Mellanmålstips

Dagen idag har varit stillsam, minst sagt. Jag har varit trött och motivationslös och mest legat i sängen och läst böcker och lyssnat på poddar. Tagit mig upp för en smörgås då och då. Och lite annat smått och gott.

Detta är mitt nya favomellanmål. Hur simpelt som helst, på gränsen till nyttigt och gott så det sjunger i munnen.

Jag kokar hallon, häller i dem i en trevlig skål, toppar rikligt med vaniljkesella och öser på med kung markattas lakritspulver. Smarr så det förslår och hej smal.

Ätes  med fördel men med viss försiktighet i sängen

Kryckor och kakor

Jag har gått och blivit handikappad. Det är väldigt besvärligt. Sedan det där hände med benet som jag beskrev i förra inlägget så har min vardag varit som en pilsnerfilm. Det har ramlats en del om man säger så. Både inomhus och utomhus och med vittnen och utan. I trappan och på övergångsställen. Detta har resulterat i imponerande blåmärken och en skadad menisk. ( Eller snarare mer skadad eftersom det troligtvis är menisken som från början är orsaken till hela snubbelcirkusen då benet liksom gillar att vika sig åt håll som övriga kroppen helst säger nej till). Men nu är jag entledigad från mitt arbete då hela familjen behöver återhämta sig en smula efter senaste tidens dramatik och jag vilar upp i Trollhättan med ett lass Missisippi Mud Pie och en och annan semla. Nu börjar nedvarvning inför nedkomst och jag planerar en månads liggläge i soffan i hjälm och knäskydd för säkerhets skull. Jag ska se sjukt många dvdboxar, läsa all chiclit jag kan få tag på och baka kakor varje dag. Ah La Dolce Vita. 

Min mamma hävdar dock att jag ALLTID har ljugit för doktorn.

Här har det varit drama skall ni veta. Då jag haft ont i benet ett längre tag så bestämde min man att det antagligen var en superfarlig blodpropp som skulle kosta mig livet och tvingade mig därför att åka till vårdcentralen trots att jag ganska aggressivt vägrade. Kanske barnsligt iofs för proppar är ju läskiga saker såklart.
Nåväl, off we went och där skickades jag sedan vidare till Sahlgrenskas akut för att sitta av de obligatoriska timmarna i deras väntrum. Ett stimulerande sätt att spendera sin söndagskväll indeed. Dock har det visat sig att Preggon med onda ben tydligen har någon slags förtur i den svenska vården och jag fick kungligt omhändertagande och rätt så fort gick det också. Hann knappt äta upp allt gott jag införskaffat inför den förmodade vaknatten innan jag blev placerad på ett rum med brits och Icakuriren och allt möjligt skoj.

Här hände en lite märklig grej som jag eventuellt är ansvarig för och som fick Peter att bli så trött, så trött. När den gulliga läkaren tittade i min journal så konstaterade hon att det inte fanns så jättemycket på mig direkt förutom besöket på akuten 2009 då jag hade skadat rygg och ben.
"Ja det var ju då du hade gjort dig illa i den där boxningsmatchen" sa hon.
"Eh va?"
"Ja boxningsmatch står det här"
"Allvarligt...ser jag ut som en boxare?"

Ja men så stod det iallafall. Och det är lite märkligt då jag tydligt minns att orsaken till besöket var att jag med ischias i klacksko snubblade mycket ovärdigt på bussen. Visst fäktade jag och så, självklart...men någon boxningsmatch kanske man inte skulle kalla det.

Meeeen...det kan vara som så (och det var därför Peppe blev så trött) att jag kan ha en viss benägenhet att snacka en del och skämta lite i situationer som känns lite stressande eller jobbiga, så det kanske, kanske, eventuellt, möjligtvis kan ha varit som så att jag nämnde något om en boxningsmatch när den läkare jag träffade vid det tillfället frågade om vad som hänt. Men hallå...jag låg med rumpan i vädret i fultrosorna och ville väl lätta upp situationen lite. Jag var hyfsat lös i hullet redan då så jag tänkte väl inte att han skulle gå på det. Han var ju läkare= förmodat smart. Han om någon borde väl känna igen en boxare och kunnat se att jag inte riktigt höll måttet för det epitetet. Och jag tar för givet att jag sedan berättade om vad som verkligen hänt men kanske hade han slutat lyssnat då. Jag babblar ju en del som sagt.

