Men fy då vilken dag.

Den här dagen bara måste ta slut typ nu. Hur kunde det gå så när det är fredag och allt?
Fullständigt åt skogen har det mesta gått idag och jag är mör som en finfilé. Det är som om när det börjar gå dåligt i en ände så är det som ett giftigt virus som smittar även andra delar av den annars hyfsat väl fungerade vardagen. Jag vill inte tråka ut er med detaljer och bara jag får sova och glömma den här dagen så blir allt så bra så. Så mamma, du behöver inte bli orolig.

Men först ska jag rota i skafferiet och se om jag kan hitta något som inte har tagit smak av något annat och sedan hoppas jag på ett True Bloodmaraton. När jag kollar på det så tänker jag två saker.
1: Jag skulle INTE vilja byta liv med Tara i alla fall. Det vore beyond meckigt. I jämförelse är mitt liv en 14 dagars gospelsfestival.
2 Jag behöver en Lafayette i mitt liv. I löööve Lafayette. Fin människa. När han inte har häxor i sig.


Så nu hoppas jag på att fredagen skall ta en bättre vändning. Pyjamasbrallor, tuggummirosa pläd och chåklaaa.

God fredagkväll på er.

Please bli min bff

Jaaaaaa

Åh vad fantastiskt att de fann den lilla flickan i Gislaved välbehållen!!!!!
Jag får hjärtkramp när jag läser att barn försvunnit och kan bara föreställa mig familjens fullständiga  freakpanik. Nu kan jag istället föreställa mig lyckan och lättnaden att inget hänt henne.
Stackars liten som dock fick vara ensam i skogen hela natten, men det kunde ju varit så fruktansvärt mycket värre.

Allt slutar inte alltid illa. Inte ens på Aftonbladet.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15322610.ab

Missad årsdag och Glossybox

Men hallå!
Jag glömde mitt superviktiga inlägg igår om att bloggen fyllde ett år.
Här hade man köpt skumpa och fixat snittar med lax och tänkte ha öppet hus och allt. Kanske smörgåstårta om penningarna räckt. Och så är det försent. En dag försent.
Så nu blir det inget. Känn er blåsta. Ni kan glömma öppet hus och fint vikta servetter. Såreså.

Fick månadens Glossybox idag. Blev sjukt nöjd, De måste sett mig på stan eller något för det var ett himla fokus på volym till håret. Både någon spray och ett fiber (?)
Sedan var det en lipfrosting från Jelly pong pong i färgen irish cream pavlova. (Vilken färg DET nu har) Gott luktade det också. Mmmmmm tyckte Spiggen. Och jag.
Sedan var där en ögonskugga som var fin. Kanske lite väl glittrig för någon som mest moffar pizza i  soffan på fredagkvällen. I pyjamasbyxor. Men vad vet de om det? Tänk om det VAR så att de faktiskt har sett mig på stan och tänkt att hon må ha platt frippa men ett riktigt partydjur ser hon ut att vara. Partydjur med spyfläck på axeln och i foträt sko.

Ikväll verkar det vara lite oroligt på Spiggsovarfronten. Kanske alla nya intryck på förskolan.
Stackars liten. Och stackars oss lite också.

Redo för party

Dagens dagiskille.

Idag har vi varit på dagisintro med Spiggen. Vi skulle få lite info, träffa de andra nya barnen och deras föräldrar, kolla lokaler och sådant. Jag hade innan, som vanligt lovat mig själv att vara laidback och inte prata för mycket. Det gick naturligtvis sådär. ( läs: inte alls) Jag stod för 90% av alla frågor och dum som jag är försökte jag mig också på några skämt som självklart föll platt till marken likt nerskjutna fåglar. Jag lär mig liksom aldrig. Spiggen däremot var tyst och försiktig och tog minimalt med plats. Han fann en traktor med släp och bar med sig denna nyvunna vän vart vi än gick som om det gällde livet. Men han var klart intresserad av den nya situationen även om han inte riktigt vågade ta för sig. Men han provsatt en stol, kollade lite på en sopkvast och betraktade de andra barnen under lugg. Men pedagogen vi pratade verkade helt klart fatta barn och jag fick jättebra förtroende för henne. Mycket bra. Nu ska det bli intressant att se vem som kommer klara inskolningen bäst. Jakob eller jag.

