Nu är jag fru ju

När jag vaknade upp på Amalias minne i Gränna i morse så gjorde jag det som fru. 

Fru Bodin. 

Mycket vuxet. 

Trött men lycklig och full av intryck som nog kommer att ta en vecka att smälta. Under själva vigselakten och under middagen och festen så gjorde jag allt för att fånga stunden, sådär som man ska och verkligen ta in dagen. Kunde knappt äta något av den fantastiska maten utan satt bara och tittade på alla människor som dykt upp här i Småland helt finklädda för vår skull. Där satt hon och han och de och just i den stund var vi samlade. Dagen efter skulle vi åter skingras, de kommer att åka hem och hemmen ligger i när och fjärran och i många fall kommer det åter dröja månader, kanske år tills vi ses igen. Helst av allt ville jag smyga ut och låsa ytterdörren och bara behålla dem där för jämt. 

Som en galen kidnappare.

Det gick tyvärr inte och någon gång under kvällen panikerade jag över att inte hinna prata nog med alla.
Men vi hade roligt och vi var så extremt nöjda med Stockmakaren där vi hade festen och där Festvåningschefen Hasse vakade över middagen som om det vore hans egen bebis. Maten blev otroligt uppskattad och vinglasen fylldes på i exakt rätt sekund. Tillsammans med våra fenomenala toastmasters så såg han till att vi fick den fest som vi ville ha. Så om ni planerar fest i Jönköping/Huskvarnatrakten; kontakta honom. Stockmakaren har även catering dessutom.

Som tur var gick dagen även bra för Spiggen. Han var supersöt i sin lilla sjömanskostym och han skötte sig exemplariskt i kyrkan. Sedan åkte han till barnvakterna och till Gullegoj och kvart i 8 fick vi ett sms om att han somnat lugnt och gott.100 kg tyngd föll från axlarna.

Hela dagen förevigades av Emma och med sig hade hon även Nelly och förutom att fotografera så förgyllde de även dagen på alla andra möjliga sätt. Gud vad jag tycker om dem.
Jag ser så framemot att ta del av bilderna men tills dess får ni hålla tillgodo med mina.