Hur man bäst spenderar en måndagkväll

Ikväll är jag ensam hemma då Peter är på avtackning med sitt gamla jobb. Då passar jag på att sitta framför Tradera och Let´s deal och lite nätbutiker och och beställa grejer. När jag inte har någon bromskloss hemma, menar jag. I kväll budade jag t.ex hem ett spjälskydd från Lexington som inte blev så billigt precis. Man blir ju lätt lite fartblind. En barnfotografering blev det också. Och några böcker. Snart skall jag gå in och se om jag inte kan hitta lite julprylar. Sedan roar jag mig med att då och då skicka sms till peter om allt jag köper och hur jag gör slut på familjens penningar. Då blir han lite stressad stackaren. Så går det när man lämnar familjen för att förtära alkoholhaltiga drycker på en vardag. Utför. Det är vad det går.

Sedan tar jag ett snabbt och smidigt smslån för att pröjsa för rubbet.

Nej det gör jag ju inte. Faktiskt.

Bild lånad från bloggar-mu.norran.se

Jo, jag var mig just en snygg en

Andra vaknatten i natt. Ojoj vad jag beklagade mig innan. Men låtsades vara stoisk även om ingen gick på det. Vid 23tiden tänkte jag att liiite kan jag väl blunda i alla fall. Jag är ju så lättväckt. Om Spiggen piper det minsta så kommer jag ju vakna på en sekund. Max en sekund, förmodligen långt tidigare.

Klocken 6 i morse rusade Peter upp med hög frisyr och panik i blick och det larmade i hela lägenheten.

Spiggens andningslarm hade utlösts och jag hade inte vaknat. Hej och hå.

Men nu blev jag i alla fall klarvaken och vi rusade in i Spiggens rum på ett ytterst obalanserat och galet sätt. Tände lampor och drog Spiggisen upp ur sängen redo till första hjälpen.

När vi kom in så sov dock Spiggen som ett litet lamm trots oljudet. Han hade bara råkat lägga sig på tvären högst uppe i sängen och på så sätt hamnat utanför larmet. Nu blev han ju lite skärrad dock. Kanske inte det mysigaste sättet att vakna på. Och eftersom han inte skall gå upp förrän klockan sju så drog en lite långdragen omnattning i gång. Fast han somnade faktiskt om och vi kunde väcka honom vid sju och då var allt glömt och solstickan var en liten solstråle igen.

Jojo, sa Peter. Bra brandvakt vi har.

Jag kunde ju ha sabbat hela kuren typ. Men Spiggen sov ju från 19:50 till 6:00 i morse och därmed märktes inte hans slarviga mammas misstag så mycket.

Men att larmet gick i gång. (Som det ALDRIG gör) känns som ödets sätt att säga; You suck!

A, men jag var trött.

Bild lånad från www.nsd.se

Långsam söndag.

Riktig Söndagskänsla idag. Det är tyst, segt och det känns som om allt och alla rör sig långsammare, pratar långsammare och liksom väntar in något annat. Typ måndagen.

Även här har dagen gått i sakta knop. Jag har varit minst sagt trög efter gårdagens vaknatt och ser nu fram emot en till.

På eftermiddagen gick Spiggen och jag en promenad och kollade löv och hundar, sedan lagade han ugnspannkaka med sin pappa och fick det till kvällsmat. Har aldrig sett honom möla så mycket någonsin.

Läggningen gick väl något bättre än gårdagen. Först tystade han direkt och jag tänkte att det var helt otroligt att det inte ens tog en minut. Men nu har han hållit hov av och till i 40 min.

Det tar på psyket något rejält och jag får mantra detärförspiggensbästa, detärförspiggensbästa för att stå ut. Och äta ischoklad.

Äntligen

Ångestreducering ca 54%

Supergoda fjäskkakor

Idag var vi hemma hos den lättkonverserade nya bekantskapen och hennes familj. Jättetrevligt såklart och så fick vi scones så då kan det nästan inte bli bättre. Spiggen lekte med hennes döttrar som är helt jämngamla med honom, så när som på ett par veckor. Han var superblyg förstås men det släppte lite pö om pö och då hängde han på. Han är ju inte så van vid flickor heller, Spiggen.

