söndag 30 september 2012

Söndagskväll med bak och sånt

Ah söndagkvällar är typ det bästa.
Det är den officiella pyssel och fixkvällen och jag brukar passa på att baka något, måla naglarna, plocka ögonbrynen, stryka och sådant.

Fräscha fötter hör söndagar till samt
ansiktsmask för glåmigt nylle.

Ikväll har jag bakat mammas asgoda banankaka eftersom vi hade en hel drös med fräkniga bananer hemma. Den är smarro från början men jag har pimpat receptet lite och petat ner lite mer goda grejer i förhoppningen om att bra kan bli bättre.

Så här lyder receptet:
(Jag kommer varna när jag går utanför standardutförandet så att ni slipper bli rädda.)

AnhaltAnnikas mammas banankaka.

1 kaka.
(ja på bilden är det två. Crazy crazy..hur gick DET till)

2 små bananer med fräknar. Ju mer fräknar desto bättre.
(Ja, här har jag redan börjat avvika. I mammas recept står det en banan men jag ville bli av med två eftersom de luktade funky och en känns väl snålt tycker jag. Snålhet är en synd.)

1 ägg

100 gram smält smör.
(Hoppsan. Det glömde visst jag ser jag nu. Haha det var INTE bra. Nu blir mina kakor äckliga och även lite nyttiga)

4 msk grädde

1 tsk bakpulver

½ tsk bikarbonat

2 tsk vaniljsocker.
(Alltså jag kan inte sluta tänka på att jag glömde smöret. Vilken idiot jag är.)

2½ dl mjöl.

Jag hade dessutom i både kanel, kardemumma och hackad mörk choklad. Ibland har jag nötter också men icke idag.

Gör så här: 
Mosa bananerna med sockret till en slät smet.
(Hur kan den bli så blöt och rinnande kan man fråga sig. Jag vet inte det.)

Vispa ägget lätt

Blanda i banansmeten och resten av ingredienserna. Glöm inte smöret.

Tänk på att blanda bikarbonaten och bakpulvret ordentligt i mjölet.
(Själv slarvade jag med det och det är nog därför de är lite spruckna.)

Häll i smeten i smörad och bröad form.
(Låt gärna någon annan göra momentet med smörningen och bröingen för det är tråkigt. Jag fick ju göra det själv då Peter ju har höstblåsor i händerna. Vill ju inte gärna ha en spucken blåsa i smeten. Iofs, det hade väl inte spelat någon roll nu ändå eftersom jag GLÖMT SMÖRET)

Skjuts in i ugnen som ska vara 175 grader varm och låt dem stå där i ca 35 minuter medan du diskar och sorterar kvitton.

Tag ut och belöna dig själv med en stor bit.

ELLER:

Om du liksom jag ändå glömde smörfanskapet.
Släng den åt fåglarna..

(Nej det var väl dramatiskt och lite dramaqueenigt. Jag ska allt smaka på den först. Kan ju hända att den dubbla bananen kommer till min räddning här)

Mums i vanliga fall.

lördag 29 september 2012

Böcker, soppa och mul och klövsjuka

Idag har jag tvättat exakt, precis hela dagen. Känner mig sjukt redig och det är så trevligt när alla i familjen har obegränsad tillgång till rena kläder. Ovanligt, men trevligt.
Idag har vi också firat ringmärkningen lite mer. Peter har ju varit jättesjuk så igår blev det inte mycket mät, och nu har han fått höstblåsor a.k.a mul och klövsjuka vilket tydligen inte är så roligt som det låter. Men då har vi iaf fått svaret på varför Spiggen inte har ätit på en vecka typ. Vi anar  att det är han som är smittskurken. Men på nätet så såg vi att vuxna ofta drabbas mycket lindrigare än barn men i detta fallet har Peter fått det ca 7 resor värre än Spiggen.(Förmodligen karma) Han kan knappt gå stackarn. MEN han kunde skala ett kg räkor och svänga ihop sin paradrätt vilket är Mannerströms räksoppa och det bjöds på vin och vitlöksbröd, så han bjöd verkligen upp till dans för att fira att det nu är bestämt att det är vi två som skall tära och nära varandra för all framtid. Jag ser fram emot det för trots att Peppe är knäpp så är han förmodligen den minst irriterande person jag känner. Jag gillar i själva verket honom svinmycket. Så det blir ju bra det här.

Bättre än Pizza.
Till och med .


Ikväll ska jag inte lyfta ett finger utan bara läsa. Både magasin och min bok som jag aldrig får ro att lyfta. Men ett löfte till mig själv är att jag från och med nu skall klämma en bok i veckan. Den här hösten så finns det så mycket jag vill läsa så det passar perfekt. Så kan jag recensera dem sedan så ni får lite boktips. Det vore väl snällt av mig?
Nå, först ut är:

Siri Hustvedts "Sommaren utan män"

fredag 28 september 2012

Ringmärkt för livet

Jippie och Yes för i dag har vi äntligen hämtat ringarna. Min var lite handgjordsgrejad så den tog så eländigt lång tid. Men nu sitter den på sin plats och Peters är också ditmonterad. Väldigt trevligt.
Alla var glada utom mitt Visa kort som snyftade i plånkan hela vägen hem.