Matlagning. Fest eller pest?

Jag och Peter lagar mat så sjukt sällan. Att det överhuvudtaget någonsin blir något annat än mackor och hämtmat till middag är dock Peters förtjänst. Han lagar något oftare än jag och framför allt så är det han som är missnöjd över situationen. Han tycker mycket konstiga saker Peter, och bland annat att mackor inte är mat. Och att man kan bli "trött på" att bara äta smörgås. Hallå? Tjock möjligtvis men aldrig trött på det.

Men detta året måste vi spara till bröllopet och husprylar och då kan vi inte ha ett matkonto i klass med Greklands statsskuld. Dessutom så måste vi någon gång växa upp på den punkten för att Spiggen skall slippa tala ut hos psykologen om 30 år om att han aldrig fick någon riktig mat hemma.

Så idag fick jag feeling och lagade kyckling och grejer. Grejerna var en fräst röra på lite grönsaker och sådant. Bland annat aubergine. Kändes sjukt exotiskt.
Men det tar ju halva kvällen ju. Och sedan måste man diska. Hur orkar man hålla på med det där dag ut och dag in?
Jag fattart inte.

Not my brotha
Bild: google.se

Barnfritt och tårtkalas

Vi har barnfritt ikväll. Spiggen sover över hos farmor och farfar så vi har passat på att i frid gå på stan och kolla på ringar och äta tapas. Very nice. Men sedan fick vi nog och åkte hem för att göra det vi alltid gör. Slänga oss som två dunderklumpar i soffan, käka godis och kolla True Blood. Men det känns ovant att kunna väsnas som man vill. Köra elvisp på kvällen och kanske dammsuga. Jag säger inte att vi gör det, varför skulle vi dammsuga när vi har barnfri kväll, men rent hypotetiskt skulle vi kunna och det känns fint.

Men i morgon får han gärna komma hem, Spiggen. Så min trumhinna inte hinner läka ihop ordentligt. Det skulle kännas ovant.

Och vad många som grattat till förlovningen. Så mycket fint folk det finns. Tack snälla ni.
På jobbet inhandlades det tårta lite snabbt för att fira. Så det blev en fin start på min brudklänningsbantning.

Men jag åt bara tre bitar istället för fem. Det är ju bra. Och bantaktigt.

Normal människa i förvandling.

Peter och jag har pratat om att detta blir nog ett hektiskt år. Huset som skall byggas och planeras, lägenheten skall säljas, Jakob skall in på dagis, med allt vad det innebär och dessutom så tror jag att min jobbhöst kommer att bjuda på en del att göra. Men det känns hanterbart. Definitivt.
Men i går förstår ni, så var Peppe, Spiggen och jag på en liten utflykt längs Vättern. Målet (mitt alltså) var att åka till Vadstena och äta kakor men på vägen dit var lite andra trevligheter planerade tydligen. Ett stopp vid Ellen Keys hus och strand, en fantastisk lunch på Gyllenhammars Värdshus och ett frieri tydligen. Japp Peter gick ner på knä (sitt onda knä..pluspoäng för det) och friade.
Platsen hade han sett ut för en sisädär 4 år sedan och var den vackraste lilla gläntan precis vid Vättern. Men Peter är en genomtänkt herre och ogillar förhastade beslut och därför tog det några år från det att han sett platsen tills tiden kändes rätt.
10 år har vi varit tillsammans. En jämn och bra siffra.

Iaf. Det blir lite mycket nu även om Peter är förvånad över hur mycket jag redan verkar ha koll på.
Inte så mycket alls. Bara val av kyrka, lokal, tärna, gästlista, önskad frilla,ringar, klänning, blommor, bordsdekorationer, toastmaster, transport för oss och gäster. Typ i alla fall. Jag har en åsikt åtminstone. För Peter så är dessa tankar helt otänkta. Nya liksom. Jag förstår mig inte på människan. Men skit i det. Det är försent att tänka på nu.