För att vara lite snäll så hade jag bakat ett gäng kakor till dem. De blev väldans goda om än inte så snygga.

Ser ju typ ut som hästbajs här men de smakade helt annorlunda.

Fjäskiga kakor i ännu fjäskigare burk.

Här kommer receptet som jag tagit från "Två systrars söta" och sedan modifierat bara en smula.

Havrekakor med vit och mörk choklad

ca 25 st

200 g rumsvarmt smör

1 dl strösocker

2½ dl farinsocker

1 ägg

2 msk vatten

2 dl vetemjöl

1 tsk kanel

1 tsk vaniljsocker

1 kryddmått salt

½ tsk bikarbonat

7 dl havregryn

100 gram hackad vit choklad

70 gram hackad mörk choklad

Sätt på ugnen på 175 grader

Rör smör, socker och farinsocker poröst. Tillsätt ägg och vatten

Blanda mjöl, kanel, vaniljsocker, salt och bikarbonat och rör sedan ihop det med äggblandningen till en jämn smet.

Tillsätt havregryn och choklad.

Klicka ut smeten på plåt.

Grädda kakorna mitt i ugnen i ca 12 min. De skall fortfarande vara mjuka när de tas ut.

Låt kakorna svalna på plåten lite och lägg sedan över dem på galler för att svalna helt.

Ät upp dem.

Här händer det grejer

Spiggen vaknade och satte i gång nattshow kl 02:35. Gick in EN runda. Buffade i kanske 1,5 minut. Ut igen. Ramsade kanske 3 vändor. PANG han tystnade och somnade om. Eh what?

This is pure magic.

Trött som ett as. men nöjd.

Rapport

Urk vilken mardrömsläggning. En timme på minuten och Spiggen var fett lack över att behöva somna själv. Jag var väl inne och lade tillrätta 7 eller 8 gånger och tillslut fattade han galoppen. Efter det har han nu vaknat 2 gånger än så länge men somnat om efter 1 buffningsomgång och två ramsor. 4 min åt gången har det tagit.

Jag slåss mot det dåliga samvetet om att det är jättejättesynd om Spiggen fast det egentligen inte är ett endaste duggelidugg synd om honom. Men det är jobbigt att han blir så ledsen även om det snabbt går över.

Peter tycker det är ännu jobbigare än vad jag tycker och tassar runt som en osalig ande och jag ser jättemycket framemot min natt på liggunderlaget/surfingbrädan som införskaffades för ändamålet. En toppenkväll helt enkelt. Jag uppdaterar.

Åkej. I natt kör vi.

Kunde inte låta bli att tjuvstarta kuren redan i går kväll med ett gott resultat. Spiggen har ju varit AW-barn (eller vad man säger) från början och känner igen såväl buffning som ramsning och det har i regel alltid funkat bra. Så det är ju inga nyheter. Men vi blev slarviga och hamnade i ett buffningsträsk. Att han var lugn bara när vi buffade och gapade när vi gick ut ur rummet vilket medförde långa, långa nattningar, spring när han vaknade till och upptäckte att vi inte stod där. Men igår kväll somnade han på ramsan och det gjorde han även vid båda dagslurarna idag. Nu får vi se hur det går i natt. Skall sova på dagen nu medan Peter och Spiggen är och handlar (bland annat ett uppblåsbart liggunderlag som jag ska ha när jag "sover" utanför Spiggens dörr de kommande nätterna.) Vi har finjusterat sovtiderna på dagen och ikväll skall vi vara benhårda på skrattet till gonattet och ingen nedvarvning innan sömn. Jag förstår att detta är arabiska för en del av er och kanske också väldigt ointressant, men en och annan kanske kan få ut något :-). Skrattet till gonattet går iaf ut på att barnet skall skratta det sista det gör innan de lägger sig så de somnar lyckliga och nöjda efter en bra dag. Sedan gör man stor sak av väckningen också. Så det både blir roligt att lägga sig och roligt att gå upp.

