Jag utvecklar i galopperande takt en sinnesjukdom. På kyrkhäften av alla onödiga saker i världen som man kan reta sig på. Men jag stör mig på att ett litet pappersark snart är vår dyraste post på hela bröllopet.Typ. Speciellt om man räknar nerlagd tid, frustration och saker jag kastat i golvet i blind vrede. (Det sista var en absolut lögn. har aldrig kastat något av ilska i hela mitt liv)
Det började med att vi beställde kyrkhäftena från Calligraphen. Varför är en fullständig gåta då man kan göra det av ett vikt A4 och så är det bra liksom. Men jag tyckte det var fint med ett ett omslag och så köpte jag inlagor eftersom måttet på häftet var ovanligt. Men det skulle inte vara NÅGRA SOM HELST problem att skriva ut själv. Easypeasy sa kundtjänsten på Calligraphen medan hennes tunga blev supersvart. Efter vi fått ihop texten med rätt mått i word så försökte vi skriva ut det vilket var fullständigt omöjligt. Ingen printer gick med på att ta emot vare sig måtten eller pappren, vilket fick mig att gå upp i atomer. Ringde runt till 4 tryckerier i stan och ingen kunde hjälpa mig. Och det tryckeriet som kunde skulle ha sisådär 1500 spänn för kalaset vilket jag vägrade. Ringde Calligraphen som sa att "ja hehe ja, vi har ju lite ovanliga mått som vanliga tryckerier kan ha problem med men vi kan naturligtvis skriva ut det åt dig för ett babbilion pengar" Skicka helt nya grejer. Inte till en spänn rabatt dock.
Tillslut hittade vi ett tryckeri som kunde göra det för en femhundring. Men våra inlagor kunde de inte använda. Och deras maskin kunde heller inte häfta korten. Det kunde inte någon enda häftapparat i hela världen göra heller visade det sig, eftersom måttet in till mitten är för brett. Så nu får vi väl köpa snoddar el nåt.
Då kom jag på att jag skulle skita i alltihop och bara använda inlagorna som vi beställt från tryckeriet tänkt och istället använda de andra kyrkhäfte som tackkort sedan i stället (Det är ju bara ett monogram på som vi ändå tänkt att använda på tackkorten. Svinbra idé tyckte jag och mycket kostnadseffektivt. Men självklart kan jag inte hitta några kuvert som passar korten. De är en millimeter för små på det ena eller det andra stället. Jag hatar de förbannade korten. Intensivt.
Jag är helt öppen för att det säkert fanns ett sätt att skriva ut dem. Jag menar inte på allvar att jag tror att Calligraphen ljög. Men när inte ens tryckerierna kunde fixa det så känns det kanske lite over kill för en vanlig förstagångstryckare med bröllopsstress.
Jag är så nedrigt trött på detta att jag vill ta alla inköpta kort och inlagor och bränna skiten. Gärna till tonerna av Prodigy. Och sedan vill jag gå och lägga mig. Och sova svinlänge
Ingen bild p.g.a aggro
Alltså. Herre gud!! Det är inte länge att skratta, va???
SvaraRadera