Väl på dagis älskar jag att smyga på Spiggen innan han upptäcker att jag kommit. Se hur han skuttar runt, vattnar gräset och sparkar boll. Och så plötsligt ser han mig och blir lika glad som jag och så är det familjelycka och dragspel och fioler.
Sedan har vi 3 timmar att göra vad vi vill med så länge vi får in en middag i det hela.
I går klarade vi av den i rekordfart och gick sedan ut för att ta vara på solen, så där som man ska. Så vi gick hand i hand ner till glasscaféet och köpte glass och gick sedan vidare mot lekparken. Vi blåste maskrosdunbollar, pratade om bussar och kollade hos grönsakshandlaren om det kommit in några fina jordgubbar. Spiggen bestämde att vi skulle ha maskrosor bakom alla öron för det är modernt.
Sedan gick vi hem och duschade bort sanden från fötterna, käkade macka och kollade på Myth busters. Mycket fräcka maskiner.
Tillslut fick Spiggen jamaren på, blev lagd på fluffad kudde och somnade pronto.
Ingen cirkus, inga extravaganser men en riktigt bra, vanlig dag.
Det är ju det som är livet sa prästen. De vanliga dagarna.
Alltså detta barn. Jag må vara partisk men undra om det ändå inte möjligtvis kan vara världens sötaste onge Rent objektivt alltså Jag, Peppe, moster och mormor sitter i juryn. Vi är väldigt överens. |
Någon jury behövs icke. Ser väl varje normalbegåvad människa att så är fallet. /Moster Olla som längtar efter Spiggen jättemycket. Asmycket faktiskt.
SvaraRaderaDet är det jag tycker om hos dig, det vardagliga, blandat med skön humor <3
SvaraRaderaKram Åsa
Ja, det är det som är livet :)
SvaraRaderaUnderbara bilder och fint skrivet! Kram