Uppstånden

Ja hej hej.
Här finns jag som just kravlat mig ur grottan och åter, nästan plirande, upptäckt att världen finns kvar och är sig lik. Det är bara jag som varit borta. Ja alltså, jag har ju varit på jobbet och sånt men annars har veckorna sedan sist bestått av att gravidkräkas, magsjukekräkas och där emellan flytta lite grann och sånt. Firat pappas 75års dag också och förhört Michael Jacksons kock-som dök upp i mammas och pappas kök lagom till födelsedagsmiddagen-om spännande anekdoter.

Men huvudet.... I en låda i skogen.

Och kvällen liknar de flesta andra minus kräk som tur och trevligt är. Jag packar sporadiskt upp någon flyttkartong, äter såna där chokladsjöfrukter ni vet (Yum) och funderar på om jag skall inviga badkaret utan att kunna bestämma mig. Stora beslut.
Men det håller på att vända. Jag känner det. Snart är jag på banan igen, spirutuell som aldrig förr.

Tills dess kan ni få hälsa på den som gömmer sig bland valkar och inre organ.
Fett söt och troligtvis väldigt smart och liksom tidig med allt. Såklart.

Ni ser ju. Värsta A-barnet.