Jag känner mig stressad att komma i gång med detta så snart som möjligt för situationen höll på att bli ohållbar. Skall vi klara av övernattande gäster samt bortasovningar nu i jul så behöver vi vara klara. Och det skall bli spännande faktiskt. Jag har full tilltro till kuren eftersom jag vet massor av barn den funkat på och läser man om den känns den logisk, human och till bebisens bästa. Anna Wahlgrens Barnaboken har jag varit så hjälpt av sedan Spiggen föddes och den kan jag rekommendera till alla. jag vet att AW får mycket skit men jag tycker ingen kan skriva så fint och kärleksfullt om barn som hon. Hon kommer med handfasta råd...inget BVC-tjafs om att "det kan vara så olika det där" Tycker aldrig att jag fått ett enda vettigt råd på BVC om någonting. Sådeså.

Nu får det vara bra min vän.

Efter ännu en paj natt så har jag dönickat runt på stan som en annan zombie.

Har letat som en besatt efter Juleskum Polka som tydligen skall finnas. Min syster berättade det andaktsfullt och med darr på röst av återhållen entusiasm. Men jag fann det inte. Var, VAR finns det i Göteborg? Måste ha, så berätta om du vet.

Fick också äntligen tummen ur och köpte Anna Wahlgrens "Sova hela natten"bok så medan Peter är ute, dricker öl och ränner ute sent (sist kom han hem svinsent. Halv tolv, den ungdomen) så sitter jag och pluggar som om jag hade viktig resttenta i morgon. Jag ser en ljus framtid vid horisonten med glada Spiggar och utvilade mammor och pappor. Att få sova.

Det ska bli alla tiders det.

Nu du Spiggen. Nu är det du och jag.

Åldersnoja och dramatik på fik.

Idag fyller min bror 40 år. Jag ringde med svepskälet att säga grattis men egentligen ville jag kolla om han låg i framstupa sidoläge och andades i en brun påse av ångest för att han var gammal och sånt. Men det verkade vara lugnt. Hade tänkt att beställa ett brottogram till honom. Alltså någon som iklädd trikåer kommer hem och ringer på dörren för att sedan brotta ner dig. Bra present. Men förutom bekymret med att brottaren (som hette Eddie såklart. Vilket utmärkt brottarnamn. Alla brottare borde heta Eddie) som bodde i Norrköping hade svårigheter att ta sig ner till Malmö med kort varsel så var det också rätt så väldigt dyrt. För de stålerserna kan jag själv köpa ett gäng ryssfemmor (så värst många behövs nog inte. Kanske två) och brotta ner honom my self.

Dessutom så var det ju inte 25 han fyllde direkt. Med hans gamla diskbråck och skit skulle det förmodligen ändå sluta på sjukan och då hade ju jag fått skulden och alla hade blivit arga. Jaja. Jag får väl köpa Den Svenska Almanackan eller något liknande. Sånt gillar ju gubbar.

Sedan kände jag att kanske även jag hade problem (eller kanske endast jag förresten) med att han fyller 40. Hur gammal är man inte själv om man har så gamla syskon? Jesanes alltså.

Jag dövade dessa tankar i lite socker och trevligt sällskap på Dahls Café som egentligen heter något annat som jag aldrig kan komma ihåg. Spiggen fick beröm för att han fläskat till sig men trots att jag satt där som en Stena färja i skor så fick jag inget beröm för samma prestationer. Lite snålt när man jobbat så hårt, tycker jag.

Lille Viktor kämpade tappert för att vara trevligt leksällskap till Spiggen som i början samtyckte men senare fegade ur och grät på klassisk Spiggmanér, så tårarna stod som spön i backen. Rätt orättvist mot Viktor som fick leka med en använd hakklapp istället, men det visade sig vara minst lika roligt.

Spiggen fick sedan en idé om att han hellre ville bo hemma hos Viktor eftersom hans mamma verkade lite snällare och tänkte att han genom att krypa in i varukorgen på deras vagn, omärkligt som en gömd flykting,skulle kunna ta sig över gränsen till Hisingen. Men så fastande han och gråtkalaset startade om och ackompanjerades snart av Viktor som kom på att han visst var lite trött. Så då fick vi avbryta mötet och gå hem. Så kan det gå.

Viktor bjöd upp till dans men Spiggen var skeptisk.

Trots leenden och snälla klappar. En fin vän.

Men Spiggen lät sig inte charmas utan visade tråkig attityd

Så Viktor fann en roligare sak att leka med.

Och Spiggen tog till flykten.

Här hittar de mig aldrig tänkte Spiggen.

Men hade fel.

