fredag 12 december 2014

Staffanstorp i storm

PIdag trotsade vi förkylningar och stormvarningar och drog till Skåne för att fira Lucia med min bror och hans familj. Spiggen har varit så pepp på att träffa sina kusiner som han älskar djupt och innerligt så ingen fånig storm i världen hade kunnat få oss att ställa in det. Och storm..tja..jag vet inte. En lykta har vält. Mycket dramatiskt. Men vi har kanske inte sett allt ännu. 
Vad vi har sett är vin och glögg och Peter och brollan har en spontan liten Romprovning. Min bror är något av en alkosnobb och rom är tydligen sista skriket. "Se nu till att få med etiketterna" sa brorsan, orolig för att någon ska tro att han dricker typ hembränt med essens. Det passar inte hans image.
"Som om någon som läser min blogg bryr sig rom" kontrade jag trotsigt med tråkig ton.

Så i helgen gör vi Staffanstorp. Det ska bli gött.

onsdag 10 december 2014

Saffranskladdkaka. Är det jul så är det

Men vilket väder vi hade i natt och i morse. Som en räddande ängel hörde en vän av sig och erbjöd sig köra Spiggen till dagis. Antagligen vet hon hur min frilla och nylle ser ut när det utsätts för hårt väder och ville skona världen från detta. I vilket fall som helst var det snällt. Väldigt snällt.
Med tiden jag sparade på den uteblivna mardrömspromenaden bakade jag en förträfflig kladdkaka och bjöd henne på.

Någon skönhet blev den inte. Speciellt inte som jag pimpade till den med en näve minimarshmallows i glada pasteller som faktiskt varken gjorde till eller från för smaken men definivt från för utseendet. Om ni kollar noga ser den lite möglig ut på sina ställen. Det är de blå och gröna marshmallowsarna som smält ut lite och bildat modern konst. Och de liksom mörkbruna leverfläckarna kakan har på ovansidan är också deras förtjänst.
Men allvarligt,skit i det. Den smakade som älvblod gör för vampyrer. 
Här kommer receptet. 
Kanske kan ni också bjuda någon snäll.

"12" portioner. (Hahahahahaha)

100 gram smör
1 paket saffran. 0,5 gram alltså.
100 gram vit choklad
2 ägg
2 dl strösocker
2 dl vetemjöl
0 minimarshmallows i glada pasteller

Gör så här.
Sätt på ugnen på 175 grader
Smörj en springform (24 centimeters)
Smält smör
Tag från plattan och blanda i saffran och den vita chokladen som du hackat lite grann
Rör tills chokladen smält och du fått en skitgod sås i kastrullen

Blanda ägg och socker i en bunke, häll i smörsåsen och sen mjölet. Blanda, blanda.
Häll sedan inte i marshmallowsarna men kanske kan du komma på något eget att pigga till den med. Bara fantasin sätter gränser hörni.
Häll i formen
In i ugnen
Tag ut efter 20 min
Konstatera att värst vad den blev platt.
Låt svalna
Ät den
Bli poppis
Må illa. 



tisdag 9 december 2014

Vardagslyckan

Känslan när man bara VET att det inte finns något gott hemma och man cirkulerar hopplöst framför kyl och skafferi för att sedan helt plötsligt hitta en totalt bortglömd chokladkaka. 200 gram. Onaggad.
Den känslan.
Då är livet som vackrast.

söndag 7 december 2014

Sjuka barn och årsdag.

Haha nu har jag alla saker att skriva om så det är väl dags att ta en paus på ett halvår eller så för att få inspiration till två eller tre nya inlägg. Det är så konstigt med inspiration. Ju oftare man skriver desto lättare går det. Nu är det...hm..trögt.
Vi skulle haft en supermysig andra advent var det tänkt. Först skulle  Spiggen och jag på bio för att sedan kvista förbi Lisebergs julmarknad, fylla på fudgeförråden, äta tunnbrödklämma med socker och kanel och givetvis vinna en sådan där bulimistor kexchoklad. Men Spiggen är fortfarande inte kry utan varm som en vedugn och har ork endast till att ligga under filt och kolla på " Hitta Nemo".

