Normal människa i förvandling.

Peter och jag har pratat om att detta blir nog ett hektiskt år. Huset som skall byggas och planeras, lägenheten skall säljas, Jakob skall in på dagis, med allt vad det innebär och dessutom så tror jag att min jobbhöst kommer att bjuda på en del att göra. Men det känns hanterbart. Definitivt.
Men i går förstår ni, så var Peppe, Spiggen och jag på en liten utflykt längs Vättern. Målet (mitt alltså) var att åka till Vadstena och äta kakor men på vägen dit var lite andra trevligheter planerade tydligen. Ett stopp vid Ellen Keys hus och strand, en fantastisk lunch på Gyllenhammars Värdshus och ett frieri tydligen. Japp Peter gick ner på knä (sitt onda knä..pluspoäng för det) och friade.
Platsen hade han sett ut för en sisädär 4 år sedan och var den vackraste lilla gläntan precis vid Vättern. Men Peter är en genomtänkt herre och ogillar förhastade beslut och därför tog det några år från det att han sett platsen tills tiden kändes rätt.
10 år har vi varit tillsammans. En jämn och bra siffra.

Iaf. Det blir lite mycket nu även om Peter är förvånad över hur mycket jag redan verkar ha koll på.
Inte så mycket alls. Bara val av kyrka, lokal, tärna, gästlista, önskad frilla,ringar, klänning, blommor, bordsdekorationer, toastmaster, transport för oss och gäster. Typ i alla fall. Jag har en åsikt åtminstone. För Peter så är dessa tankar helt otänkta. Nya liksom. Jag förstår mig inte på människan. Men skit i det. Det är försent att tänka på nu.

För nu tänker jag i alla fall upphöra att vara en förståndig människa med ett hyfsat intresse för min omgivning och medmänniskor. Härmed skall alla mina tankar ägnas åt för och nackdelar med ätbara blommor samt olika typer av caketopperdesign. Detta är också de enda samtalsämnen jag kommer tillåta. Naturligtvis.
Vissa kanske vill börja läsa någon annan blogg nu under något år framöver. Fullt förståeligt. Hör av er om ni vill ha tips. 

Bild snodd från google