Mysigt häng och megamacarons

Igår träffade jag min vän A på kvällen för en fika på Le pain francais på Vallgatan. Jättemysig cafékedja vars fik verkligen poppat upp som svampar över hela Götet. Riktigt goda och superfina franska bakverk har de.

Kändes som jag inte träffat A på evigheter. Alldeles för sällan. Vi har varit vänner i 10 år, sedan universitetet då vi hamnade på samma psykologikurs. Jag lade märke till A direkt eftersom hon var söt och lite fräck. Sedan märkte jag också att hon ibland var den enda som gillade när jag bräkte ur mig lustigheter på lektionerna och var jobbig och tog plats. När andra suckade satt hon i hörnet och fnittrade. Klart man blir kär då. Sedan började den största raggningsoffensiv jag någonsin tagit mig för. Hon SKULLE bli min vän. Kosta vad det kosta ville. A var nog inte så motsträvig direkt men eftersom jag tillmätte henne diverse tuffa egenskaper och livsförhållanden, så tänkte jag att detta blir nog en hård match. Medan detta var min första termin och hon hade läst i flera år så hade hon ju redan en bekantskapskrets och inte lika mån om att träffa nya vänner som jag var.

Så jag tänkte ut strategi och jobbade med målbilder och lyckades rätt så bra för snart var vi oskiljaktiga och senare fick jag vara hennes tärna när hon gifte sig.

Det var väl en solskenshistoria nästan passade för "Hemmets journal"?

Förutom sedvanligt barnprat och min gamla vanliga ältar "tänk när vi bodde i Karlstad då var jag lika smal som du och vi kunde ha samma kläder kan du fatta"ramsa så pratade vi lite om det jag skrev häromdagen. Att jag till och med efter att ha träffat henne en kväll kan känna att jag borde ta det lite lugnare och att hon säkert tyckte det var jobbigt och inte ville träffas mer. Hon sa att hädanefter skall hon alltid ringa dagen efter vi setts för att bestämma ny träff eftersom det var såååå trevligt sist, så skulle jag slippa ha ångest. Även om hon tyckte att jag varit störig skall hon göra så, fick hon lova.

A friend in need is a friend indeed.

Men kolla in denna chokladtarte med en megapassionsfruktsmacaron på toppen.

Nu i en mage nära mig!

Vinnare i Måndagsutmaningen

Godmorgon! För vissa av er i alla fall kanske har fått lite sovmorgon. Jag har varit uppe i hundra år redan och en bra stund på natten. Men det var en bra mycket bättre natt än den föregående så nu har jag bestämt mig att detta är en ihållande trend.

I vanliga fall när Spiggen sover bra så brukar jag tänka att jaha ja, nu får vi se hur länge detta varar. Det var säkert ett engångs (eller sjugångs)tillfälle. När han sover dåligt en natt så får jag istället panik och funderar på om det skall vara så här JÄMT nu framöver.Ska jag ALDRIG mer få sova EN enda natt i HELA mitt liv. Det är lite intressant hur man väljer att se på saker menar jag.

Nåväl. Vad roligt det var att läsa om era måndagar. Vad kul att flera av er hade gjort aktiva ansträngningar för att vända dagen till något positivt. Men jag tycker att Linda Fredin verkligen hade lagt i en hög växel på ett föredömligt sätt! :-) Storkok, frisk luft och vin i vardagen. Well done!

Skicka mig din adress Linda så skall jag skicka dig en liten grej!

Eftersom det verkade som en del av er tyckte att det var kul så tänkte jag köra liknande utmaningar framöver. Men för att fler skall hinna se det och kunna vara med så lägger jag ut det på söndag kväll istället. Håll utkik som sagt.

Måndagens rapport med rosor och social ångest.

Vad roligt det var att läsa era kommentarer om hur ni gjort måndagen lite roligare. Fick mersmak..håll utkik efter liknande utmaningar.

Nå, jag själv då? Levde jag som jag lärde? Tja. Ja det var en bra dag igår. Träffade en hyfsat ny bekantskap på dagen och gick en långpromenad med vagnar och för tjocka jackor.