Så det blev inget. Det blev ingenting alls. Jag städade kastrullskåpet, Peppe bakade en sockerkaka och Smacks käkade på sin strumpa. 

Men när barnen har somnat, ( just nu ligger Smacks och skjuter ut nappar genom spjälorna och gråter sedan förtvivlat och ringer Bris p.g.a akut napplöshet ska vi äta svinmycket undergräddad (=bra) sockerkaka för att fira advent och att det idag är 13 år sedan vi träffades första gången och jag charmade honom genom att slänga en halväten korv med bröd på hans kompis. 
Dagens charmknep.
Klart man blir kär liksom.

Ps. Är det lite redigbyx att fira årsdagar med sockerkaka? Lite muppigt liksom.
Vi kanske skulle druckit violshots eller nåt? 


lördag 6 december 2014

När Smacks blev sjuk. En liten varning för RS.

Här om dagen bytte jag blöja på Smacks i ett offentligt skötrum där man också kan sitta och amma. Där mötte jag en mamma med en bebis så pytteliten och göllig att man prompt ville röva bort honom. Pojken var ett dygn gammal och sådana blåbär vill man ju som regel alltid röva bort. Inga konstigheter med det.
Med var också en syster i typ Spiggens ålder och jag märkte på mamman att hon var rätt stolt som ändå hade bra koll på situationen. Med all rätt. Det kräver sin kvinna. Med första barnet var det mesta stökigt och bökigt och bara att komma i väg på morgonen tog så lång tid att man ibland blev kvar hemma. Men med andra barnet sitter manövrerna i ryggmärgen. Man är ostoppbar och dessutom ganska sugen på att få ordning på vardagen och på att återupprätta livet. 

Jag var likadan när Smacks kom. Vi var överallt med henne. Inga problem. En gång bytte jag blöja i knät i bilen. En sån där infernobajsblöja. Det gick super. Inte en droppe utanför.  Så sjukt rutinerad kände jag mig. Årets morsa.

En dag blev Snacks supertäppt i näsan och det höll i sig. För bebisar är det superjobbigt då de naturligt andas med näsan och liksom behöver lära sig att använda munnen för ändamålet. Hon behövde nässpray för att kunna äta men tillslut funkade den inte längre och då slutade hon äta. Eller slutade och slutade. Hon smög ner portionerna men ingen trodde det var någon fara för hon blev ju nöjd. Kanske fick hon i sig? Hon gick väl visserligen inte upp i vikt så bra men kanske skulle hon stabilisera sig på en ny viktkurva? Barn är så olika, sa de på BVC när jag var där och tjatade i parti och minut. Och hon sov ju så bra. Då kan hon väl inte vara så farligt hungrig? Kanske lite väl bra funderade jag hemma hos en vän när hon somnat i deras babygym och typ sovit i tre timmar fast hon knappt ammat mer än i ett par minuter. Tillslut skickade BVC med oss en remiss till akuten och vi åkte dit för att få hjälp med nästäppan. Detta var på Valborgsmässoafton, en sen fredageftermiddag, så de hade ingen lämplig öron-näsa-halsläkare där. Eftersom hon hade okej syresättning så åkte vi hem. De skulle kontakta oss på måndagen istället för en läkartid samma dag.  De gjorde inte det för det glömdes tyvärr bort.
Sedan tilltog hostan, hon åt ännu sämre, blev slöare och slöare, fick andningsuppehåll på natten och det bubblade ur munnen på henne. Jag spelade in hostan så att vi inte skulle bli hemskickade igen. Det blev vi inte. Smacks blev inlagd och efter ett par dagar konstaterades RS och hon blev sämre och sämre för varje dag. RS har ofta sin topp på femte eller sjätte dagen. Hon fick sond och adrenalin och hostade så hon inte kunde andas. Och kräktes ständigt av all ansträngning. Det var riktigt, riktigt pissigt. Stackars Smacks. Och stackars oss andra.
För Spiggen var detta fruktansvärt jobbigt. Anpassningen till att ha blivit storebror hade gått jättebra men den sista tiden när Smacks började bli sjuk blev han stökig och ledsen. Samma morgon som vi blev inlagda hade han sagt att jag bara var med Smacks och aldrig med honom och att jag bara brydde mig om henne. Att jag då åkte till sjukhuset och inte kom tillbaka på över en vecka gjorde det väl inte direkt lättare för honom, även om han såklart kom och hälsade på varje dag.