Guldsmeden är en väldigt speciell kille.Och pratglad. Jag gillar honom skarpt och Peter också förutom att han envisades med att kalla Peters ring för gosig. Att den skulle sitta gossigt på fingret och sådant. Sådant ger ju krypningar längs ryggraden men strunt i det. Han tyckte säkert att Peppe verkade vara en mysig och härlig kille som gillar sådant där snack.


Men det roligaste gjorde guldsmeden idag när jag var med Spiggen för att hämta ut ringarna eftersom Peppe är sjuk och ynklig. Jag sa då att jag var så otroligt nöjd och att nu skulle Spiggen och jag gå och käka korv för att fira. Då höll han på att knäcka sig och hojtade att han minsann ville bjuda på de korvarna och slant bak till sin jacka och hämtade en hundring ur egen ficka och tryckte i näven på oss.
Jag försökte slingra mig för det här blev ju märkligt men han insisterade på att finansiera korvkalaset och då fick det bli så.


Sjukt nöjda är vi som sagt så Nordstans guld kan jag med värme rekommendera. Den kanske inte ser mycket ut till världen från utsidan men de är sjukt duktiga och håller väldigt bra priser. Jag kan inte garantera korv på köpet men det är very värt det ändå.





På köpet vid införskaffning av förlovningsringar.

Bild: kryddburken.se

torsdag 27 september 2012

Jag hjärta Missoni

Åh, men jag föll också för Lindex Missonisamarbete. Har suktat länge efter Missonimönster. På kläder men kanske ännu mer på inredning. Särskilt deras plädar är svårt dreggelframkallande.

Men nu blev det alltså en klänning. Stod och ryckte lite i barnkläderna också men lämnade det tillslut. Och någon kimono har jag inte behov av. Tyvärr för den var grymt snygg.
Jag är så impad av Lindex kollektioner det senaste året. Det har verkligen varit uppryckning och jag älskar dessutom verkligen allt från Holly & Whyte.


Fredagsstassen

onsdag 26 september 2012

Sans och balans

Vilken fin respons på gårdagens inlägg. Tack, vad ni är snälla.

Spiggen har kryat på sig lite och har varit på bättre humör ikväll. Igår var det ju fullständig, total überkaos så detta känns välkommet. Efter en hel kväll av öronbedövande gallskrik så var jag så mör att jag grät av lättnad när han lade sig utan ett pip på kvällen.
Känslan då när våra nya grannar ovanför började borra 5 minuter senare och Spiggen blev superrädd och började gallskrika kan jag bara beskriva som..ja hat kanske. Brinnande, flammande hat. Jag var helt beredd att med en gråtande Spigg på armen kasta mig upp en våning, ringa, ringa, ringa på som en galning och när sedan den prydliga pagen öppnade skulle jag gapa att "A men då kan ju du ta över nu då.Varsågod kära granne, här är min bebis. Han är sjuk, arg och ledsen, matvägrande men mycket hungrig. Grattis. Då kan du natta honom nu så går jag på bio". Sedan skulle jag klampa ner för trappan och drämma igen dörren. Och eventuellt ångra mig lite sedan.

Men Peppe pratade mjukt och länge med sin mission lugnaAnnikaröst och gick in till Spiggen och fick honom att somna om. Själv satte jag mig i soffan med apatisk blick och åt godis som en maskin. Tuggade tills käkarna värkte och sedan lugnade jag mig lite. Tänkte igenom allt annat som också var lite påfrestande och sedan skrev jag gårdagens inlägg om ambitionen av tagga ner.

Idag har jag varit betydligt coolare. Omständigheterna har visserligen varit bättre men jag har också tvingat mig själv till att göra saker långsammare och att inte försöka styra saker som egentligen ligger utanför min kontroll.
Det har gått bra. Riktigt bra faktiskt. Lugn och fin hela dagen.