Dock hade jag fet ångest när vi sagt hejdå. :-) Det finns nämligen en viss sorts människor som är fullkomligt livsfarliga för mig och det är de där som det är så jäkla lätt att prata med. Det flyter på är hur trevligt som helst och jag gillar personen jättejättemycket. Då är det som att öppna en dammlucka hos mig. Jag pratar, och pratar, och pratar och pratar och berättar ALLT om mig själv. Snålar inte på detaljerna så att säga. Nu för tiden är jag vanligtvis lite halvreserverad när det kommer till nya människor men den här personlighetstypen kan jag inte värja mig emot. Så skiljs vi åt och jag är uppspelt eftersom jag gillar henne och tycker det varit trevligt men sedan kommer ångesten som en baksmälla. Alltså, fick hon någon syl i vädret? Tyckte hon att det var jobbigt? Fick hon gå hem och ta en huvudvärkstablett och lägga sig i ett mörkt rum med kall tvättlapp på pannan. Och så grunnar jag på det rätt så mycket. Så bestämmer jag mig för att nästa gång så skall jag vara lite mer laid back. Men det är jag aldrig.

Eftersom alla mina bästa vänner finns i denna kategori människor så kan jag till och med känna så när jag träffat dem. Och tänker att jag hädanefter ska jobba aktivt på att vara en bättre, mer lågmäld vän. Jo tjena. Man är den man är. Har det visat sig. Tur att de är så snälla....eller så har min mamma betalat dem för att de ska hålla god min..? Hm.

Tillbaka till måndagsutmaningen. Jag köpte lite snittblommor jag. På en måndag. Hur tokigt är inte det? Och guldkantsaktigt.

Nu skall jag sätta mig och läsa igenom era kommentarer och se vem som guldkantat sig till mitt lilla pris. Meddelar i morgon.

Rosa är den finaste färgen. For ever.

Guldkant på måndagen-En utmaning

Jag gillar egentligen vardagar. Vardagar gör en sällan besviken på det där sättet som midsomrar, nyårsaftnar och efterlängtade tillställningar kan göra. "Blev det bara så här"känslan, ni vet. (?)

På vardagarna går de bästa TV-programmen, man har sina rutiner och allt som kommer därutöver blir bara ett plus.

Men jag vet att för många är måndagarna veckans värsta dag som man bara vill sova över och tänka att "äh, jag går upp i morgon istället" när väckarklockan ringer.

Och tycker man att det är så så blir ju det ens sanning. En negativ tanke föder en ny och när dagen är slut så har du samlat tillräckligt med bevis för att hålla fast vid "jag hatar måndagar"devisen.

Så idag tänkte jag köra en liten utmaning med er om ni är sugna på det. Låt oss göra något väldigt bra av denna dagen. Låt oss sätta en oväntad guldkant, en liten knorr helt enkelt, på denna måndagen. Anstränga oss aktivt i tanke och handling för att detta skall bli en bra dag.

Sedan kan ni väl skriva en kommentar om vad ni gjorde.

Och den som vände dagen på det bästa, roligaste eller mest oväntade sättet kommer jag uppmuntra med en liten överraskning. Inget stort, inget dyrt men en liten, liten guldkant..

Så sätt igång och gör dagen bättre för er själva och för er omgivning.

Klara, färdiga, gå!

Bild lånad från http://www.catherine-morgan.com

Helgen

Vi har varit på landet i helgen. Grymt mysigt på nästan alla sätt och vis. Spiggen sov knappt ett skit på två nätter och när han väl gjorde det så tävlade Peter och han i VM i snarkning. Less. Blev jag. Annars gjorde vi inte mycket. Min ambition var att röra mig så lite som det bara gick och med det lyckades jag rätt så bra. Trasslade in mys och strumpbyxklädda

ben i varandra i soffan, käkade godis, drack vin och kollade på SVT Jönköping. Tröttnade på att se blodig Khadaffi. Såna saker.

Spiggen och jag korade miss Löv 2011

Städa städa varje fräda å så varje jul

Jag fick frågan om hur och om jag fick rent efter lunchkaoset i fredags.

Jodå.

Detta är mitt hemliga vapen:

Maison belle är en serie miljövänliga städprodukter från det danska märket Isabella Smith.

Sjukt bra och dessutom luktar de görgött.

min köksspray luktar t.ex. apelsin och rosmarin. Seriöst så städar jag väldans mycket mer sedan jag köpte dem. Och det är nog bra.

