Det är Såååå Synd att Saida är dö

Idag är det verkligen söndag på alla sätt. Segt i kroppen, segt i hjärnan. Långsamma aktiviteter och rödvin.
Söndagar är en perfekt dag för rödvin och filosofiska bryderier. Mitt största bryderi för tillfället kan kanske tyckas vara av världslig karaktär, men det lämnar mig ingen ro.

Jag har tappat bort en limpa någonstans i lägenheten.

 Detta var för en vecka sedan och jag jag har ännu inte funnit den. Utgångsdatum var runt den 24 vilket oroar mig en aning för jag har vissa svårigheter med mögel. Inga allergiska sådana men väl psykiska och de är nog så besvärliga. I alla fall, jag tänker, VAR kan man möjligtvis lägga en påbörjad limpa om inte i skafferiet, kylen eller eventuellt frysen? Jag kan absolut medge att jag är förvirrad och lite borttappig sådär men detta tycker jag är oroväckande.
Jag får väl vänta och se tills den själv gör sig påmind och liksom vandrar ut för att ge sig till känna men det är just det....
En gång började det lukta något bedrövlarns i vårt skafferi. Eftersom Peter är en fegis så blev jag snabbt tillsatt på tjänsten som den som skulle identifiera det förmodade kadavret. Jag letade halvt ihjäl mig och hittade slutligen en påse som det såg ut att vara köttfärssås i. Och det är ju på lite olika sätt konstigt. Men sedan såg jag att det bara var en gammal påse morötter som antagligen legat där sedan Andy Hardy fick vårkänslor. Typ.
Stanken gjorde mig smalare i ansiktet än jag varit i hela mitt liv och denna upplevelsen satte djupa spår i mig och min näsa.(Och känsliga psyke) Det tog också ett halvår och flertalet storrengöringar av skafferiet innan hesa Fredrik slutade tjuta och folk i den närmaste omgivningen kunde öppna ventilerna och återgå till sin vardag.

Så därför känns det viktigt att jag hittar den sabla limpan.

Wanted
Hittelön