Bara en tidsfråga

Bild: google.se

tisdag 25 september 2012

För vad gör man när man har slut på bruna påsar

Jag önskar att jag var en lugn och harmonisk person. Som klarade av vardagen med lugnet i behåll även när det tornar upp sig lite. Samtidigt gillar jag när det är bråttom, bråttom. Utan tempo blir jag slö och lat. Men för att funka ordentligt under stress behövs någon form av balans. Då är jag kungen av snabba ryck och kan känna mig effektiv och att jag har flow.
Men de senaste dagarna har det känts som jag stått på taket på ett X2000tåg. Lite vingligt är det. Vingligt och skakigt.
Då jag har andan i halsen hela tiden, fast jag egentligen inte vet vad jag skyndar till. Slänger i mig maten, sover för lite och pratar alldeles för fort och forcerat. Men jag märker det inte förrän någon påpekar att jag är överspänd. Och ber mig prata långsammare eller rakt ut säger att jag stressar dem. Det är så himla dumt att hålla på så här och det hjälper absolut ingen. Spiggen t.ex. märker det här direkt och sätter sig omedelbart på tvären. Det gör han helt rätt i. Det ger mig också en viktig signal om att det är dags att skärpa sig.
Så nu gäller det aktiv skärpning. Jag tror ju på att man får mer av det man fokuserar på. Att stress föder mer skit att stressa upp sig över t.ex. Så nu skall jag försöka klättra ner från tågtaket och sätta mig i kupén istället och bara åka med utan att försöka styra och kontrollera. Bara veta vart jag ska och sedan lämna över. Tror att jag ska unna mig en första klass biljett. Banne mig.

Så andas in..andas ut.

Snälltåg mot en mer harmonisk vardag.
Bild: google.se

måndag 24 september 2012

Sjukstuga

Ja det blev ju inget dagis för Spiggen idag. Såklart. Han hade 40 grader hela natten och det är nåt vajsing med munnen också för han tar sig för den och gråter så det skvalar. Jag lurar på om det inte kan vara de sista gaddarna som spökar. Han har iofs inte fått feber tidigare när han producerat tänder men han har ingen snuva eller hosta. I vilket fall så hoppas jag på en bättre natt i natt för samtliga familjemedlemmar. Jag har nämligen minst sagt svårt att hålla ett jämnt humör sådana här dagar och det är ju lite trist. I kväll kom dock min mamma för att passa Spiggisen i morgon. Väldigt snällt och uppskattat. Då blev jag lite gladare.

söndag 23 september 2012

Helgrapporten

Det känns som denna helgen har varit en evighet lång faktiskt. Mest på ett bra sätt. I fredag trotsade vi spöregnet och drog till landet med bilen packad av Spiggar, min blivande bröllopstärna Jenny, Alfons, och så  Peppe och jag då. + en del andra accessoarer packade på ett ostrukturerat sätt i plastpåsar och dylikt. När vi fått lite värme i huset och lagt Spiggen hade vi en sjukt mysig fredagkväll med lösgodis, snus (ja inte för mig men för de andra) och Along came Polly med den roliga face mot mage-scenen. I lördags drog vi ut till Gyllene Uttern, kollade lokaler, dissade dekorationer och ställde konstiga frågor (tydligen) som de aldrig fått förut och då hade de ändå varit med ett tag, som de sa. Peppe skämdes såklart över mig men det gör han ju ofta så det kan man inte ta så allvarligt. Vi kollade lite andra möjliga lokaler också men alla står sig så väldans slätt när man jämför med den fantastiska utsikten från Uttern. A ja. Vi får en offert på onsdag så då får vi se om det krävs ett bankrån eller bara ett smslån.

Sedan bastade Jenny och jag på kvällen och badade i sjön som var kolsvart och ja, ganska kall och blöt. Jenny tyckte det var läskigt och det tyckte jag också egentligen, men spelade världsvan och orädd för att ingjuta mod i det lilla livet.

På vägen hem så stannade vi på en bakluckeloppis vid Slottskogen och jag var taggad som tusan. Har hört om alla som gör fan.tas.tiska fynd på sådana men själv fann vi bara lervälling och sjukt mycket skit. Antiklimax. Jag ville köpa hembakad fika förstås eftersom min pappa alltid gör det på loppisar och det är så mysigt. Men Peter vägrade förstås och talade om för mig att det minsann nästan aldrig är gott hembakt på sådana ställen. Han talade med övertygelse, som om han hade en sisådär 3-4 års erfarenhet som heltidsknalle. Han vet inte ett skit Peter för den dagen han skulle köpa fika som någon liten tant bakat har ännu inte kommit...så vitt jag vet. Jag förblev i alla fall bull och sockerkakelös och för det är jag naturligtvis bitter.



När vi kom hem sedan blev Spiggen jätteledsen och supervarm och hade helt plötsligt 39 graders feber. jag förstår mig inte på barn och feber. När jag har 37,5 graders "feber" så måste jag ligga i framstupa sidoläge och få all näring intravenöst, men efter lite Ipren i barnet så var han redo för spontandans i soffan till Dinosaurietåget samt ett rejält skrovmål kvällsmat. Förhoppningsvis var det bara en märklig släng av något och kanske är han återställd i morgon. Hoppas, hoppas.