Det skulle varit som om förlossningsläkaren verkligen trott på att Spiggens pappa egentligen var en apa från Borås djurpark vilket jag hög på lustgas sköjade lite om när de berömde Spiggens imponerande hårväxt som nyfödd. DET var det ju ingen som trodde på..även om ingen skrattade... (Och Peppe blev trött även då)

För sannolikhetsgraden är ju typ det samma menar jag.

Nåväl. Läkaren i söndags hade i alla fall lite humor och jag lyckades slingra mig ur det på något sätt.
Och någon blodpropp var det givetvis inte heller, vilket konstaterades efter 117 prover, undersökningar och ultraljud. Om ni undrar var era skattepengar har gått har ni här svaret. De har gått till mig.
Tack hörni.

Om tiden på akuten känns lång kan man alltid låna någon av deras spännande bladvändare att fördriva tiden med.

Sedan sist

Jag har inte dött eller så. Inte då. Snart är jag på banan igen. Det är bara som jag är inne i en period av att liksom vända mig inåt och överhuvudtaget inte göra mer än vad som absolut krävs. Kanske är det gravidhormoner, kanske är det hösten, men inget har känts sådär sanslöst motiverande på sista tiden. Och jag kan bara inte förmå mig till aktivitet. Ids inte, som mamma säger.

Men det händer saker. Inom mig händer det en hel del.
Jag har ju alltid tyckt om att tänka och sånt. Grubbla liksom. Och ibland ligger svaren så nära och självklara. Men på sista tiden är det som om gamla färdigtänkta frågor dykt upp igen och att jag plötsligt sett saker från en annan synvinkel. Tvekat på sådant jag tagit för givet och funderat på själva stommen av det jag trott varit jag. Sett nya sidor av mig själv och andra och det har på många sätt varit som om börja om på nytt.
Som när man en gång skaffade sig sina egna åsikter och övertygelser. När alla tankar liksom var nya.
När man bestämde vad man skulle tycka om kärnkraft, abortfrågan och melodifestivalen.
Och när man bestämde sig för vad man själv var. Och vad hon och han var. Och hen.

Sedan höll man lite fast vid det där även när motargumenten käftade bättre och högljuddare än vad ens öronproppar klarade av.

Och så plötsligt så känns det som jag blivit omskakad och kastad tillbaka på ruta ett igen. Där allt återigen ifrågasätts. Allt har dragits fram ur lådor och gömmor och slängts i en enda hög. En stökig en. Och när man ignorerat röran ett tag, bara blundat och klivit över högen, så får man tillslut börja städa.
Det tar ett tag. Jag dammar av gamla föreställningar och ställer tillbaka vissa där det stod på mina inre hyllor, medan annat slängs. Eller skänks bort för all del. Om någon nu vill ha det.

Men det mesta ligger kvar i mitten där jag inte har en aning om vad jag skall göra med det. Vet inte om det är snyggt eller fult, om det luktar illa eller pikant eller om det är modernt eller hopplöst 2003.

Där ligger det och väntar på att jag ska ta upp sak för sak. Tanke för tanke. Varje åsikt och varje känsla. Ömsint sätta tillbaka det som är fint och det som fungerar, laga det som är lite trasigt och slänga det som känns passé.

Kanske blir det på så sätt plats över för något nytt. Jag hoppas det. Det vore spännande.
Men detta tar kraft kan jag säga. Och tid.

Det kanske är därför jag inte har så mycket att skriva. För jag vet inte vad jag tycker. Om nåt. Ännu.

Herregud. Det MÅSTE vara gravidhormoner. Jag får skicka en fråga på "familjeliv" och se om någon känner igen sig.

I alla fall. I brist på fler ord kommer här en liten bildkavalkad om vad jag gjort sedan sist.