För mera badrumsrelaterade infernon så använder jag den här istället. Lavendel/mint.

De har en julvariant också som jag är grymt sugen på. Apelsin/kanel.

Alltså jag fattar ju att det är rätt nördigt att vara så entusiastisk och "grymt sugen" på en köksspray. Det behöver ni inte säga. Jag kan identifiera en störning när jag ser den.

I´m such a glamourmum

Idag festade vi till det på blodpudding, Spiggen och jag.

Gott och trevligt!

Köket såg ut som ett slakthus efteråt med lingonsylt och blodpudding från golv till Spigg.

Detta embarmerliga bordsskick! Inte ok känner jag. Men just nu är jag nöjd att han äter alls. Har försökt säga att beach 2012 är lååååångt borta och sen föregå med gott exempel. Det verkar funka!

Ha! Då skulle du sett den andre killen.....

Språkförbistringens konsekvenser

Vi har något fel på vår DVD. Fjärrisen har inte fungerat på länge eftersom Spiggen regelbundet utsätter den för plågsam tortyr men jag kan liksom inte heller använda knapparna på själva DVDn. Bara start och stop. Detta har inneburit att vi fått titta en del på dansk teletubbies och fåret Shaun på sistone, eftersom det liksom ligger som första val. Alltså, jag fattar inte ett skit. Danska är ju det svåraste som finns. Men Teletubbies borde man väl fatta? Spiggen verkar ju fatta. Jag har i och för sig aldrig påstått att jag är någon språkbegåvning. Jag har nog faktiskt påstått motsatsen vid ett par tillfällen och det gjorde även min tyskafröken vill jag minnas.

I mitt jobb (som jag faktiskt har även om det för tillfället inte utförs aktivt) så krävdes ett visst samarbete med våra nordiska grannländer. Min kollega betedde sig som hon var född före byggandet av Babels torn och kommunicerade och förstod lätt och ledigt både norska, danska och säkert kinesiska, vad vet jag? Men det är ju bara att lyssna sa hon? Lyssna? sa jag. Eh va?

Ok. Jag blev sänd till Norge på kurs. Norge. Hur svårt kan det vara? Tja det beror på tydligen.

Vi satt och diskuterade vad jag trodde var introduktionsprogram för nyanställda men jag blev mer och mer tveksam. HR-chefen pratade mest om dockor hon. Om docker vill och om docker kan och om docker får nya supersöta dockkläder med spetskrage och sammetskjol...typ så.

Tillslut så tänkte jag att jag kanske hamnat på något buktalartjosan och frågade lite försiktigt om dessa dockor. Ingår det i kursen eller är det något speciellt intresse fru HR-chef har?

Nej, det var det ju inte. Det var ju Trondheimska för "ni". Aha. Ja, det kunde jag ju förstått.

Nej, lyssna kan jag inte...men låtsas är jag bättre på har det visat sig. Även om det gör det hela lite mer komplicerat. Men bara man får vissa saker och information skriftligt ibland så kan man lösa en hel process på det där sättet. Har det visat sig. Dock inte utan svettmustasch.

Och i rollen som Tinky Winky; Mads Mikkelsen?

75 jordsnurr i själ och hjärta.

Ja, jag saknar väl inte bevis för att jag inte är någon Spring Chicken längre. Jag röstar blått och har både stödstumpor och gördeltrosor i garderoben. Tycker att "På spåret" är trevlig underhållning. Dessutom är jag tillsammans med en person som innan han svarar i mobilen kollar svinlänge på den på ett förvirrat sätt. Sådär som bara übergamla människor (och mammor) gör eftersom det för dem har tagit lite tid att anamma ny teknik. Därför måste de hinna med hela kedjan från tanke till handling innan de kan svara:

1) (3 signaler) Ringer det?

2) (4-5 signaler) Det låter som det är nära mig men jag känner inte igen melodin.

3) ( 2 signaler) ÄR det min?

4) (3 signaler) Var är den då? (Leta leta leta leta)

5) (3 signaler) Vem kan DET vara som ringer? (Tittar noga på skärmen)

6) (2 signaler) Jaså det är Britta..hur svarar man nu då?

