måndag 25 maj 2015

Romantik

Peppe och jag firar bröllopsdag idag. Det är ju mysigt. Då dricker man vin och tar sig kanske en avokadohalva med någon skagenröra till. Festar till det. Ibland får man rosor också. Det fick jag idag. Massor av rosor. Stora och långa. Micket romantiskt.

Fast dagen har varit beyond strulig.
Smacks har gapat som en tok och Spiggen med eftersom han tycker att han blir lite bortglömd när Smacks skriker. Om man själv skriker då, man kan välja vilken orsak som helst, så kan man lösa det där på ett smidigt sätt tycker Spiggen. Idag var gråtorsaker bland annat att jeansen var för kalla, att han inte fick upp bilarna han badat i en vas med blommor och att tandkrämen var för stark.
Jobbiga saker. 

Så när Peter kom hem från jobbet var jag trött. Såklart blev jag svinglad för rosorna men jag blev ännu gladare när jag en stund senare, vid ett blöjbyte behövde ropa:
-Hjälp, kom! Jag har fått en stor bajskorv på mig och du måste hjälpa mig att hindra att den ramlar ner på golvet.
Och han kom, hindrade bajskorven och blev inte sur för att man råkade ha på sig hans favorittröja som blev en gnutta bajsfläckig. 

Det där med att ha en kompanjon. 
Inget kan vara mer romantiskt.





Av olika skäl väljer jag ändå att visa rosorna istället för bajskorven.

fredag 22 maj 2015

När man tappar förståndet.

Det är härligt att vara tvåbarnsmamma. Det är verkligen det. När rutinerna har satt sig och man vet hur man roddar AB hemmaliv så känner man sig som något av en superkvinna. När båda barnen sover klockan sju, nybadade i rena pyamasar, mätta efter dagens intag av kostcirkelriktig mat och är lästa för av högkvalitativ barnlitteratur så är man så fett nöjd. Om man då traskar ner för trappan tillsammans och huset är rent och tvättkorgen tom så är känslan av duglighet på topp. I got it in me liksom.

Och vill man inte gå hemma och skräpa hela föräldraledigheten så blir man modig efter ett tag. Tar med båda barnen till IKEA eller Ullared en lönelördag. Käkar middag i deras matsal. Kör långt i bil utan planerad paus, åker på tältsemester. (Nej det gör vi verkligen inte....Men mina föräldrar gjorde det. 4 barn mellan 10 och 1 år, litet tält, inga faciliteter...ett par veckor eller så, utan att bråka...Det var SÅ trevligt minns mamma. Galna kvinna.)

Men ni vet. Såna grejer.

Så säg mig, säg mig, hur en vanlig handling på Ica kan sätta hela mig ur spel och få mig att vilja rymma med en cirkus. (Som en cirkus skulle vara ens 1% intresserad av att ha med mig. Snacka barlast)

I alla fall.
Jag hade min kanske topp tre jobbigaste handling idag.
Min svettmustasch efteråt var tjock nog att platsa i en porrfilm från 1975.
Här kommer ett referat:

Hämtning av Spigg på dagis. Han har sprungit ett lopp de har på dagis varje år. Ett långt och krävande. Säkert ca 150 meter, utfört på snitslad bana, med vätskekontroller och allt. Han har gett allt, är trött men också nöjd då alla har fått medalj. Vill stå på ståbrädan redan innan vi lämnat dagisets utegård. Inget gott tecken.
Lösning: Jag lovar att han skall få glass när vi varit i affären.

Jag frågar Spiggen innan om han är kissnödig och får nekande svar. Inte ett dugg.
Han får ja på frågan om barnkundvagn och kör ole dole doff mellan vagnarna i vad som känns som 4 timmar men som egentligen säkert max pågår i 8 minuter. Smacks är redan less och har sparkat av sig en sko och är på väg med den andra. Att hon är missnöjd undgår ingen. Utom Spiggen då som med imponerande fokuseringsförmåga icke låter sig störas.