För nu tänker jag i alla fall upphöra att vara en förståndig människa med ett hyfsat intresse för min omgivning och medmänniskor. Härmed skall alla mina tankar ägnas åt för och nackdelar med ätbara blommor samt olika typer av caketopperdesign. Detta är också de enda samtalsämnen jag kommer tillåta. Naturligtvis.
Vissa kanske vill börja läsa någon annan blogg nu under något år framöver. Fullt förståeligt. Hör av er om ni vill ha tips. 

Bild snodd från google

Det ska böjas i tid.

Eftersom vi gillar att uppfostra i Anna Wahlgrenstyle så är vi väldigt noga med den "sociala delaktigheten", som det så fint heter. Att Spiggen hjälper till hemma alltså. Och har riktiga uppgifter att utföra. Han har mycket att göra, Spiggen. Är en upptagen bebis. Han bäddar och stoppar i tvätt, dammar och bär mjukmedelflaskan mellan kök och badrum. När vi handlar så har han ansvaret för varubandet. Om man har en liten aggrobebis som vi så funkar detta utmärkt och han älskar att utföra superviktiga sysslor. Det jämnar ut humöret och skapar fred i vardagen. Idag har han tankat också. Mycket bra var han på det och jag som hatar att tanka behöver nu aldrig mer fundera på den saken. Han har till och med anammat rätt tankpose. Lite avslappnat så. Men ändå kaxigt. Han är grym Spiggen. Världens coolaste kille.

Torsdagsbryderier

Men banne mig. I morgon är det redan fredag! Hur kan den gå så snabbt, tiden?.
Imorgon får vi vinka hejdå till världens bästa mormor och försöka klara oss själva utan markservice.

Och snart är Spiggens sista vecka hemma (på heltid)slut.
På onsdag ska vi skola in honom på dagis och jag kan inte fatta att nästan 2 år redan gått sedan kläckning. Otroligt.

Och nu skall han passas av andra, smälta in, formas och tryckas in i olika mallar och normer.
Jag tror i och för sig att det kommer gå så bra så och gudarna ska veta att han nog kan behöva lite samhällsformning....men ändå.
Det kommer snart bli klart för honom att det viktigaste är vad andra tycker. Han kommer lära sig att definiera sig själv utifrån andras åsikter och han kommer mer och mer trycka tillbaka de egna önskemålen och preferenserna. Är jag lite dramatisk tycker ni?
Ja kanske lite men visst är det ändå så att man möjligtvis även själv hade haft andra kläder, inredning, intressen och öppna åsikter om man aldrig hade påverkats av andra? Om man inte fått lära sig vad god smak, norm och kutym var.

Men

hur skall man kunna bevara det fria i en unge utan att uppmuntra till anarkistiskt kaos?
hur kan man lära någon att lyssna till sin inre vägvisare och våga vara den man är?

Detta är mina största spörsmål för tillfället, för hur ska man kunna lära ut något man inte själv helt behärskar.

Ja säg det ni.

Höjden av lyx

Eftersom både Peppe och jag har börjat jobba igen så har vi hyrt in billig arbetskraft i form av en glad pensionär som passar Spiggeriet på dagarna. Dessutom så viker hon vår tvätt, bäddar våra sängar och frågar "vad vill ni ha för middag ikväll?". Sedan handlar hon ingredienserna och lagar en god näringsrik måltid enligt tallriksmodellen.
Priset vi betalar för detta är exakt 0 kronor. Visst vill hon väl ha lite vin på kvällarna och en och annan chokladbit framför Dallas men det är typ det. Känns ändå prisvärt tycker jag.

Bolaget hon jobbar för heter Mammaservice och är ett systerbolag till det mycket populära företaget Pappataxi som jag utnyttjade flitigt under min ungdom.

Vi är väldigt väldigt väldigt tacksamma för detta och har erbjudit heltidstjänst med löneförhöjning med en förpackning Proviva i veckan samt ledigt lördag söndag (=Godhjärtat av oss).
Men det var visst någonting med pendling och sådant som var lite bökigt.
Så vi passar på att njuta så länge som det går.

Världens bästa.

Och jaaa. självklart skall hon få en fin present.