Träffat Gullegoj

Bakat fula men goda lussekatter och bränt somliga

Gått promenad med älskad vän och älskad Gullegoj

Åkt buss

Käkat lyxfudge

Vabbat

Fått en vän

Skaffat ölmage

Måndagströttma

Ja jo, jag lever som ni ser. Jag gör det jag måste. Går till jobbet och sånt. Hämtar på dagis, går till banken, konverserar telefonförsäljare.
Till något annat finns ingen ork så ni får ha lite tålamod ett tag.
Ikväll blir det tidigt godnatt, efter ett alldeles för hett, rosa skumbad (jag stod nästan inte ut. Ymnig svettning)och en rejäl avskrubbning med den enligt mig bästa peelingen.

I morgon, i morgon, kanske imorgon, är jag piggare.

På jobbet försöker jag hålla humöret uppe

Syns ju knappt att det är rosa. Dagens besvikelse.

Alltås, det står på baksidan att man kan ha det i en cocktail? Menar de i som en drink? Det låter så men jag kanske är korkad. Smakade lite.
Not smaskens.

Fredagens spännande pizzaäventyr

Det är fredag. Det glädjer mig mycket och jag ber en bön att Spiggens skall vara mycket trött i morgon bitti. En sovmorgon hade inte alls dödat.

Idag firade vi fredagen genom att äta pizzabuffe på Pizzahutt, som jag så käckt kallar det.
Jag var så pepp och supersugen att jag redan vid elva fick ringa till lunchsällskapet och flytta lunchen till en halvtimma tidigare. Och sedan så åt vi otroliga mängder. På tillbakavägen fick jag gå lutad mot Mersa för att jag mådde så illa. Inte bara sådär illa man kan må när man ätit säg..för mycket pizza, utan riktigt brutalt infernaliskt illamående sådär som man gör två minuter innan man låser in sig på toa. När man kallsvettas till och med om benen.
Men sedan fick jag skärpa mig för när vi kommit upp till kontoret så fick vi besök och besöket hade med sig cupcakes. Det var gött.

Detta var i alla fall förklaringen till varför jag kände för melon i stället för den glass som övriga familjemedlemmar inmundigade efter middagen.
Kände mig sjukt nyttig. Är inte så mycket för onyttig mat, Färsk frukt är fräschare.

Räkor bad och tålamodsprövning i Smögen

Idag åkte vi som traditionen bjuder, till Smögen. Det gör vi alltid en dag på semestern, Vi är sådana inrutade stackare Peppe och jag. Eftersom hela familjen är micket intresserade av räkor så såg vi fram emot vistelsen. Förra året fick vi typ stoppa Spiggens framfart på räkmackan.
Idag vägrade han äta helt och hållet. Vi provade lite olika;  Räkor, macka, korv, pommes.... Han var väldigt mätt ansåg han. Synd att hans blodsocker inte tyckte det. Det var gnälligt kan jag säga. Trots att favoritmoster var med. Det gnälldes för att han inte fick köra på folk med vagnen, för att glassen inte var tillräckligt blå och liknande katastrofer.

Så det blev inte mycket shoppat direkt. Jag siktade istället på att överleva med förnuftet i behåll och utan att flippa. Och eftersom jag fokuserade så gick det hyfsat.

Sedan åkte vi och badade och då gick det bättre och umgänget blev uthärdligt. Dessutom blir jag alldeles lycklig av havsluft, havsbad och den där lite klibbiga känslan på huden efteråt. Jag tror man blir hel, ren och sund av den. Det känns så.

Vilken strålande start

Idag har vi haft en sån där löjligt perfekt dag. Som inleddes med att Spiggen sov till kl. 10. Fortsatte med en smultronplockarpromenad med riklig utdelning, flera timmars solbadande och jordgubbsätning nere vid sjön och avslutades med en middag på altanen med världens godaste citronkladdkaka till efterrätt.Semestern kunde inte börja bättre. Vi sätter ribban högt minst sagt. Som vanligt försöker jag fånga stunden på det där sätter stunder sällan låter sig göras. Men jag vill kunna spara sådana här dagar som värme i mig att ta fram på kalla dagar i februari. Och jag vill att de ska bli positiva minnen för Spiggen som kommer göra att även han som vuxen kommer tro att alla hans barndoms somrar ALLTID var varma och fyllda av smultron, glass och ständigt nakenfiseri.

