Korv kräva detta sällskap

Igår fick vi finbesök från Tyskland. Det är ett par av våra bästa vänner som i normala fall är kloka och förståndiga men som har fått en psykknäpp och flyttat dit. Att de är tyskar (eller minst halvtyskar iaf) hör inte hit. Inte heller att det varit bestämt i fem år. Det är inte okej. Egentligen borde vi inte ens släppt in dem när de kom för att hälsa på nu, så arga är vi för detta.

I alla fall. För att allt skulle kännas som vanligt när vi träffades så åt vi korv hela kvällen. Det brukar vi göra nämligen. Vi köper korvar och så köper vi bröd och sedan äter vi upp det. Så umgås vi, men alla är ju olika.

Nu har de åkt igen och jag är ledsen. Dessutom saknar jag deras goa bebis S med kyckliglåren som jag ska röva bort en vacker dag. Medan alla letar efter honom så skall han sitta här i vår soffa och titta på TV ("På spåret") med mig och äta goda kakor med russin i. Och sedan ska han kolla på mig och fråga om han får lite glass också. Då skall jag säga jajamen och genast gå för att hämta.

Spiggen älskar att leka med S och har varit helt till sig. Dock har han (som tur är) missat att entusiasmen har varit lite obesvarad. S tyckte inte att Spiggen var så där jättespännande direkt. Mest högljudd. Helst ville nog S sitta med oss vuxna i soffan och kanske lösa ett sudoko. Och eventuellt dricka kaffe på bit. Jag säger ju att han är fantastisk!