Smärrrrta

Ah men jag har gått och blivit handikappad. Jag har gått i för stor ballerina i uppförsbacke, ansträngt stortån och nu kan jag inte gå. Ja det låter omänskligt bedrövligt och det är det också. Men också märkligt att det överhuvudtaget tillverkas ballerinor som kan vara för stora för mig eftersom jag, efter Spiggen, har fötter långa som ett kvarter. Men i vilket fall som helst är jag hänvisad till min kontorsstol idag med fot i högläge. Kan knappt gå och köpa lunch ens= synd om. Men så ska jag på kundbesök också vilket kommer bli intressant. Mitt seriösa intryck i kavajsing och allt, förstörs en aning av min extrema fulgång. Jag får skylla på Koreakriget. Det brukar folk gå på och se impade och respektfulla ut. Dessutom låter det fräckare än en ballerinaskoskada. Onekligen.

Baka baka svinstor kaka

Efter att ha jobbat hårt med såväl "Två systrars söta" och Leilas "A piece of cake så har jag fått ett nytt tillskott till sötebrödsböckerna.
Kolla vad jag vann för ett tag sedan. På tidningen "Hembakat"s hemsida. (Ja det är på sådana sidor jag surfar...hyfsat oskyldigt faktiskt) Men jag svarade på lite frågor om hur mycket jag gillade kakor och sånt och så en vacker dag låg denna fina bok i lådan. Verklig tjockisvarning på hur himla glad jag blev.
Jag har inte hunnit baka något ur den ännu men gudars vilken potential den har.
Riktigt goda grejer.
Har ni inte upptäckt tidningen Hembakat så leta efter den i tidningshyllan. Om ni delar samma intresse för kakor som jag alltså. Annars kan ni köpa Cosmo eller nåt. Den är för smalisar.

Yummie!

Mitt mitt mitt

Igår var vi ute och hälsade på tomten. Såg till om den mådde bra och sådant. Granskade flora och fauna. (Många giftiga Björnloka men även tistlar och något annat lila. Dessutom både myror och en sädesärla) Inget har gjorts ännu men snart skall de börja schakta och då är det ju tack och good bye med alla fina blomster. Lite synd förstås men man vill ju inte vara gnällig.
Jag frågade Peter om han trodde att växterna och djuren på tomten tillhörde oss nu eftersom vi paxat ytan liksom. Om vi kunde jaga bort blom/djurtjyvar och andra inkräktare som gjorde intrång och sådant.
Peter visste inte men tyckte frågan var relevant... och konstig.
Jag frågade om han kunde tänka sig att ringa byggföretaget och höra sig för om saken men han tyckte att det kändes onödigt och lite pino.
- Du kan väl plocka några blommor om du vill sa han och missade alltså poängen.

Kanske kan jag åka dit i natt och märka uppett med märkpennan jag köpt inför Spiggens dagisstart.
Det skall stå Annika på varenda litet blad. Valuta för pengarna liksom. Vill man ju ha.

Lördagsaktiviteter

Sitter på nålar och väntar på att Spiggen skall vakna och bjuda på en kvällsspya men det verkar lugnt än så länge. Men kvällen är ung så än kan gammal gröt komma att rinna längs arm och hals.

Värsta mysko vädret idag ju. Eftersom det var allvarligt kass i morse tog vi på heltäckande kläder när vi blev inbjudna till att köra grus hemma hos våra vänner. Jag hade till och med plockat med min duktiga regnjacka. Dåligt val eftersom det var 100 grader varmt när vi kom fram. Men så ordnade det ju upp sig och blev regn igen och jag kände mig lättad.

Eftersom jag inte är mycket att ha till gruskörning eller annat kroppsarbete stekte jag pannkakor till kompaniet istället. Men inte ens i detta till synes ofarliga moment kunde jag hålla mig skadefri. Efter att ha brottats med deras 18 kilos Skeppshultsstekpanna så har jag apaont i min handled. Ja den var lite tjorvig redan innan kan jag säga till mitt försvar (handleden alltså) så vid nästa besök så tänker jag mig nog lite mer vilsamma sysslor. Typ att fika eller kanske sy i en knapp om det skulle bli körigt.

Så ikväll får jag ju nu ta det lugnt som ni förstår. Lite True Blood och efterföljande mardrömmar bara. Kanske finns det en slatt vin kvar från igår till och med. Bästa att kika efter.