Godmorgon

Jag har lite svårt att få i mig alla grönsaker och frukt som det är rekommenderat att man ska peta i sig varje dag. Därför kör jag denna quickfix på morgonen för att min kropp inte ska halka efter allt för mycket. Receptet är enkelt och kommer här:
1/2 paket frysta mangobitar, ett halvt paket björnbär, någon dl hallon, en banan, en grabbnäve spenatblad, linfrön, en msk kesella, en klutt kokosolja och en skvätt havremjölk. Mixas. Klart.
Grymt gott.

Isolering

Idag har Peppe tagit Spiggen med sig och dragit till landet och jag är kvar i stan, lämnad åt en vecka i total isolering. Om man som jag har en tendens att njuta lite väl mycket av att vara själv så kan det lätt gå över styr. Speciellt som inga vänner är i stan, jag är ensam på kontoret och som sagt ensam hemma.  Himla mycket ensamt blir det. En överdos.

Men det är då de stora insikterna kommer, tänker man. Man kanske får ett uppslag till en bästsäljare, kommer på att man borde konvertera till konfucianismen eller att man åtminstone kanske bli mimartist för att få uttryck för sin kreativa och svåra personlighet.
När jag är ensam så gillar jag heller inte alls att ha på någon underhållning på i hemmet, i syfte bakgrundsljud. Alltså ingen musik eller tv som kan störa det djupsinniga filosoferandet. Det är knäpptyst så när som på  dunkandet från vår omusikaliske, men ändå optimistiske trumslagargranne som onekligen verkar tro på att "övning ger färdighet". Själv är jag också helt  tyst förutom när jag tilltalar en stackars fluga som hamnat på rygg med "lilla vännen" eller slår huvudet i ett öppet skåp och väser "faan då". Typ så.

Insikterna borde alltså stå som spön i backen kan man tycka. Så har ännu inte varit fallet.

Detta har jag kommit på hittills:
1) Att jag är lite kär i Henrik Fexeus. Han är käck.
2) Att det nog tyvärr är mitt nya schampo som gör att det kliar så i hårbotten.
3) Att vi inte har något gott hemma och att det är det som gör att jag känner mig lite nedstämd. (Bra och viktig/oroväckande insikt dock)
4) Att jag på riktigt borde lära mig skriva med korrekt fingersättning.
5) Att jag borde dricka mer vin, för det är trevligt.

C'était tout

Inga konstigheter

Utnyttja tiden.

Ibland roar Peter och jag oss med att fundera på vad vi egentligen gjorde med all tid innan Spiggen gjorde entré med buller och bång. Då vi hade oceaner av tid och ändlös frihet att resa, hänga med kompisar, sova på morgonen och göra spontana, helt crazy saker som att sticka ut och äta på kvällen eller på sommartid, kanske till och med bada.

Vi har haft tre kvällar nu utan Spiggisen, som är hos mormor och morfar. Vi hade storslagna planer för dessa lediga kvällar. Vi skulle gå ut, kanske gå på bio och verkligen ta vara på tiden och på varandra.

Vad har vi gjort...tja. Vi var ute och drack lite vin, det var vi faktiskt. Men sedan har vi bara passat på att jobba extra länge och resten av tiden har vi dönickat i soffan och kollat avsnitt efter avsnitt på Sons of Anarchy. Ungefär det vi alltid gör med andra ord.

Och då kom jag på att det var typ det vi ägnade tiden åt även innan Spiggen.
Jobbade sent och kollade DVD-boxar.

Vi kastade bort tid, som man gör och som vi fortfarande gör. Då skyllde vi på att det var jobbet som tog all tid och energi och nu finns många våra ursäkter i en guldlockig Spiggonge. Och i andra saker också naturligtvis. Som man hittar på för att slippa ta sig i kragen och hitta på något som är mer värt än att kolla TV och surfa Pinterest.

Jag skall bli bättre på att utnyttja tiden.
Nästa vecka typ ska jag skaffa ett liv. Deal? Då hinner jag se klart säsongen på Sons bara...

Lite mindre tid. Mycket mera kärlek.

Välkommet inslag i min kostcirkel.

