Nattvak, älskade vänner och Spiggoro

Klockan är halv 5 och jag kan naturligtvis inte sova. Det känns som natten före födelsedagen eller julafton när man var liten fast 100 gånger värre/bättre. Ligger i en himmelsäng på Huskvarna Stadshotell, i det finaste hotellrum jag varit i och där badkaret står mitt i rummet. Bredvid mig sussar mina två barndomsvänner och vi alla har nymålade naglar, för mycket brun utan sol och ansiktet fullt av nattmask.  Igår fixade vi festlokalen och åt middag och skrattade som vanligt åt skämt man bara kan säga och förstå om man känt varandra precis hela livet och tycker så mycket om varandra att man kunnat hjälpa till att gömma ett lik åt den andre om det skulle gå lite snett. Gårdagen var så hektisk och för första gången blev jag lite bridezillig när jag freakade ur för en borttappad påse spetsband, fel färg på ljusen och en ändrad bordsplacering. Då är det skönt att ha trygga vänner runt om som fattar hur man tänker och som ljuger när det är nödvändigt och säger att "du verkar ändå otroligt lugn" haha. Jojo. Min största oro är dock inte ljus och spetsar utan hur allt skall gå med Spiggen som skall skjutsas runt och passas av personer som visserligen är heeeelt fantastiska men som han inte känner jätteväl. Redan igår kände han nog att saker var på gång för han blev orolig och frustrerad och det kom nya människor hela tiden. Och jag är rädd att han ska må illa i bilen på de guppiga små skogsvägarna, kräkas ner sin lilla dress och russinnyllegråta. Och mamma är någon annanstans och när vi ses har jag konstig frilla och klänning och ser inte ut som vanligt och sedan ska han till barnvakt. Himmel och änglar, låt detta gå bra. För givetvis har jag tänkt mig rynkig över den bästa lösningen för honom och jag hoppas att jag kommer kunna slappna av. För han ÄR i goda, kärleksfulla händer. Och hans vän Gullegoj är med honom. Och Gullegojs mormor och morfar. Det BLIR bra. Detblirbradetblirbradetblirbra.

Spiggen och Gullegoj. Micket söta kömpisar