Spiggen funderar på sin kommande höstlook.

Kaskadspyor och vindsutgrävningar.

Ja det har varit lite segt med uppdateringarna. I know.  Tänkte skriva igår och hade sjukt mycket roligt och spännande på lager. (Självklart) men så kom de stora kvällskräkningarna i vägen. Ja Spiggens alltså.
Jag badar i kräk för tillfället. Drunknar rent av. Vet inte vad det är med honom men både igår kväll och ikväll så har han börjat skrika 5 min efter vi lagt honom, gapat utav bara...och sedan kräkts som en tok. Båda kvällarna rakt över mig. Rakt i urringningen så det runnit under klänningen, Idag även i ansiktet och ner över halsen. Dessutom i hela sängen och på mattan i hallen, och i duschen. Jättemysigt. Sjukt synd om Spiggen som blir helt hysterisk och superledsen. Har ingen aning om vad det beror på eftersom han inte är ett dugg magsjuk. Tror kanske att det är den nya tvåårsgröten som är lite strong för honom. Vi ska iaf ta bort den och se.
Innan dessa glamourösa kvällarna så har jag varit i Trollis några dagar. Det har blivit tid för den stora utrensningen nämligen. Ja ni vet. När ens föräldrar tröttnar på att ha ens gamla skit på vinden och försiktigt frågar om det finns någon liten teckning från fyran eller något skabbigt gosedjur som inte ens var fint från början, som går att...ja kanske slänga.
Det fanns det kan jag berätta. Mängder med skit och då har vi just börjat skrapa lite på ytan.
Jag fann mina gamla mjölktänder i en liten ask. Det är väl mysigt? Kan jag tog få en hundring för på Tradera kan jag tänka.
Så jag har slängt och slängt och skänkt bort och det känns faktiskt riktigt bra. Jag har slutat vara så nostalgisk för gammalt bråte och till och med min studentmössa gick sin död till mötes.
Dock sparade jag en liten träask som min syrra gjort till mig i slöjden och sådant.
Det får finnas någon måtta på hur kall man kan bli.

Nej gott folk, nu skall jag avsluta denna kvällen bättre än vad den började och moffa godis och dricka vin.
Jag behöver mycket vin ikväll känner jag.

Vi skippar bild idag.

Städdag och playdate

Jag tror att jag är lite sick i huvudet faktiskt.
Idag började Peter jobba igen och jag har min sista semestervecka.
Det enda jag får lust till när jag är själv med Spiggen är att städa. Riktigt grovstäda. På hyllor, i skåp och garderober. Spiggen tycker ju att det är kul han också eftersom han får hjälpa till men lite konstigt är det allt. Liksom "Åh bara karlsloken försvinner ur huset så att jag äntligen kan få gjort någon reda".

Så vi har fejat idag Spiggen och jag. Dammsugit i elementen med speciellt munstycke och skurat bakom tvättmaskinen. Jag var svettig som en gnu efteråt och luktade gammal prästost.

Sedan åkte vi med en enligt Spiggen sjukt spännande långfärdsbuss ut till förorten och hälsade på min vän Anna och hennes gulliga ongar som alltid adopterar Spiggen som en liten extrabror. Där är det fint att vara. Hänga i deras hus, päsa i soffan och bli serverad mat med jämna mellanrum. Så Peter passade också på att komma dit lagom till middagen.
Nästa gång kanske vi tar med matlådor också. För att få dem fyllda menar jag. ;-)

Vi hade tur i vänlotteriet. Det måste jag ändå säga.

Spiggen. Superresenären.

Hund-VM i tålamod och kärlek över artgränserna.

Vi har varit på landet och varit hundvakt i helgen. Spiggens farmor och farfar skulle iväg på en boxerovänlig tillställning så faster Peggy fick stanna hemma och leka med sin favoritstalker Spiggen. Peggy har högst blandade känslor för Spiggen. Å ena sidan är han ju en gapig liten skit som får all uppmärksamhet på boxerns bekostnad utan att alltid förtjäna det. Men å andra sidan så tappar han korvbitar när han äter, kramas en del, oftast mjukt, och dessutom så är de ju ändå släkt. Så man får ta det onda med det goda resonerar Peggy och finner sig i situationen.
Spiggen däremot, älskar Peggy helhjärtat. Han är snäll mot henne men kan vara lite väl på ibland. Då påminner han en del om en överförfriskad gentleman klockan halv tre en lördagkväll. Det ska kramas och bjudas på goda grejer och följas efter och vinglas runt. Och Peggy är artig, låter sig bjudas, låter sig kramas men försvinner sedan diskret runt hörnet. Då snubblar han efter, Spiggen. Pekar och ropar du däääär.