Jag är ingen matmänniska egentligen. Riktig mat, alltså lagad mat, är jag i stort sett ointresserad av. Visst jag kan käka och tycka att det smakar gott men jag blir sällan exalterad. Hade jag fått välja hade jag ätit frukost vid alla mål förutom vid fikat.
Så vid lunch lider jag kval varenda dag när jag ska komma på vad jag ska äta och bara kommer på typ Napoleonbakelse eller Pizzahut. Som en 7åring.
Men skippa mat kan man ju inte göra för då blir jag helt galet sur och sötsugen så jag brukar peta i mig någon gammal frysrätt, utan någon entusiasm överhuvudtaget.

Därför blev jag så himmelens glad när jag såg att "Juicekällan" öppnat på kyrkogatan.
Där beställer man nyttiga smoothies och Juicer och om man slänger i lite proteinpulver så är det ju en lunch. Visst?
Det är det för mig iaf. Typ som en kall soppa tänker jag och känner mig svinduktig som får i mig såväl spenat och massa frukt.
Dricka lunch. Det är det nya nu.

Smoothie med exotisk bakgrund

Smoothie med gatubakgrund.
Det får räcka så...Jag valde bort bilderna "Smoothie i motljus på parkbänk" och Smoothie uppdrycken i papperskorg"

Gnäll men också ett fint dryckestips

Men det är då fasen vilken skruttig kropp jag har, trots att jag som en redig veckotidnings-käckeBenny har "frossat i frukt". Men nu har jag varit dassig en vecka och det verkar inte alls vilja ge med sig utan ökar snarare i styrka, med rinnäsa, huvudvärk, halsont och hosta till följd. Samt tråkig inställning, men det kommer ju på köpet.
Men ikväll kommer mamma för att ta hand om Spiggen i morgon när dagis är stängt och det innebär att att jag kan slänga upp fötterna i hennes knä och gnälligt kvida: "Ta hand om mig maaaaama. Det är förfärligt synd om mig". Hon kommer dock självklart inte tycka det eftersom hon är en luttrad sjuksköterska av gamla gardet, men hon kommer låtsas lite grann och sitta nära och kramas och klia mig i håret om jag vill. Sånt som mammor gör och som de i regel också är bra på.

Fråndetenatilldetandra

För att festa till denna ynkliga kväll så köpte jag en flaska Loka. (Tjoho)
Har ni smakat på Old schoolsmakerna?
Jag är tokig i den med citronpajsmak. Skulle kanske våga hävda att den inte är fullt lika god som äkta vara med frasig maräng. Men som vatten gör den sitt jobb definitivt.

Loka Citronpaj. När du vill vara dig själv för ett tag

Nationaldag på Vinga

Idag firade jag nationaldagen med en båttur i skärgården med min vän Jenny och hennes pojkvän. Eftersom jag älskar, älskar, älskar Evert Taube (jaja jag är 100 år o.s.v. o.s.v) och tycker att hans visor är bland det svenskaste som finns så passade det väl superfint att åka ut till Vinga och hänga där lite.
Det var vackert på Vinga. Mycket. Och solen sken och vi strosade runt på ön och kollade på krabbor och fläderblommor. Men att bo där....Alltså jag vet inte. Det är inte superkul på ön, inte så mycket att göra liksom. Och det lär väl inte varit roligare när Evert själv var liten. Då fanns nog varken glasskiosken eller Taubemuseet antar jag. Inte konstigt att han började skriva sånger alltså. Eller gick till sjöss för den delen.
Men vi hade det såklart bra. Vissa badade, andra inte utan nöjde sig med att doppa fötterna och käka kanelsnäckor.
När jag varit vid havet så känns det som jag är renad på insidan. Kanske är det saltet som blästrar. Jag vet inte. Men det känns bra.
Nu försöker jag samla all min kraft för att ta mig ut i köket och koka hallonsylt.
Hallonsylt måste man ha om man ska göra supergod prinsesstårta på lördag. Och det ska man ju.

Åhoj seglarvän

Blodsockerfall

En sak jag absolut inte klarar att hantera på ett vuxet vis är kraftiga blodsockerfall. Det går bra till en viss nivå men träder jag över en gräns så är det absolut kört. Då blir jag arg, ledsen och livet känns meningslöst. Tyvärr är det inte lätt avhjälpt då jag också tyvärr helt förlorar förmågan att skaffa föda. Jag blir lika obstinat som Spiggen. Inget skall jag äta. Nähäjdå det går bra ändå. Ofta blir vi lite ovänner här hemma då och det är ganska förståeligt. Jag är en bebis.