Men det ordnade sig tillslut, Smacksarn blev bättre och efter 10 dagar blev vi utskrivna.
Och om man jämför med några av de andra RS-bebisarna vi delade sal med var vårt elände typ ingenting. En av bebisarna fick ständiga andningsuppehåll. Andningslarmen ringde hela nätterna. En gång blev det  riktigt, riktigt allvarligt. Hela rummet fylldes av folk på nolltid och paniken låg som en tjock dimma i rummet. Det var bland det läskigaste jag varit med om. Han flyttades till intensiven och eftersom detta var samma dag som vi åkte hem fick jag aldrig veta hur det gick för honom, men jag hoppas så att det gick bra tillslut.

När Smacks blev sjuk var det nästan sommar redan. Vi trodde faran med RS var över för säsongen. Så vi var inte speciellt försiktiga. Och vi vet såklart inte varför hon blev sjuk. Spiggen gick ju på dagis så det troligaste är väl att det kom därifrån. Man kan aldrig skydda sig mot allt. Man måste kunna leva.

Men bara tanken att hon kan ha fått det på Frölunda Torg för att jag var sugen på ett par nya ballerinor känns fortfarande rätt pissig. Så vansinnigt onödigt. För förutom lidandet för Smacks just när hon var sjuk så vet man att RS-barnen oftare får astma, men om jag förstått det rätt vet man inte om det är RS som orsakar astman eller om det är barnen med anlag för astma som oftare drabbas illa av RS.

Så skydda era bebisar nu i vinter. Barn under halvåret drabbas extra hårt av RS. Man kan så gott man kan undvika släpa med dem i köpcenter, mataffärer och miljöer med förkylda människor. 
RS är ett vanligt förkylningsvirus och större barn och vuxna blir inte mer sjuka än vid en "vanlig" förkylning. De allra flesta har haft viruset innan två års ålder. Det är bara de nykläckta som far illa och inte ens de alltid. Sen så kan man förstås inte hindra storasyskon att pussa och gosa med sina nya syskon och såklart kan man ju inte låsa in sig och undvika människor. Men man kan ju ha det i bakhuvudet iaf och tänka på handsprit och sånt. Och om du skall hälsa på en liten bebis så kan du ju tänka på att vara noga med att tvätta händerna innan du tar i bebisen och kanske vänta med besöket om du eller din familj är småförkylda.
För detta önskar jag ingen och om jag får ett barn till så kommer jag vara mycket, mycket mer försiktig.

Smacks. Så hjärtskärande liten och sjuk.

fredag 5 december 2014

Baka med Ingegerd

Ikväll varvar jag omsorgerna av en febrig Spigg med att baka trevliga jullimpor inför Julens alla limpkrävande små bjudningar. Eller limpa och limpa.. Vad kännetecknar en limpa? Är allt avlångt bröd, med undantag baguette, limpor? Det tycker jag.
Receptet har jag fått av Peppes faster som fått det av någon som fått det av någon. Det är sådär käckt och gammaldags med en liten historia högst upp om hur det från början hamnade i allmänhetens åpna händer. Kolla här:

"Vill ni ha ett helt underbart fullkornsbröd? Sa en röst i Ring & Skriv-telefonen för lite sedan
Det var Ingegerd Westling som berättade om brödet hon fått av en äldre dam i Boden.

(Alltså. Det är först nu jag fattar att de antagligen menar " i mobilen". Har alltid tänkt mig att Ingegerd ringt in till något puttrigt förmiddagssänt radioprogram vid namn Ring & Skriv-telefonen...ja men typ "Ring så spelar vi" ( om ni minns) fast med recept och små gulliga berättelser om barnbarn och dagens ros och sånt där. Hemmets journal fast radio. Inte fan vet jag.

