onsdag 8 maj 2013

Dans och blommor och så håret förstås

Idag har Peppe och jag varit och tränat brudvals. Efter lite provsteg valde vi att skippa wienervarianten till förmån för en lite lugnare historia. Det innebär att vi inte kan använda"Annies Song" som vi tänkt dansa till, men skit samma.Vi slipper också ta en Postafen innan, vilket väger upp. Dansfröken var GRYM och en timme är lång tid visade sig. Från att gå ettvåtre ettvåtre på rad bara rakt fram så kunde vi på slutet svischa fram med en sväng dessutom. Snyggt var det inte men runt kom vi. Och hjärtat blödde nästan av kärlek av att se Peppe som inte tagit ett danssteg frivilligt förut, dansa runt med dansfröken, med svårslagen koncentration.
Och vi hade roligt. Även Peter. Faktiskt. Det var en glad överraskning.

Mer trist var att de ringde från blomsterhandeln idag och sa att de inte kunde få fram några anemoner till brudbuketten. Inga vita alltså.
Men åhhhh. Eventuellt skulle hon beställa en annan färg som kanske skulle kunna funka men som lika gärna skulle kunna vara helt åt skogen. Jag valde att köpa anemonerna ändå för säkerhets skull och typ sätta dem på toa om de har konstig färg. För det är ju anemonerna som är grejen. Utan dem blir det absolut inte samma sak. Så jag surar. Det är så lätt att tappa bort sig helt i detaljerna och glömma bort att en bukett utan anemoner trots allt är en världslig sak. Att det inte spelar någon roll alls. Egentligen. Men just nu känns det som om hela bröllopet hänger på detta. Fast jag har iaf sjukdomsinsikt. Bridezillearis hystericus fåntratteria är tydligen den latinska termen för min krämpa.

Men jag blir lite gladare av tanken på att jag beställde en så galet fin håraccessoar idag. Från Zetterberg, köpt i den helt fantastiska butiken Le Margaux där jag stod och velade i evighet och besudlade varenda hårpryl de hade med mitt regnblöta hår. När jag valt och med darrig hand betalat, kom jag på att jag inte konsulterat ett enda smakråd innan och inte heller tog jag någon bild. Men Hallå, Therese Zetterberg hjälpte mig. Hur fel kan det bli?
Nåväl..ni får se om några veckor.


Den perfekta blomman.

1 kommentar:

  1. Tänk...jag var inte alls så noga med alla detaljer...och vi är fortfarande gifta ;)

    Men det ÄR roligt när det blir som man vill och allt du planerar nu gör att du kan slappna av lite mer på självaste dagen :)

    Kram

    SvaraRadera