Idag känner jag mig helt återfylld av energi och på vansinnigt gott humör igen. Träffade en riktigt trevlig person på promenad och fika och just den här människan ger alltid en rejäl injektion av kraft och gott humör. Hon har förgyllt så många vardagar för mig och vänt riktiga pisstisdagar till prima liv. Hon är ett säkert kort helt enkelt.
För att ytterligare värna om mitt väl och ve så bestämdejag mig för att inte gå i några uppförsbackar. I slottskogen är ju detta lite av en utmaning minst sagt, men vi tog oss runt hyfsat svettfria och med normal andning. Blev naturligtvis omkutade av diverse bugaboomammor med vad som såg ut som stenhårda rumpor, men vi lät oss inte stressas utan masade oss fram på ett riktigt slött sätt och med VM i dålig hållning. Sedan tog jag igen de kanske 5 kalorierna jag tappat på promenaden genom att festa till det på en finfin tårtbit. Livet lekte, kan man väl säga.
Väl hemma så försvann äntligen mattan ur mitt liv och luften känns friskare i vårt vardagsrum. Det är den säkert också eftersom just denna mattfan var en otrolig dammsamlare och säkert orsaken till hälften av hushållets i perioder frekventa användning av Loratadin.
Seden gjorde Peter hamburgare. På riktigt. Hur tur har man? Och så fanns det violcider i kylen.
Vilket lyckligt slut!
Men som ni ser har det oundvikliga skett. Spiggen växte tillslut fast och blev till en ny kroppsdel.
Men tänk vad praktiskt ändå med fyra armar.
Härligt, och hemmagjorda burgare som är så smarrigt. // j
SvaraRadera*skratt* Och detta gjorde mig på riktigt bra humör. Som vanligt när jag tittar in hos dig. Tackar för det! Kram Kicki
SvaraRaderaViolcider låter faktiskt inte alls gott tycker jag. Vilka har hittat på det? ;))
SvaraRaderaPernilla: WHAT?? Inte gott? Det är Herrljungas jubileumscider. Huuuur gott smellst!
SvaraRadera