Valseländet

Alltså bröllopsvalsen. Help me Rhonda. Det går inget bra. Alls.
Har skyllt på Peter och tyckt att jag åtminstone har mitt på det torra. Jag gillar ju att kolla på Let´s dance så det borde ju vara lugnt. Han däremot...please.

Så övade vi lite igår. Och tja. Jag var ju inte någon da Silva direkt visade det sig efter ungefär två sekunder. Om man ens kan jämföra så långt på skalan av kasshet som vi befinner oss så är jag om möjligt ännu sämre än min blivade äkta make.

"Vi bokar upp oss för en lektion" kved jag.
"Hur skulle de någonsin kunna hjälpa oss" gnällde Peter.
Och så försökte vi en gång till på den pyttelilla dansvänliga ytan i vardagsrummet.  Men vi tappade bort oss, trampade på varandras fötter, trasslade in oss i soffbordet och snubblade över mattan.
Sedan satte vi på själva sången som jag alltid uppfattat som en långsam vacker melodi. Fel
Mycket snabb var den. Typ som techno.

Sedan undrade vi över saker som om herren aldrig får gå bakåt i vals. För det hade jag sagt men det kan ju inte stämma. Då blir det svårt. Nu rör vi oss mycket på en linje framåt bara liksom. entvåtre entvåtre.Tillslut "dansar" vi ut genom ytterdörren och syns aldrig mera till.

Nu skiter jag i festhäften, håraccessoarer (nej det var ljug) och strumpeband och lägger all min ångest på detta enda ämne. Bara så ni vet.




Ser plättlätt ut men sjuukt svårt på riktigt.