Ja här ser det ut som det är jag som sålt smöret och tappat kosingen. (Som jag skulle köpt smink för p.g.a stort behov)

fredag 21 september 2012

Oväntad fruktstund

Idag fick vi spännande passagerare på bussen. Eftersom jag är väldigt rädd av mig och dessutom har livlig fantasi,( OBS en mycket dålig kombination)så trodde jag naturligtvis att nu skulle vi alla bli rånade och kanske även mördade. Mördad av en frukt. Vilket öde.Det vore väldigt otippat faktiskt. Och då är jag allergisk mot både äpple och persika. Men de var fredliga som tur var. De hade bara märklig klädstil. Pyjamas mitt på dagen! Hallå!

torsdag 20 september 2012

Kvällens cupcakes samt pyntspecial

Nu är jag färdig med mina "fjäsk på jobbet-cupcakes" men har lämnat köket i ett fullständigt inferno. Tänk om jag hade en liten slav.
Innan jag började bakeriet var jag lite orolig. Jag mindes inte om jag hade något pynt hemma. Alla vet ju att cupcakes utan pynt är som kärlek utan kyssar och sånt, men när jag inventerat skafferiet a.k.a "det svarta hålet", upptäckte jag till min oerhörda förtjusning att jag var mer än väl rustad för bakaktivitet. När jag plockade fram burk efter burk så kände jag mig otroligt glad och ja...liksom rik. Rik på pynt. Det är saker det.
Jag måste baka oftare. Det är helt klart. Det är något väldigt lyxigt över att kunna ta sig en liten cupcake med glitterströssel som sällskap i soffan, så här på torsdagskvällen. En grön till Peppe och en rosa till mig förstås, eftersom vi värnar om könsrollerna i vår familj.

Nä, jag kanske inte orkade spritsa frostingen idag.
Det var lite dåligt men jag har väl fortfarande ett människovärde.
Tycker jag nog.

Läggdags och dags för kakbak

Efter 8 omgångar läsning av bajskorvbok samt en ordentlig insmörjning av torrt tryne är Spiggen redo för sängen. Och hans föräldrar redo för fritid. Själv ska jag starta ett cupcakebak eftersom det är sådan jag är. En härlig människa.
Ständigt dessa supersuddiga bilder. Jag får huvudvärk av att kolla på mina egna bilder. jag får kanske skippa kakbaket och istället lägga mig i ett mörkt rum med vågskvalpscd.

onsdag 19 september 2012

Mamma mot Spiggen 1-0

Spiggen älskar blåbärssoppa. Jag håller med men till skillnad från min son så kan jag i blåbärssoppssammanhang kalmera mig och hantera denna last på ett balanserat sätt. Spiggen blir väldigt entusiastisk när han får sig ett glas. Då kan vad som helst hända. Spiggen tycker också att soppan har en vacker färg. Som passar extra bra mot nystruken vit skjorta. Då blir han mycket kramsugen Spiggen och hans mor får konsumera micket micket Vanish samt alltid byta kläder minst en gång på morgonen eftersom blåbärsfläckar inte alls stämmer överens med vår klädpolicy på jobbet. Konstigt nog.

Men i morse överlistade jag honom och slapp därmed ett extra stressmoment innan vi skulle till dagis.
Komann! ropade jag till Spiggen. Drick så mycket soppa du vill. Laja med sugröret och blås utåt istället för inåt och riktigt tokkrama mig efteråt. Jag är redo för allt.

På första bilden kollar jag efter en fläck som jag VET borde finnas där. Men nej. Inte ett spår.


PS: Och jag veeeet. Jag har ingen aning om vad jag skall säga när Rynkeby ringer och ber mig fortsätta göra reklam för deras blåbärssoppa med mina skarpa vackra bilder. Bli fröken blåbärssoppa med hela svenska folket och allt det där. Jag får se hur jag gör. Har rätt mycket att göra och sånt.

Dagens lyxlunch

Ja det är viktigt att unna sig lite flärd i vardagen. Därför passade jag och en kollega på att ta en riktig finlunch när vi ändå hade ärenden i närheten. Det spelar ingen roll att vi fick hasta. Fräscha råvaror och delikata tillbehör kommer alltid till sin rätt. Nu fick även den här dagen en guldkant. Vardagslyxxx

tisdag 18 september 2012

En av alla anledningar att älska Spiggen

Små överraskningar under kudden. Ikväll: en parkerad minicooper.

Modernt elegant..eller bara...tant.

Det är en märklig känsla som infinner sig när man kollar på de mogna dansglada damerna i Playa del Sol och upptäcker att man har samma bikini som en av dem.
Mitt modesjälvförtroende sjönk några grader. Till cirka minus 15
Jag har uppenbarligen ingen koll. Alls.

Dessutom tycker jag fortfarande att min bikini är...ja ärtig liksom.

Ett hopplöst fall.