Ja ni hör ju. Jag har 18 år på mig att uppfostra honom.

Klappa klappa

Krama krama

Till dig som känner dig träffad

Smögen baby

Idag tog vi en liten tur till Smögen för att käka räkor och handla på rea.
Jag hittar alltid grymma fynd på smögenbryggerean och så även idag. En svinfin tunika som jag får visa vid tillfälle. 50% off. Micket lite pengar.
Spiggen var i sitt esse och käkade otroliga mängder räkor. Är man i Smögen så är man, resonerade han snusförnuftigt. Sedan blev han asarg när han inte fick gå fritt på bryggan och luta sig över kanten och ställde därför till med en enligt honom befogad scen som innefattade ett visst mått av handgemäng. Sedan blev han haffad av Smögens egna Kling och Klang. De kom fram när han faktiskt INTE bråkade  utan helt fredligt satt i en soffa och läste en ungdomlig musiktidning. "Hallå där unge man" gastade de och tyckte att att de var fett lustiga. Spiggen flög en halvmeter upp i luften och satt sedan som ett darrande läskpapper på min rygg och opedagogisk polis 1 och 2 fick hastigt avlägsna sig för att undvika en fullständig härdsmälta.
Efter bryggracet åkte vi till Sandö badplats för att Spiggen skulle få prova sin nya spade och båt. Han tyckte det var toppen i vattnet och grävde sig ner till Kina typ.
När han skulle gå upp = nytt slagsmål men så fick han ligga naken en stund under ett badlakan och äta fralla. Då gick det över och vi kunde åka hem i frid.
En toppendag var vad det var.

Superfestligt med Mer. Spiggen jobbade hårt med den.

Sedan blev Spiggens arm förvandlad till ett paraplyskaft.
Alltid tråkigt när det händer

Spiggen och mamma= bästa kompisar
(Tur att jag inte är långsint eftersom detta var exakt en minut efter jag fått ett plastbåt slagen i ansiktet.)

Det är tydligt vem Spiggen fått sitt pigment ifrån.
Grattis älskling!

Pris för fräschaste näbben.

Mitt bästa spartips:

Gå till tandläkararen och ha inga hål. Vips så har du sparat (el tjänat) 5 papp.
För mig är det rysk roulette när jag går till Tandis. Det kan sluta hur som helst.

Men idag gick det bra..ja förutom att jag hade en fraktur på en gadd. Jag som aldrig brutit något i hela mitt liv. Men den måste ju lagas på något sätt. Men det berodde ju inte på ngn läskig karies så jag känner mig fett fräsch ikväll.
Det är väl Spiggen som hade sönder den senast han slog mig med telefonen kan jag tänka. Han är lite oberäknelig ibland, den.

T.ex nu när han plötsligt vaknade trots att Peter och jag har myskväll och käkar italienskt och dricker vin och trots att Spiggisen har en flong ny supermysig kudde.

Det är inte ordning på någonting.

Jojo
Kom ann bara.

Bild: google.se.
Eller goggel.se som man säger om man är lite gammal och efter.

Bästa polare och smashing inredningstips

Vi har haft tyskbesök igen och därför har det varit lite tyst på bloggen ett par dagar.

Återföreningen mellan Spiggen och Gullegoj var så hjärtskärande gulligt att inte ett öga var torrt.

De tycker så mycket om varandra och det är så fantastiskt att se.

Spiggen lutade sig fram och lade huvudet i gullegojs knä och slog armarna om honom och Gullegoj lutade sig över och kramade tillbaka. När Spiggen grät kom han och klappade honom på huvudet och Spiggen ville hela tiden hålla hand. Och samma frilla har de.