Väl inne i affären. First stop frukt och grönt.
Spiggen kör på tre personer med kundvagnen och kör rally vid grönsakerna vilket ger arga blickar både på mig och honom. Jag känner ilska både mot Spiggen men också helt orättvist mot de som (med all rätt) glor surt. Känner att de dömer mig. Känner också att jag hatar dem.
Smacks river ner 8 tomater och ett knippe sparris. Skriker en hel del.
Lösning: Jag ropar i falsett att om Spiggen inte skärper sig så går vi hem och det blir ingen glass.
Resultat: Han skärper sig inte men jag fullföljer inte mitt hot som då naturligtvis blir helt verkningslöst.

Spiggen får en smoothie att dricka inne i affären, vilket är bra. Mindre bra är att Smacks också gapar till sig en trots att hon nätt och jämt kan dricka ur sugrör. Det går fett långsamt och resten av handlingen utförs liggandes över vagnens handtag och jag håller förpackningen samtidigt som jag kör.
Resultat: Obekvämt för rygg och humör.

Vi plockar på oss lite känsliga frysvaror

Spiggen blir plöstligt superduperextranödig av det större slaget och vi får gå en tur och lägga tillbaka frysvarorna innan vi lämnar kundvagn och skyndsamt lämnar butiken. Krånglar in barnvagn, Smacks och Spigg genom en supertung dörr som ingen hjälper mig att hålla upp och Spiggen hamnar på toa.
Där blir han stressad så klart och det går långsamt. Smacks skriker oavbrutet och kastar skor, mössa och nappar på golvet. Toan luktar sjukt illa och jag tappar en stor del av min livslust.
Spiggen vill att jag ska sjunga något fint så han kan slappna av. Jag sjunger krokodilen i bilen.
Spiggen vill istället höra "Min älskling du är som en ros"
Jag sjunger den trots att jag hör folk supertydligt utanför och de såklart hör mig och undrar vad jag är för en, inte helt och hållet, i huvudet frisk människa.

Resultat: Smacks slutar skrika och Spiggen slappnar av och blir klar.
Micket bra.

Toapappret är slut
Lösning: Jag improviserar med ett papper från ett antekningsblock och lite vatten och känner mig som Macgyver.


Väl i affären igen efter återupphämtning av frysvaror fortsätter Spiggen att ömsom köra i snigelfart åt rätt håll eller racer åt fel håll och jag varvar tjat, vädjanden, mutor och hot av typen indraget lördagsgodis och att jag ska ringa till tomten och skvallra. Smacks fortsätter att varva gap med att bli matad med smoothie samt att slänga saker på golvet. Spiggen kör över någons väska som samma någon ställt på golvet i naiv tro att den inte skall bli påkörd då föräldrar brukar ha koll på sina barn.
"Förlåt" säger vi
"Det är okej" ljuger hen.

När vi efter 20 år tillslut hamnat i kön försöker en tant smita förbi mig. Helt ljudlöst slinker hon in framför med sin korg. Min uppbyggda aggressivitet ser dock till att hon hittar tillbaka till sin plats och eventuellt också aktar sig för att i framtiden prova på någon dylik manöver.

När jag lastar upp varorna på bandet märker jag att flaskan med rengöringsspray är sönder och läcker ut över hela bandet, mina händer och kläder. Gråten är så nära så nära nu. Hela kön kan känna doften av saltvatten.

Det är nu jag träffar en ängel. En liten tant som med 100% säkerhet haft några ungar själv och vet vad jag går igenom. "Spring och byt" viskar hon. "Jag kollar barnen".
När jag kommer tillbaka har hon lagt upp alla mina varor på bandet och när hon ler och blinkar med ena ögat så vill jag lämna allt och följa med henne hem och dricka kaffe och klappa hennes katt resten av dagen.

Packandet av varor ackompanjeras av Smacks skrik och Spiggens oavbrutna frågor om jag kan öppna hans glass, hålla hans jacka, leta upp hans mössa, byta hans glass, hämta servetter.
Ser.du.inte.att.mamma.är.lite.lite.lite.lite upptagen.älskling väser jag med öppen mun men stängda tänder på ett vis som tydligt indikerar på en inre galenskap som hotar läcka och bidra till världens undergång.

Sen gick vi hem.
"Du ska se att du hittar ditt humör snart mamma" säger Spiggen. "Det ligger nog hemma"

Det gjorde det också.
I mitten av en jättestor kaka.