nästan bara bra saker med att vara vuxen. Man får baka chokladbollar mitt i natten, välja vilka flingor man vill i affären och man kan skippa bädda sängen. Man har (oftast) inga läxor. Det tänker jag ofta på och är tacksam över. En sak som man dessutom får välja är var man ska bo. Det kan tyckas positivt men bidrar egentligen till vuxenlivets enda nackdel. För när man var barn så fanns kompisarna en minut bort. Min bästa kompis bodde så nära att när det var mörkt ute så stod hon på trappan när jag sprang hem och när jag var hemma så ropade jag (inte ens särskilt högt) NUU! och så kunde vi stänga. Mina andra kompisar bodde också max en halv mil iväg. Och så var det ju ända upp i gymnasiet. Och när jag pluggade. Herregud..nästan ändå bättre. Då bodde vi ju i samma korridor. Då hade ju iofs de gamla vännerna börjat spridas för vinden men man hade ju nya fina. Som hade bakat paj när man kom hem från jobbet.

Mina vänner har alltid varit bra på att spridas. Medan jag sällan har rört mig så långt så blev jag begåvad med vänner som aldrig hade vett att stanna någonstans. Förutom så långt borta som möjligt. Nu är fler än vanligt på vift och en vän är så jäkla långt bort att när jag är vaken på nätterna så brukar jag ligga och tänka på att nu är hon på jobbet, nu hämtar hon från dagis och sånt. Känns lite mysigt.


Jag valde att bo i Göteborg. Det är ju en trevlig stad. Lilla London. Jajamen.
Väljer man att bo i Göteborg så är det valet gjort på sommaren. Den saken är ju klar. höst och vinter är inte Göteborgs starka sida. Alla går runt och ser ut som att de delar ett slags kollektivt lidande för det är kass att bo i en stad där det alltid regnar och där det är omöjligt att ha paraply. På Hösten och vintern är alla goa gubbar någon annanstans. Kanske på Tenriffa. Vad vet jag.

Men ibland smäller det till och blir vackert även här. Inte så att det slutar regna eller så, självklart inte, men kolla själva. Mitt ibland spårvagnar, kopparmärra och dyngsura hundar:


Ser ni! Göteborg är där man ska bo. Nu får ni flytta hit för tusan.
Jag har inga bättre argument!



7 kommentarer:

  1. Fint! Men jag är nog på tok för mycket lantis för att kunna bo i Göteborg, tyvärr. Har dock lämnat ett bidrag genom att låta min gamla hund flytta dit, det kanske räknas lite grann i alla fall ;)

    SvaraRadera
  2. Hundar räknas. Självklart gör de det.

    SvaraRadera
  3. Åh, jag älskar att bo i Borås trots att det både regnar och snöar mycket. Jag har också valt och det ångrar jag inte.

    SvaraRadera
  4. Snyggt! Men jag väljer att stanna kvar på landet i Skåne... Det gör inget, va? Tror ändå att du tyckt jag blivit ganska jobbig efter ett tag. Jag menar, vem orkar ha en vilt främmande människa inneboende ;-)?

    SvaraRadera
  5. Jag lovar dyrt och heligt att om vi en dag vänder hemåt, då köper vi en lägenhet i era krokar. Fast obs! att du då får se till att fotriktiga chalmersstudenter har utrotats/omplacerats tills dess. /Helena

    SvaraRadera
  6. Jag har alltid haft nån slags hat-kärlek till Gbg. Det är så himla...industriellt? Jag veeet att det inte är det precis överallt men det skär i mitt hjärta när allt som ligger nära vattnet är stora stela Stena byggnader och lyftkranar och conteinrar (stavas det så). MEN inget utan det andra.. Gbg är en viktigt import och exportstad så ekonomin blomstrar ju.. Sen vet jag ju att det finns fina stadsdelar och områden i Gbg också... men jag kan inte släppa att de centrala delarna vid vattnet är så boring! Kram

    SvaraRadera