7) Försiktig (men hög) röst; Hallååååå???? (Då är det aldrig någon där förstås eftersom man har lagt på)

Men detta är väl ändå ett tecken på att jag har tagit fem år i taget när ni andra tagit ett. Ett bevis på att jag inte skall gå tillbaka till jobb efter mammaledigheten utan i stället i pension.

Kolla, jag kunde inte ens hålla mig tills jag fått tagit ett kort. Så gott är det med Marsipanlimpa.

Festligt värre med staniol dessutom

Ullared och något lite flådigare.

Om ni undrar hur det gick på Ullared igår. Tack bra. 5 timmar kändes som en kvart och strategiskt och målinriktat fyllde vi våra vagnar tills de neg. Jag hade ingen inköpslista alls utan plockade på känn för att sen på slutet plocka ur igen..ja ni vet sådär som man gör. Behöver jag verkligen det här? Vi tyckte att det var en jäkla drag där igår men efter att ha tjuvlyssnat på några erfarna damer i toalettkön så förstod jag att det nog fick räknas som en lugn dag. De överträffade varandra i rövarhistorier om kundvagnsköer som sträckte sig över hallandsåsen och säkert bort till Danmark och kassarekord på 2oo babbilioner (1 babbilion= miljarders miljarder, för den som inte visste det) sist de hade varit där.

Jag undrar om inte Ullared är intressant ur ett psykologiskt perspektiv. (Vad är INTE intressant utifrån ett psykologiskt perspektiv) Det där med att hamstra fryspåsar och tacosås som om kriget stod vid dörren. Vad handlar det om egentligen? Det måste vara någon stenåldersgen som tar sig uttryck och därför är hela Ullaredsfenomenet fenomenalt smart. Det talar till oss på ett nedärvt undermedvetet plan som vi kanske inte kan kontrollera. Jag önskar att jag kommit påt.

När Peter sålt bilen för att lösa ut mig så var vi bara hemma och vände för när vi ändå hade barnvakt såg vi tillfälle att riktigt utnyttja min stackars mor och gick ut för att fira Peters födelsedag. (Som var i maj) Min present var att bjuda ut honom på ett trevligt ställe där man kan vara säker på att man får vad man betalar för. Fast på ett bra sätt då.

Jag hade bokat bord på La cucina Italiana som som bara måste vara den bästa i sitt slag i den här stan i alla fall. Maten var suverän men överträffades ändå av vinet. Vilket Vin!!!! Vi fick ett mousserat innan maten som var i särklass det godaste jag druckit och dessertvinet som faktiskt också var lite bubbligt, lätt och med flädersmak, skulle kunna få mig att begå brott. Typ.

Vi beställde deras hemliga 4 rättersmeny vilket egentligen innebar 10 små rätter.

Åh, jag önskar att jag kunde berätta precis vad den bestod av men kombinationen av långa beskrivningar med ord jag inte förstod och ett generöst vinpaket till någon som blir berusad av en folkis gör det omöjligt. Men jag gillade den italienska "frukosten" (Se bild nedan) som bestod av en "cappuccino" som var en soppa på hummer och carl-johansvamp, stekt vaktelägg på toast och ja..en korvbit. Det serverades också en underbar ryggbiff och den mest perfekta vaniljpannacottan jag någonsin ätit.

Stället är verkligen pyttelitet och oerhört gemytligt. Krögaren Pietro Fioriniello kom själv ut och hälsade och tog i hand och på toaletten så var de små linnehanddukarna broderade med hans familjs alla förnamn i ett hjärta. Sött.

Servicen var också helt perfekt.

På det totala: Hellyckat. Rekommenderas.

Bild lånad från http://www.lacucinaitaliana.nu

Gött

Språk och stavningspolisen rycker ut.

Nej men absolut. Dessa mäklare känns sjukt proffsiga. Det där sinnet för detaljer, det gillar jag.

Dessutom är korrekturläsning för töntar. Det vet ju alla.

Taggad till tusen

Saker förändras med åren. Man gillar andra TV-program, andra tidningar och ofta andra åsikter.

Det är nog bra.