Jag är ett prioriterat fall för modepolisen

Morgonstund utan guld

Vi har haft en av de där nätterna. De som dyker upp som en objuden gäst på en fest sisådär ett par gånger i månaden. När Spiggen inte sover alls utan antingen gapar oavbrutet eller klättrar omkring på mig och ska busa. Jag vet att många har det så här ofta och jag ska inte jämföra mig med dem men jag blir tokig. Är så förbannat trött idag. Klockan ringde vid halv 6 och då kände jag mig som jag följt med några varv med torktumlaren. Men nu sitter jag på bussen och regnet öser ner som katter och hundar och jag kan ändå finna någon slags mysighet i stunden. Vet att vädret inte spelar någon roll för på mitt kontor är det varmt och torrt. Och sova kan jag förhoppningsvis göra i natt.Det är ändå gött att få vara med liksom. Och om jag blundar i regnet så kan jag kanske låtsas att jag är här istället:

måndag 17 september 2012

Dagishämtning och nyttiga pankisar.

Idag när jag hämtade Spiggeriet på dagis så kändes det såå bra. Han går fulltid nu, vilket är 8-16 och då är han ett av de sista barnen som hämtas.(= inte bara dåliga utan rent fasansfulla föräldrar) Hur alla andra trollar med tiden har jag ingen aning om men med Spiggen verkade det åtminstone inte direkt vara någon fara. Han sprang runt, runt, skrattade och tjoade och varvade med att kasta sig i famnen på ömsom mig ömsom fröknarna.
Sedan stoppade vi ner Alfons i en påse och gick hem och Jakob bar påsen mycket ansvarsfullt. Ja, som den sista droppen vatten som man säger på Ranelidska.

Man kan tycka att det är nära till dagis. Min syster och jag kom överens om att det låg på gränsen mellan himla nära och bara nära. Men om Spiggen får bestämma så tar vi vägen förbi det stora bygget och då tar promenaden sju år och åtta månader. Lite drygt.
Jag tröttnar ganska lätt på grävmaskiner, män i hjälm, cementblandare och stora larvfötter men Spiggen kan inte se sig mätt. Det är tydligen så ofattbart, fantastiskt spännande att tiden står still.
Och det sista kan jag i alla fall hålla med om.






Sedan gick vi hem och stekte pannkakor som vi dipp dipp dippade i sylt.
För att göra pankisarna låtsasnyttiga så gjorde vi dem på dubbla ägg, dinkelmjöl och nermald morot i smeten. Smakar ingen skillnad och så blir man ju brun av betakarotenet. Det vet ju alla. Det kan både Spiggen och jag behöva.

Vägen till en perfekt solbränna.

söndag 16 september 2012

Tekakor och ekorrar

Kolla här då. Klockan är inte ens halv 10 och jag är redan välsignad med 2 plåtar fluffiga, varma tekakor. Vem vill INTE vara min kompis idag då? Tyvärr hade vi ingen apelsinmarmelad hemma. Ett oförlåtligt misstag. På närbutiken brukar de dock ha allt som jag behöver sent om kvällen. Och de hade mycket riktigt ett imponerande marmeladutbud måste jag säga. Aprikos, fikon, körsbär, jordgubb. Dock ingen Apelsinvariant. Nu tänker kanske den elaka att om man nu är så himla huslig så kan man väl svänga ihop sin egen apelsinmarmelad om man nu prompt ska ha någon. Men det pallade jag faktiskt inte. Även solen har fläckar. Det fick duga med ost även om besvikelsen var högst kännbar.
Det går inte längre att dölja faktum.
Jag ÄR rätt grym på att baka.


Idag har vi varit och hälsat på mamma i Trollhättan. Eftersom det är pappas födelsedag kunde ju det vara trevligt och dessutom är vi sällan där flera syskon samtidigt. Men nu var både en av mina bröder OCH min syster där. Pappa själv däremot var i Tyskland han och missade därmed firandet. Synd för vi åt hans favoritkaka och allt. Sedan skrev vi alla hela texten till "Ekorrn satt i granen" i sms till honom, för det är vår födelsedagssång. Lång och gammal historia. Numera känns det absolut självklart.

Ekorrn satt i granen
skulle skala igelkottar


Nu laddar jag för en ny jobbvecka med att varva ner, plocka fram kläder och sådant.
Denna vecka skall jag t.o.m. hinna jobba lite tror jag, eftersom Spiggeriet nu skall gå fulla dagar på dagis. Blandade känslor för det.

Hoppas att ni har en skön Söndagskväll hörni.

Bak pågår.

Blev så sugen på Leilas tekakor att jag helt förträngde att de tar en halv livstid att knåpa ihop. Men de är så grymt goda och min självnöjdhet vet liksom inga gränser när man kalasar på något hemmagjort. Som en god huslig fru och moder. Så nu har jag startat och det finns ingen återvändo. Vid midnatt eller så, är det jag som mumsar macka. Det blir prima det.

lördag 15 september 2012

Fleece och diamanter

Jag är fullständigt färdig. Totalt. Visst kan det vara jobbigt med ett Bodycombatpass eller att springa 5 km (som ju är mitt längsta) men en lördag i 3 olika köpcenter med ett stycke aggroSpigg slår nog vilken Ironman som helst skulle jag tro. Vi upptäckte nämligen att Spiggens fötter växt och att han inte hade ett enda par skor som passade, så under infernoliknande förhållanden så införskaffades 2 par skor och ett par stövlar samt ett fleeceställ i så vackert rosa att jag själv blev svårt avundsjuk.