Idag när detta hände bestämde jag mig dock för att det enda som gick att äta var våfflor och spatserade ut i köket för att grädda mig några.Kände mig mycket handlingskraftig. Detta precis efter jag nekat Peter att servera mig pizza, mackor, pannkakor och filmjölk då det innehöll för mycket kolhydrater vilket skulle ge mig ett plufsigt utseende på bröllopet. Fast jag VET att Peter tyckte att jag var en idiot så kunde han ändå hålla sig från att tappa det på mig, utan frågade bara försiktigt om jag inte trodde att våfflor skulle skapa någon besvärande plufsighet. Det trodde jag inte.

Och efter ett par våfflor blev jag som ny igen. Humöret återvände på 3 minuter och jag kunde åter bete mig som en vuxen människa bör. Balanserat.
Sen förstår jag ju naturligtvis att man visst blir superplufsig av våfflor. Plufsig och fluffig. Jajamen.
Men också glad.

Mat för en dam

Det är skillnad på folk och folk

Jag veet att jag skrivit om Zumba massor av gånger. För många gånger. Tjatigt är vad det är.
Men nu har jag inte varit på något pass på evigheter och då kan man återigen se saker med nya ögon.
En sak som jag kommit på till exempel är att jag alltid tänkt att det är ett ungdomspass. Fräck dans, tuffa rytmer. Men det är ju helt fel. Vi är ju ett gäng damer bara. Ett gäng damer som vill känna oss lite busiga sådär på Tisdagskvällen. Än är det röj i tanten liksom.

Ikväll hade vi ortens värsta puma som Zumbafröken. Jag har träffat henne förut för en herrans massa år sedan då hon var salsalärare när jag (med dåligt resultat) försökte mig på den sporten.
Alltså. Hur fräck måste man vara om man kan släntra in på ett pass i massor av glittriga armband och en hatt(!) och liksom komma undan med det. Det är ofattbart. Hur får man sådant självförtroende?
I hatt...."Jag har hatt idag" sa hon och så var det inget mer med det.
Självklart var hon så sinnessjukt grym på att dansa att jag eventuellt blev lite kär i henne.
I mitt nästa liv så skall jag också vara en dansant latina med moves och hatt och allt det där.
Själv såg jag ut som en karl när jag försökte mig på de fräcka dansstegen.
Rent tekniskt var vissa av dem (hyfsat) rätt utförda. Rent stilmässigt så var det något liiitet som saknades.
Inte rätta filisen. Nej.
Men det viktigaste är att ha roligt som någon lögnaktigt påstått någon gång.

This is me i nästa liv. Minus märkliga slingor. Plus hatt. Nemas problemas.

Source: weheartit.com via Heather on Pinterest

Inte ens en pyttepytteliten marsipankyckling.

Det är ju påskledigt hörni. Det har ni nog märkt.
Det var tydligen på tiden för jag har sneglat mot sängen vid 9-snåret både igår och idag. Är så galet trött i både kropp och sinne. Jag vill gå i ide eller åtminstone lägga in mig på spa i ett par veckor. Jag tror det beror på svår sockerbrist. Jag är på avgiftning och det går för all del bra. Huvudvärken som jag alltid får när jag slutar med socker, är borta t.ex. Det är ju fint. Men också livslusten om man ska uttrycka sig drastiskt och eventuellt kraftigt överdrivet. För det är ju sååååå tråkigt. Inga smarro bullar, citronkladdkaka, mackor eller något snarre. En påsk utan socker. Är det ens möjligt? Det verkar inte bättre men jag har ju bestämt mig för att det är värt det. Så då är det inte lönt att gnälla antar jag även om det är det jag ägnar mycket tid åt för tillfället.

Istället kan vi kolla på hur enormt piffig Spiggen är i farmors smycken. Kanske blir han dragqueen Spiggen. Det vore festligt.

Spiggen. Nu även i nyborstat hår.

