Nåväl. Idag skall jag träffa min chef för att diskutera det faktum att jag ju inte kan vara mammaledig hela livet. Jag trodde aldrig att ett år kunde gå så fort som det senaste har gjort. När jag gick från jobbet så kände jag att en evighet låg framför mig. Jag skulle vara ledig från november 2010 till nyår 2011. Och nu är det bara 3 månader kvar. Galet. På den tiden hinner man ju knappt bli smal!
När jag slutade jobba så kändes det som en väldigt stor del av min identitet rycktes undan. Jag har alltid älskat att jobba och min yrkesroll var en stor del av mig själv. Det var jobbigt och jag hade faktiskt svårt att identifiera mig som "bara" mamma. Men nu har jag problem att se att jag skulle gå till ett arbete. Jag vet knappt vad jag ska svara när någon frågar vad jag arbetar med för det känns så sjuuukt länge sedan jag faktiskt arbetade. (Om man undantar mitt traderaextraknäck ;-)) Men man vänjer ju sig vid allt och efter en vecka så är det ens nya verklighet.
Måndag innebär också att det är dags att återigen försöka återta goda mat och motionsvanor. På så sätt hatar jag måndagar för har man ätit massa godis och druckit vin hela helgen så vill man gärna stanna i sockerruset. Att då börja dagen med havregrynsgröt är som att kasta livsglädjen ut från balkongen.
Men vi skall nog klara detta också. Bara jag får städat lite...
Vad gör ni idag då?
Välkommen in i Loungen!
God morgon!
SvaraRaderaMåndagar betyder back to business för min del!
Om det nu ÄR den Jenny som jag tror, så jobbade vi ihop på Mercell för några år sedan, sen gick vi även på samma skola när hon pluggade till....ja, kanske någon slags säljare? och jag pluggade till läkarsekreterare. :-)
God morgon!
SvaraRaderaJa, jag gör det du inte gör, jobbar. Är trött i ögonen och tänker mest på målning av fönster. Mannen är i Brüssel och jag längtar redan lite efter honom trots att han bara ska vara borta till i morgon <3.
Annars blir det en dag vid datorn, precis som det brukar vara på mitt jobb.
Hoppas du får en fin dag!
Gaaah..när jag läste det här inlägget så kände jag igen mig så mycket att det kändes som att jag hade skrivit det själv - bra där! :) Nörjar själv att jobba på måndag efter min mammaledighet (yikes!) och känner mig allmänt förvirrad och oanpassad trots att det tog mig x antal månader innan jag insåg att jag faktiskt var mamma på riktigt och att livet hade vänts upp och ner - fast in a good way. Precis hittat till din blogg och älskart - så tack för härlig läsning.
SvaraRaderaEm: Tack så mycket! Du ska se att det går jättebra. Om ett par veckor så kan du säkert som sagt inte ens fatta att du någonsin varit därifrån. Sen om DET är något bra eller dåligt.
SvaraRadera:-)
Kram Annika