Dessutom beställde vi våra förlovningsringar tillslut. Det har varit assvårt att välja även om valmöjligheterna är lite begränsade p.g.a. inte miljonär. Resultatet får ni se den 28 sep då vi får hämta ut dem. Jag är micket, micket nöjd.
Då vi spräckte månadens diamantbudget (En sådan har väl alla hoppas jag?) men ändå inte kommer kunna tävla med J Lo direkt, så får jag vara glad att jag har andra bästa vänner. Riktiga vänner. I kött och hud och sånt.
Kött är alltid bättre än sten. Det har jag alltid sagt.

I akut brist på kömpisar.
Bild: google.se

fredag 14 september 2012

Ny reklamfilm för Battenberg

Alltså mammor och teknik. Min mamma är bra på skitmånga saker. Hon är smart och fantastisk och alla andra superlativ i världen. Men den dagen kommer aldrig att komma då Apple lyckas ta fram en telefon så användarvänlig att mamseslamsan ska kunna hantera den utan en 10 veckors heltidskurs på lämplig närliggande medborgarskola.

Idag tänkte min syster skicka en ny Battenbergkakebild till mig. För att komplettera samlingen liksom. Hon har tydligen tvingat mamma och pappa att packa hela kappsäcken full med kaka på deras Englandssemester. Inte ett skit av sin orginalpackning fick de med sig hem. Allt fick slängas. Bara kakor i hela väskan. Sådan är hon, min syster. Ond.

Hon trotsade dock sitt sunda förnuft att ta kortet själv och lät mamma ansvara för plåtningen.
Resultatet blev sådär. Hon slant lite på video/fotofunktionen som ni kan se. Detta förstod förstås inte mamma som istället tänkte att det är våld som skall till för att det sabla fotot ska tas. Bra tänkt. Våld löser ju det mesta. Här i världen.


torsdag 13 september 2012

Svåra val

Bröllopsplaneringen är i full gång minsann. Kyrka är bokad men var skall vi vara efteråt?
Peppe vill helst vara på Gyllene Uttern utanför Gränna. Av DN även beskrivet som ett arkitektoniskt ädelpekoral. Taskigt. Utsikten från gulduttern är dock svår att gnälla på och brännässlorna nedanför terrassen känner Peppe sedan tidigare då han tappade ner sin plånka där en gång och fick stifta närmare bekantskap. Minst sagt. Kanske hoppas han på en revansch för han blev rätt svedd och sur sist vill jag minnas.
Men det är ju lite dyrt på Uttern förstås och det viktigaste är ju ändå att träffas och ha roligt. Vi funderar därför på ett budgetalternativ.
Namnet är ju snarlikt och det är ju det viktigaste. Dessutom är det gött med börjare.

Vad tror ni?

Gyllene Uttern vid Vättern?

Eller

Gyllene Korven vid vägen?
Bilder: google.se

onsdag 12 september 2012

Sött är gött

Onsdagskväll med systerbesök vilket innebär finfika med världens snyggaste kaka. Battenberg. Insmugglad från England och så söt att det kliar i truten. Som en blandning av mandelkubb och marsipangris typ. Då förstår ni. Men "för sött" är sällan ett problem för mig. Jag har mer problem med personer som säger att de har problem med för söta saker. Äh säger jag om det. Trams.

tisdag 11 september 2012

Well done

Här kommer dagens resultat av min brudklänningsbantning:

1½ krämbulle modell stor, 7 remikex, 2 kolor, 1 jordnötssmörkitkat.
Och än är kvällen ung.

Det här går ju huuur bra som helst

Att komma i klänningen kan betyda olika saker beroende på vilken storlek man köper. Om jag köper en 4 storlekar för stor till exempel. Då har jag ett angenämt jobb framför mig.

Tur att Peter gillar Jabba de hut.
För så här tänker jag mig min brudstil. Vit och fin.

måndag 10 september 2012

Hushållsnära tjänster

Ibland kan det vara lite svårt att få ihop vardagspusslet. Det är jobb och dagis och tid för att vårda relationer och egna intressen. Det blir lätt så att man tummar på städning och dylikt.
Vi har pratat löst om städhjälp och sådant. Vad skönt det skulle vara att slippa liksom. Den tiden kan vi använda till att kolla på "halv åtta hos mig" och surfa på sidor som "damn you autocorrect". Typ sånt. Som är svårt att hinna annars.
Och så hittade vi en firma. Kortväxta människor utför hushållsnära tjänster för en relativt liten peng. Resultatet blir lite halvdant men entusiasmen är det inget fel på.