Veckans vitaminchock

Jag är dåligt på att äta frukt och grönsaker. Fem om dagen är snarare fem i veckan för mig, om ens det.
Men ibland så gör jag ett ryck och försöker mota skörbjuggen i grind så att säga och då gör jag en ganska hälsosam smoothie  som är sjukt god på riktigt. Annars så brukar jag känna mig lite lurad på de där recepten efter som allt med proteinpulver i smakar kvalmigt och allt med kokosvatten är apaäckligt. Men detta är mitt eget recept och ett bra kvitto på dess förträfflighet är att även Spiggisen dricker med god aptit.
Då känner jag mig som en supermorsa. När jag vid ett och samma tillfälle lyckas trycka i honom så mycket vitaminer att huden nästan byter färg.

Här kommer receptet mina vänner.

Det är väldigt lätt såklart.

Tag en banan.
(Passa på att ta en fräknig stackare som aldrig blir uppäten annars p.g.a äcklig. Men i en smoothie så märks inte det)
Lägg den i en för handmixervänlig bytta av valfritt slag.
Lägg i rätt så mycket halvtinade mangobitar och hallon. Finns som färdig mix i frysdisken.
Släng i en skalad kiwi
Ös i någon msk linfrön
I med färska spenatblad.
Häll på havremjölk efter tycke och smak angående hur tjock du vill ha den.

Mixa under glada tillrop och häll i festligt glas.
Drick och bli smal, sund och en lyckad människa på livets alla plan.

Smarr

Man gör sina val

På hotellet vi bodde på fanns livets vanliga val att göra.

Alltså att vara sund eller låta bli.

Vi valde låta bli.

Vad vi valde bort...

...och vad vi valde
Shåklaa och läskeblask kontra hemmaträning med instruktionsdvd.
Hard one.

Chokladkakan från himlen

Vissa saker man äter kan man gott vara utan. Någon två dagar gammal sockerkrans man trycker i sig för att den råkar komma i ens synfält, de sista godisarna i godispåsen som man egentligen inte är sugen på och de bortglömda kalla frittarna man hittar i botten på Happymeal-boxen precis när man skall lämna Donken. Sådana saker. Saker som kan paja ett hälsosamt leverne utan att för den skull tillföra ett smack.

Annat är det med andra saker. Trots min bröllopsklänningsmatåtstramning kan jag omöjligt motså denna franska chokladkaka som Spiggens farmor bjussar på ibland. Idag var det ibland.
Idag gick hon också all in och toppade det hela med glass och grädde och bär också. Feeder.
Men den var värd det. Fullständigt.
Och här kommer receptet så att även era eventuella dieter kan gå åt skogen så att det inte blir orättvist. Receptet kommer enligt rykten från den berömda restarangskolan La Verenne i Paris och är lite snobbig på det viset. Med all rätt. Den gör inte bort sig i några sammanhang.

Chokladtårta de luxe

Tänk på att vara ute i god tid. Kakan skall helst svängas ihop 2-3 dygn innan servering. En god husmoder är alltid förutseende och har koll på sin planering. Glöm ej att sätta lås på den under tiden bara.

Detta behöver man till 6-8 personer:

1 dl starkt kaffe
250 gram mörk choklad mellan 50-70%
250g smör
2dl socker
4 ägg

Sätt ugnen på 175 grader
Klä en springrund form (ca 20 cm i diameter) med aluminiumfolie.
Häll kaffet i en kastrull och sätt kastrullen i en större kastrull med sjudande vatten. Vattnet får inte koka.
Bryt sönder choklad och lägg i kaffet. Rör tills det smälter.
Mät upp smör och socker och ta i lite i taget. Först lite smör, sen lite socker, sen lite smör...ja ni fattar. Rör under tiden så att allt blandas.
Ta kastrullen av värmen
Vipsa äggen lätt och rör ner dem i chokladhavet.
Häll smeten i formen och grädda ca 1 timme
Först pöser den upp men sjunker sedan ner.
Kakan är efter gräddningen fortfarande kladdig men stelnar i kylskåpet där den då skall bo i ett par dagar.
Sedan när det är dags att bjuda på trevligheten skall man enligt receptet stjälpa upp den och servera med vispad grädde.

Sedan står det också av någon anledning att kakan kostar 26 kronor att göra.
Om ni undrade.