måndag 14 oktober 2013

Cravings och smygätning

Det där med gravidcravings är en intressant sak, tycker jag. Innan jag blev gravid så vet jag inte om jag trodde på det där så mycket. Tänkte nog att det mest var en ursäkt att få äta sjukt mycket snask och sånt. Vem kan neka en gravid kvinna med cravings liksom. Och jag hade aldrig hört någon som på riktigt diggade murbruk och damm och allt vad man hört.

Och så har det nog varit mestadels för mig också. Jag äter sjukt mycket mackor t.ex. På det vitaste av alla vita bröd. Men det har jag ju alltid föredragit egentligen. Hade jag fritt fått välja kost med bibehållen hälsa så hade nog naanbröd och pizzadegsbröd stått för 85 % av det totala matintaget.
Samma som det gör nu alltså.

Men sedan hände det det där med mjölken som någonstans i mitten av Spiggraviditeten började bli något som på allvar påverkade vår hushållsbudget. Vi släpade hem säkert 15 liter i veckan varav jag drack 14 av dem. 2 liter om dagen. Guuuuuud så gött. Och jag minns den där känslan av att slita upp paketet och nästan inte palla ta fram ett glas för att jag var så katastrofalt sugen. Och sedan få klunka som någon som gått vilse i öknen. Visst, jag har alltid gillat mjölk men det där var inte riktigt normalt.

Jag har inte nått mjölksuget ännu. men jag väntar på det. Men nu har jag dille på en annan grej som inte heller känns som ett undantryckt begär utan som ett rent och skärt gravidbegär.

I need sushi.
Varje dag.

8 bitar nigiri. 4 lax och fyra avokado med så mycket sesam på som jag törs be om. Det har jag ätit till lunch varje dag i två veckor nu. Vet inte ens om jag tycker det är så gott. Efteråt mår jag nästan lite illa av det. Den sladdriga laxen och allt salt i sojan. Men det spelar ingen roll för klockan 12 var eviga dag så vet jag att jag måste ha´t. Kanske borde jag köpa Omega 3 eller nåt istället.

När det kommer till sushiätning är det ingen social aktivitet för mig utan något som jag måste äta på min kammare, då jag är helt fel och hopplöst pinsam. När folk får reda på att jag äter bitarna med kniv och gaffel så vill de inte dinera ute med mig. Dessutom doppar jag riset i sojan och petar kräset bort de äckliga noribanden som inte har någon annan funktion än att sväljas endast till hälften och fastna lodrätt i halsen så man får dra upp dem på ovärdigast tänkbara sätt. Så sushi får jag smygäta instängd på mitt kontor när ingen fräck ser på. That´s for sure.

Dagens omgång bjöd på snål sesamfrötilldelning.
Upprörd.

2 kommentarer:

  1. Och jag är en sån där som fortfarande efter hela min graviditetet fortfarande inte tror på cravings eftersom jag själv inte hade några ;) ;)

    SvaraRadera
  2. Alltså, först av allt; MEGAgrattis till lillspigg! Tror inte att jag har skrivit det, har lite dålig koll. Det var nog faktiskt sjukt längesen jag kommenterade här senast. Jag skyller på lille E, han kan inte försvara sig ;)

    Gravidcravings är en märklig sak. Jag åt väldigt mycket lakrits och choklad, men det gör jag ju alltid, så jag vet inte jag. Däremot fick jag ett enormt behov av att suga på isbitar. Jojomän, en sån där istärningslåda om dan ungefär. Det behovet försvann så snart bebisen var ute. Och så hade jag ju min skumfetishism. Lödder av alla de slag, handtvål, schampo, skumbad, diskmedel, you name it! Särskilt handtvålen. Savon de Marseille (jodå, fint ska det va') ger det bästa skummet, kunde stå i fem minuter efter varje toabesök och löddra loss. Himmelriket. Sånt hinner jag inte med längre tyvärr, men jag sneglar fortfarande längtansfullt mot handfatet ibland...

    Ät din sushi precis som du vill, du är gravid, allt är ursäktat! Och be om mer sesam, för jösse namn! (Får man förresten inte doppa riset i sojan? Det har jag alltid gjort. Och när jag inte orkar med pinnarna längre äter jag med händerna. Tänk på det nästa gång du tar fram dina bestick. Superciviliserat ju!)

    Kram kram!

    SvaraRadera