Skynda på nu så att du hinner med fönsterna också 

söndag 9 september 2012

Burribuse. En rugguggledag

Idag är det en sådan där märklig dag. Jag känner mig sjuk men jag har inga som helst symtom. Inget halsont, inget snorig, ingen huvudvärk eller magont utan det är prima virke från topp till tå. Men jag är märkligt astrött och jag fryser som om jag vore nyss upptagen (med hjälp av isdubbar) ur en vak. Så ikväll är ambitionerna förfärande låga. Jag ska vira in mig så många varv jag kan i min fina pläd och efteråt liksom tippas ner i soffan som en rosa kåldolme. Där ska jag sedan kolla Erik och Mackan, (Lööööv Erik och Mackan) äta naturgodis och låtsas att det är nyttigt.
Kanske skall jag Facebookstalka någon också. Jag gör det ibland. Det är tydligen normalt.

Typ lika nyttigt som palsternacka

lördag 8 september 2012

Helgmys och "Men sluta" del 2

En grym helg har jag haft. Igår var jag på middag hos Tess i Borås och det var fantastiskt trevligt. Och sent var vi uppe. Till två typ. Det har jag inte varit sedan nyårsafton 2009 tror jag, så det var ju  nästan på tiden. Åh Tess. Världens bästa att filosofera med. Man får alltid med sig något nytt och hon har liksom fått kläm på det där om hur man håller sig själv på gott humör. Ja typ blir lycklig och sådant. Det är bra. Ett användbart personlighetsdrag, minst sagt.

Dock har hon en mycket märklig ovana att gå upp svintidigt på möra så det fick ju jag också göra då. Så vid åtta i morse var jag uppe från lopporna med håret på ända och ögonen i kors. Då hade hon varit uppe i två timmar!?

Sedan kom Peppe och Spiggen och hämtade mig och vi åkte till Lager 157 för att kamma hem cirka 0 billiga fynd. Eller Peppe hittade iofs ett par grejor men kön var lång så det var ändå inte värt det. Trots fint pris.

Väl hemma svidade Spiggen om till helgmysoutfit och vi startade lördagkväll. Och nu moffar vi skräpmat, jordnötsmörkitkat och förfasar oss över Dawkins pinsamma övertramp i Skavlan när han förolämpade The Killerssångaren på ett fullständigt oacceptabelt sätt. Om han har rätt eller inte är helt oviktigt i frågan. Man behöver ju inte vara ett as för det.
Det är intressant hur folk tycker att de har rätt att vara elaka bara för att de är övertygade om att de har rätt eller att de bara är "ärliga".

Jag har varit aggro på sista tiden, lite. Har ni tänkt på det?

Spiggen är inte aggro utan bara shoppingsugen.

torsdag 6 september 2012

Men sluta.

Ikväll retar jag mig på personer som gillar att säga att "Skadeglädje är den enda sanna glädjen". Nöjt säger de det. Som om de sagt något annat än världens fånigaste, slitnaste fras. Något fräckt kanske. Eller roligt. Nytt rentav.
Detta är mitt absoluta hatuttryck. Folk som säger det borde få smäll. Folk som menar det borde få en kram.
Egentligen. Fast inte av mig helst.
Kan de (jag säger de och inte ni för det finns väl INGEN som läser min blogg som säger så? va?) inte bara sluta. Så sjukt fånigt. Tramspottor är vad de är.

Ja skäms säger jag.
Bild:google.se



Me goes fightinghurtbulle

Det spöregnar ute och jag är i paltkoma efter ett lass köttfärssås. ÄNDÅ är jag nu beredd att masa mig iväg till Sats och ett kvällsbodycombatpass. Har inte tränat combat på tre år. Förr var det mitt favoritpass. Men sist jag gjorde det hände något skit i min rygg och jag fick ta del av ett år av asond ischias. Men idag känner jag mig modig och beredd att återuppta min favoritträning. Eller.....så känner jag mig lite pressad av att jag moffat kakor och choklad oavbrutet idag och detta passet var det enda som låg efter Spiggens sovtid. Möjligtvis är det så. Men spela roll. Det viktigaste är att ni nu vet att jag ska tillbringa kvällen som en annan Paulo Robertofriskus. Så ni kan bli impade och sånt.

onsdag 5 september 2012

Kärt återseende och hetsätning

Åh jag hade en fantastisk dag igår när Rebecka och Alice kom på besök. Som vanligt kändes det som det var ca 2 dagar sedan vi setts men man ser ju tiden på barnen. Sist vi träffade Alice var hon 4 månader och nu var hon en råtuff liten brud på snart ett år med ett otroligt glatt humör och stark högerkrok. Spiggen tyckte hon var svinsnygg och ville pussas. Alice drog till honom på plytet ett antal gånger men lille Romeo gav inte upp i första taget. Nya försök.