Men så har de varit kompisar hela livet också. Det verkar de fatta på något vis.

Spiggen och Gullegoj, kompisar från förr

Spiggen lånade ut sitt rum till våra kära gäster och vi fick ordna lite mysigt åt honom inne hos oss istället. Vi har lite svårt att få mörkt på vårt rum så vi inredde lite Dexterstyle sådär. Det verkade han gilla och snyggt som tusan blev det. Vi har nog kvar det så ett tag tänker jag. Blir nog stiligt på lägenhetsvisningarna till våren. 

Jag välkomnar Sköna hem till oss för reportage.
Detta är det nya svarta.
Kom ihåg var ni såg det först.

Gammal och vis

Vi är i Trollis och firar fölsis. Jag fyllde 31 igår och är nu officiellt medelålders. En sådan som jag ganska nyss ( känns det som) tyckte var otrooooligt gammal. Pinsamt gammal. Men själv känner jag mig som en prima ungdom. Bara att man har högre lån nu förtiden, en servis som inte är från Ikea och lite dyrare smink. Och gropigare lår. Förvisso.
Men något jag fattat, som ni säkert också märkt är ju att man inte byter ut en ålder mot en ny och plötsligt blir allt det en 16, 27 eller 31åring bör vara utan att man behåller alla åldrar i sig och bara lägger till en ny. Under en vanlig dag så skiftar man sedan mellan att vara 20, 30 och ibland 5 år. Och nu har jag ett år på mig att ta reda på vad denna nya siffra innebär. Mina presenter gick iaf ut på att jag ska försöka hålla mig ung. Jag fick en personlig tränare. (En sjukt liten som fick plats i en liten box som från början rymt en ljusslinga för utomhusbelysning .) Jag fick också en hälsotidningsprenumation ( även fast jag i smyg funderar på att byta ut den mot tidningen " Hembakat", för balans här i livet) och andra träningsprylar. En bok om Ellen Key fick jag också. Det är en ganska vuxen bok anser jag som vädjar till min riktiga ålder, mognad och till den allmänbildning man bör skaffat sig.

Annars fokuserade vi mest på kaloriintaget såklart. Så att det var så högt som sig bör.Vi moffade de supersmarriga blåbärsbullarna som jag skrivit om en annan gång, oxfilé med getosttäcke och mammas klassiska marängtårta som vi preppade med lemoncurd och dajmgrädde. Min syster dekorerade vackert men felstavat och det var ju förargligt för en språkpolis. Sedan sjöng vi Halmias kampsången istället för jamåaleva. Det var väl det typ.

Annika Pannika Lejonfläsk (Leijon ?)
Frågor på det?

Fint för le petit pied

Nu börjar reorna bli lite hanterbara tycker jag. Relativt utplockat så att man kan få en överblick och så 50-70% så att det känns lite skillnad. 30% rea är ett skämt ju. Snålt.

Sedan går väl de bästa bitarna först till snålisreapris förstås men skit samma. Några fynd kan man alltid göra.

Jag satsar på skor jag. Det är välbehövligt. Skor har förr alltid varit pålitliga. Man kan pendla i vikt och spränga sina jeans på olämplig plats men skorna sviker aldrig.
TRODDE JAG JA!
Eftersom jag gick upp 500 kg under graviditeten och balanserade på supersvullna fötter som sällan var i högläge, så tänkte jag att kanske,kanske kommer de bli en aning större. Uttrampade liksom.
Men en månad efter förlossningen så var de fortfarande smärta 39or. Rätt sida kanotgränsen liksom. Jag kände att jag lurat naturen.
Men sedan hände något, fråga mig inte vad. De gav upp eller något. Konstruktionen orkade inte längre utan föll ihop, flöt ut som två ledsna bulldegar och lämnade mig kvar med 0 par skor som passade och en ny fin storlek på fel sida ovan nämnda gräns.
Kul för dem som fick överta ballerinasamlingen, mina snygga jobbheels och nästan nya Easytones och väldigt synd för mig.
Därför är jag värd nya skossor. Bland annat därför.
Detta är mitt senaste fynd.
Jag tycker att de är fina jag. Höstballerinor liksom.
Och nej. Märket är inte Nimbus.