Jag undrar om det är på grund av att jag fyllt 30 i år som gör att jag varit på Ullared två gånger i sommar. Och skall dit igen i morgon. Jag som avskydde stället för ett par år sedan när Peter och jag av "misstag" åkte fel och hamnade där. Vi himlade så mycket med ögonen att vi fick kramp i bihålorna och fick åka hem igen efter någon halvtimme. Eller kan det vara att jag fått barn? Att de har bra barnsaker är det enda socialt accepterade skälet att åka dit. Att gilla Ullared öppet är ungefär lika skämmigt som att erkänna att man läser självhjälpsböcker. Eller gillar Nordman. Såna saker. Det är sådant som får andra att höja på ögonbrynen och (förhoppningsvis) känna sig lite nöjdare med sig själva för SÅN skit håller de inte på med i alla fall. Nej. Kanske inte.

Men seriöst. Det är ju så bra. Peter var motsträvig första gången vi åkte dit i somras men åtminstone ljummen när vi åkte därifrån med magen full med munk och bilen full av livsviktiga saker. Gången därpå hittade han fiskeavdelningen och köpte dessutom ett mycket prisvärt knivblock. Sedan var det annat ljud i skällan.

Kanske har vi blivit WT. Det är fullt möjligt. Men vi tänker i alla fall inte gifta oss där. Inte heller tänker vi spendera två veckor på semestern på campingen. Nej. Jag ville bara förtydliga det.

Sen en annan sak som är bra. Det finns inget ställe i världen som jag känner mig så smal på som på Ullared. Tror att genomsnittets BMI ligger lite högre än i övriga landet. Det är fint.

En glimt av framtiden?

Bild lånad från http://www.badreputation.org.uk

Karriärsplaner

En del frågar mig vad jag skulle önska att Spiggen blir när han blir stor.

Lycklig, svarar jag på ett fånigt och inte så lite klyschigt sätt.

Men det finns ju saker som skulle kännas bättre än andra och dokusåpakändis med efterföljande karriär som gästbartender är som jag nämnt förut en av de "andra" sakerna.

Jag tror Spiggen skulle passa som domare. Han är sträng men rättvis. Kanske i en engelsk domstol för där är domarna så stiliga.

Det blir också kostnadseffektivt eftersom de slipper köpa någon peruk till honom.

Frillan i ordning. Fint, då kan vi börja.

Spiggen lyssnar på advokatens argument med spelad ödmjukhet och välvilja.

Men dömer sedan till lagbokens hårdaste straff.

2 godisfria dagar och byta 5 extra fyllda bajsblöjor på raken.

Äntligen hos Spiggen

Hur underbart det än har varit, och det har det varit så var det fantastiskt, fantastiskt, fantastiskt att komma hem till Spiggen. Och Peter förstås, men honom är jag ju lite mer van vid att vara ifrån fysiskt. Spiggen klistrade sig fast vid Peter och gapade när jag försökte ta honom.

-Vem har gett HENNE nycklar? ropade han typ. Lite ledsen. Blev jag allt.

Han är så otroligt pappig just nu. Och mormorig. När ska han bli mammig igen?

Men han hade sovit jättedåligt i natt och på dagen också. Det tar jag som ett tecken på att han saknade mig jättejättemycket.

I vilket fall så tänker jag att det inte är barns uppgift att älska sina föräldrar så som föräldrar älskar sina barn.

Jo tack. Vi har det fint.

Superbra dag både i går och idag. Vi har fått massage, ansiktsbehandling och pedikyr. Fått snedvridna referensramar för vad som är rimligt att betala för hudvårdsprodukter. Druckit vin i bubbelpoolen och ätit riktigt god mat.Dessutom har vi haft jättefint väder och har kunnat spatsera omkring på klipporna som två bergsgetter. Självklart är vi i säng vid halv 10. Med minibarens godisförråd som sällskap.

Men jag saknar Spiggen så det värker. Han verkar dock ha glömt bort att han har en öm moder och har skött sig exemplariskt utan det minsta tecken på saknad. Så kan det gå.

Nåväl här kommer en rafflande bildkavalkad i allafall.

Vi firade in helgen med champagne och det var vi värda för Jenny har jobbat hårt under en lång period och jag har varit mammaledig hårt

under samma tid.

Vi svidade om

och gick på vinet. Som var halksäkert.

Det var lite mycket folk på spaavdelningen under dagtid. Men på kvällen var vi själva.

Bergsgetspromenadsutsikt.