Rebecka och jag fokuserade på hetsätning och slog nog nya rekord tror jag.
En lista på vad vi lyckades klämma ner på en kväll skulle bli så sjukt lång så här kommer istället en kortare variant på det som inte åts igår. Listan är så gott som fullständig.

- Hemmagjorda tacos som det var planerat. (Det fick bortprioriteras till förmån för chips och sånt)
-Polkagrisarstänger i hallonlakritssmak. (Eller någon annan smak eftersom det tar för lång tid att tugga)
- Sådana där små små mandelbeskvier som man kan ha på nyponsoppan. (Ordentliga chokladbeskvier åts dock. Aber natürlich.

Dessutom fyllde hon på mitt förråd av Battenbergkaka och Jordnötsmörkitkat. Det är svårt att säga om hon är ond eller god, Rebecka. En feeder är vad hon är och om hon hade bott i Götet så hade jag vägt 467 kg i underkläderna. Men det hade nog varit värt det. Banne mig.


Smarr


tisdag 4 september 2012

Sin mors son.

Då den ej fanns i vuxenstorlek fick jag istället köpa denna svinfina mössan till Spiggen.
Ett fynd från H&M och det fanns matchande fingervantar till. Spiggen är inte fingervantstypen så det fick tyvärr vara men mössan blev han mycket förtjust i. Skam vore annars.

kakmonstret är det nya svarta

måndag 3 september 2012

Förskolesjukan och längtan tills i morgon.

Idag har jag varit med Spiggen på förskolan. Jag var där cirkus 30 minuter innan jag hade huvudvärk  och kände mig sjuk. Intressant. Tror att hostan och snoret sitter i väggarna där. Går man över tröskeln så är man rökt. Jag ser med andra ord fram emot en höst med ca 2 jobbdagar och resten vabb och annan sjuka.
Nåväl alla barn somnade så fint vid vilan utan Spiggeländet som vägrade befatta sig med madrass och filt. Så vi fick ge upp igen. Och gå hem. Men dagisfröknarna verkar ha fett bra självförtroende när det kommer till den biten och det lär han väl känna, Spiggen. Så så fort vi inte är där längre och föräldraoroar oss så kommer han säkert sova som ett duktigt barn.

Ikväll fixar vi lite här hemma, filar på gästlista till bröllopet, kollar halv åtta hos mig och ser fram emot i morgon.  Då får vi nämligen finbesök av sällan skådat slag. Min vän Rebecka och hennes dotter Alice kommer och stannar över natten. De bor i England vanligtvis och jag har inte träffat dem sedan nyår så abstinensen har varit svår. För att allt skall kännas som vanligt när vi ses så slår vi aldrig direkt på stort utan äter alltid exakt samma sak. När vi är där en hel vecka eller så, så har vi samma meny varenda gång. Hela veckan. Tacos och sånt. Det känns tryggt och skapar en illusion om att vi träffas oftare än vad vi gör.

Så, alla Tacoingredienser är inhandlade till detta fredagsmys mitt i veckan. Inklusive Tortillachips vilket Peppe och jag ALDRIG unnar oss. Nå, är inte det kärlek så vet jag inte vad kärlek är.

Words!
Bild: google.se

söndag 2 september 2012

Helgens träningpass och vackert till hemmet.

Igår utnyttjade jag det fina vädret till att hjälpa min kömpis Jenny att flytta. Aktiviteten hade benämningen flytthjälp/socialt samkväm och gick ut på att vi halvhjärtat flyttade lite kartonger och varvade jobbigheterna med att gå en långpromenad i Majorna, inventera Jennys märkliga godislåda och käka bullar. Jag blev också introducerad för en trevlig människa som heter Åsa och som jag aldrig träffat förut.Tillsammans spånade vi på hur perfekt livet ska bli när hon börjat sin praktik, Jenny flyttat in i sin fantastiska lägenhet och när jag flyttat in i huset. Då ska vi bli fantastiska människor som aldrig mer skall snusa (Jenny). Vi skall också bli otroligt intresserade av matlagning alternativt gifta oss med en kock (Åsa) och baka miljoner cupcakes i opraktiska förkläden vars enda funktion bara är att se härliga ut. (Jag)

Under vår promenad så gick vi förbi en liten antikaffär där de till min glädje sålde gamla skolplanscher. Jag älskar ju gamla skolplanscher och vill ju ha fler. Har bara en endaste en nämligen vilket är fattigt. Men här. Massor av motiv. Stora valmöjligheter. Priser jag hade råd med.
Ändå gick jag tomhänt därifrån. Kanske synd. För de var väldigt fina. Passar nästan överallt.
Tarmsystem kan liksom aldrig bli fel.

Kanske något för Spiggens rum. Han tycker om kaniner.

Och den här till köket. Jag gillar ju ägg jättemycket.
Och sockerkaka.

Den här är mer svårplacerad men inte mindre smakfull för det. Jag vet inte...Kanske i en flådig walk in closet. Om vi haft någon.