Åt detta bröd någon jul för ett tag sedan och tyckte det var very smaskigt men varje gång jag tänkt att baka det har jag avskräckts av den gedigna inköpslistan av olika mjölsorter som man både behöver skriva ner och sedan dessvärre också följa. Dvs köpa, bära hem och även förvara. ( och försvara för en äkta make som inte förstår sig på mjöl utan vill ha rymd i skåp och låda)

Men härom dagen proppade jag barnvagnen full med Icas alla tillgängliga mjölsorter och här är jag nu då. I förkläde och allt.

Så här kommer resten av receptet. Det är åtminstone väldigt lätt. 

Tag först fram två trevliga avlånga formar som rymmer 1,5 liter och smörj dem med smör och sätt ugnen på 175 grader. Så är du förberedd och kan känna dig välorganiserad och husmoderlig, så som jag gärna föreställer mig att Ingegerd är.

Blanda:
2 dl grahamsmjöl
2dl grovt rågmjöl
2 dl vetegroddar
2,5 dl havrekross. ( köp inte det. Sjukt onödigt. Ett havregryn är inte direkt okrossbart så gör det själv. Ha! Anarki)
2 dl vetekli ( glömde jag köpa trots noggrann läsning av ingrediensförteckning. Ringde mamma med falsettröst och frågade vad jag skulle ta mig till. " ta något annat" sa mamma som är den svårstressade typen. Jag tog lite mer av de andra mjölsorterna istället. Ingen dog.
5 dl vetemjöl
3 dl rågsikt
2 tsk salt
5 tsk bikarbonat.

Blanda nu detta ordentligt.
Ös sedan i en liter fil och 1,5 dl sirap och blanda igen
Häll i formarna
Grädda på nedersta falsen i 75 min

Sedan hälsar också Ingegerd att brödet håller sig saftigt i flera dagar om det förvaras i plastpåse i rumstemperatur. Det går också att frysa. ( till skillnad från andra bröd undrar jag då med onödigt tråkig attityd)

"Lycka till med julbrödet!" Står det längst ner i receptet.

All denna trevlighet.
Helt varm blir man.



torsdag 4 december 2014

När gröna fingrar inte är så nödvändigt.

Nä men jag har väl aldrig haft vidare bra hand med växter. De dör typ i regel på vägen hem från Plantagen i brist på det mesta som en blomma behöver. Även när jag verkligen försöker vattna och dona och snickelidingsnacka med dem så verkar de i bästa fall ointresserade av mina omsorger och i vissa fall rent avvisande. Vi gillar inte varandra helt enkelt. Så är det ibland.

Men ha! Kolla in det här exemplaret orkidé. Den fick vi när vi flyttade in och jag ställde den över något element och den tappade alla blommor och knoppar på en sisådär tre dagar eller så. Så i somras var den två bruna pinnar i en plastkruka som jag kastade ut i trädgården i väntan på att den skulle hänga med trädgårsdavfallet till sista vilan. Där ute blev den liggande bra länge p.g.a lat. Den blev inte vackrare kan jag berätta. Bladen som var det enda som fortfarande levde blev gulprickiga och till hälften uppätna av vår halvtama harbebis som kamperade i vår trädgård och ingalunda var kräsen i kosten.
Så tillslut en dag när jag kände mig handlingskraftig plockade jag upp eländet för att slänga den och till min chock upptäckte jag då att den hade flera små knoppar. Den såg fortfarande ut som fan men verkade aldrig ha mått bättre. Så jag tog in den. För att ge den en chans. Sådana överlevare stöter man inte ofta på.
Och nu. 23 knoppar och utslagna blommor. Helt stört.

Så här får ni knepet för vackra orkidéer. Behandla dem som skit och de kommer att älska dig för alltid. Vet inte om man måste slänga ut dem och/eller misshandla dem fysiskt. ( i detta fall låta den bli tuggad på av en hare) Det är möjligt att psykisk misshandel kanske fungerar lika bra. Hade min växt varit en blomma så hade den varit en sån där tjej som skriver kärlekskranka brev till livsfarliga snubbar i fängelser.

Orkidéer alltså. Noll självrespekt.



Jag fattar att ni saknat mina suddiga bilder. Suddiga bilder är det jag gör bäst.