fredag 30 november 2012

Oväntad nattgäst

Även fräcka sportbilar behöver sova vet Spiggen och eftersom de också tidvis kan plågas av mardrömmar så sover de bäst bredvid en snäll mamma som kan klia dem på ryggen och väsa "ligg still snälla" om det fäktas för mycket. Så resonerar Spiggen och parkerar sitt favoritfordon där han tycker att det hör hemma.
Så mysigt då.
Lite fint omstoppad så med täcke.
Det kan bli kallt nattetid.

Fredagslyckan

Fredag idag, äkta helgkänsla och årets första glögg i kroppen.
I morgon åker vi till Trollis och firar mamma men först fredagkväll på vanligt vis.
Ingen fest eller fancy dinner, utan hem till Peppe och Spiggisen, på med långkallingar, andas in, andas ut, färska blommor i vatten, godis i skålen och en blandad kompott av diverse olika TVserier när Spiggisen somnat.
Veckans bästa stund och tid att inte göra ett smack mer än att fastna i olika intriger och säga "bara ett avsnitt till" och sedan ett till och ett till, fast klockan är långt långt långt över sängdags för två trötta småbarnsföräldrar som vet att de kommer att ångra sig när det är ett jäkla hålligång klockan sju dagen efter.

Visst kan jag längta efter fredagkvällar med bubbel,kalas och läppstift men vardagshelg är också livet och väl så fantastiskt om man ger den det skimmer det förtjänar.


Source: piccsy.com via Annika on Pinterest

torsdag 29 november 2012

Lussekatter och kyla

Årets lussekattsbak är avklarat och det var inte utan krångligheter kan jag säga.
Då jag råkade välja vaniljkesella av misstag fick jag istället ta fram "Sju sorters kakor" och baka lussekatterna på sekelskiftsvis. Finns det någon som bakar utan kesella längre? No. Inga bloggare iaf vad jag har förstått. Kanske bara en och annan liten tant.
Jag har gjort det förr om åren men då har jag nog bara tillsatt saffran i en vanlig bulldeg eller så och det är ju inte så knivigt. I det superskumma receptet som jag hittade nu var inget sig likt.
Först skulle degen jäsa med bara pyttelite socker och när den var färdigjäst skulle man blanda i någon slags saffran (blandad med sprit), smör, socker och äggsmet i degen. Uppochnervända världen. Nåväl de smakade bra även om de möjligtvis blev en aningen solbrända vid gräddningen. Någon har gjort något med min spis för fasen vilken sprutt den hade. De gick från deg till strandraggare på nolltid så jag hann inte med. Men, men.
Vill ingen ha dem så kan jag ju äta upp dem själv. Nemas problem.
Ikväll tänkte jag pynta pepparkakshjärtan men det blev visst inställt till förmån för att gå och lägga sig supertidigt under varmt täcke. Kölden har kommit till Götet och jag har känt mig som ett av barnen från Frostmofjället när jag traskat runt ute, gnuggat händerna och tyckt synd om mig .
Fast exklusive get. Och allt det där andra jobbiga.

Lussekatt på äkta husmodersvis.
För hand och med sprit.



onsdag 28 november 2012

Låt oss hjälpa till lite

Jag tänker jättemycket på hur man ska skapa så fina jular som möjligt för min familj. Självklart mest för Spiggisen men även för alla de andra som kvalar in i kategorin. Jag vill baka, köpa fina klappar och mysa ända från advent. Jag tycker detta är årets bästa tid.
Men jag vet också att så himla många inte delar känslan. Så många familjer som inte har vare sig pengar eller ork att fira en "riktig" jul.  Så många barn som är extra utsatta just nu.
Och hjärtat växer och sprängs när jag bekymrar mig över alla dessa ongar som jag inte kan hjälpa.
Jag har funderat på vad jag kan göra och kollat runt lite och hittat flera olika hjälporganisationer som i samarbete med hotellkedjor placerar ut stora julklappssäckar dit man kan gå som privatperson och lämna julklappar, som sedan delas ut till utsatta eller fattiga barn och ungdomar.
Jag har också sett att många hyresgästföreningar gör samma sak.
Detta vill jag verkligen hjälpa till med känner jag och skall definitivt bidraga med flera julklappar.
Vad jag har läst att många önskar är att det också kommer in klappar till lite större barn då de får mest till de små barnen. Kan vara värt att komma ihåg.

Jag har läst att julklappshandeln återigen väntas slå nya rekord. Kan vi då inte hjälpas åt och ta lite av det vi tänkt att handla för och ge till någon utanför familjen? Jag vet att Spiggen kommer få massor av klappar. Honom är det inte synd om. Därför vill jag att även någon annan lite sämre bemedlad spigg i ett annat kvarter, också ska få.
Snälla, skänk detta en tanke och fundera på hur du också kan hjälpa till och skänka lite julglädje och kärlek till någon som verkligen behöver det.

Här kommer lite länkar för Göteborgsregionen. Googla för att se vad du kan göra i din stad.

http://poseidon.goteborg.se/Hyresgastsidor/Skank-en-julklapp-till-utsatta-barn/
http://www.gothiatowers.com/insamling-for-en-ljusare-jul/
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/scandic_hotels/pressrelease/view/scandic-och-lazarushjaelpen-foer-en-varmare-jul-till-behoevande-barn-812406
http://www.stadsmissionen.org/skank-annat-an-pengar-julen-2012/


Source: etsy.com via sharon on Pinterest

tisdag 27 november 2012

Svaret på frågan vi alla ställt oss

Har inte också ni åkt förbi Statoil och sett reklamen för vildsvinskorv med surkål, kräkts lite i munnen och funderat på vem sjutton beställer det? Nu mina vänner har vi svaret på det. Denna vän upphör aldrig att förvåna. Jag blir inte ens förvånad längre.

Jag rekommenderar!

Jag har fått en budgetmakeupuppenbarelse. Likt den med Isadoras nagellack och Lumenes ögonbrynspenna. Fast ännu bättre.
För nagellack och ögonbrynspennor ska vara bra men kan gott köpas billigt. Är färgen den rätta så kan det inte bli så där himla våldsamt fel.
Däremot är jag är skitnoga med vad jag köper för foundations, mineralpuder och concealers. De måste vara grymt bra och är de det så får det kosta ja typ vad som helst. Lancomes Teint Idole Ultra foundation och Laura Mercier mineralpuder är mina trogna vänner och inhandlas helst utomlands i ett land med svag valuta om plånkan skall förbli hyfsat intakt. Och de är väl värda sina slantar.

Men det här. DEN HÄR. Är.så.sjukt.bra. Och kostar en fjärdedel.



Fick Garniers BBcream i min senaste Glossybox och eftersom jag tycker det är lite trist med den typen av märken så blev jag inte så överlycklig som jag borde blivit.
Men jag testade den med hyfsat öppet sinne och blev helt såld.

Det här är alltså en modern färgad dagcreme kan man säga. Täcker mindre än en klassisk underlagscreme men kan byggas på i två steg för bättre täckning. Den återfuktar bra och har dessutom SPF 15. Den kommer endast i två nyanser och light/clair passar mig som är bleknosad, perfekt.

Jag använder alltid vanlig dagcreme under, även om man inte behöver det och denna som en lättare foundation. Jag tycker att den håller bra hela dagen.

Det enda negativa är att man måste vänta innan man fortsätter med puder. Man blir ganska så rejält återfuktad i huden och pudret tenderar att fastna. Men om man håller sina hästar lite så går det bra efter en liten stund när man fått torka lite.

Jag rekommenderar den verkligen. Inget mindre än ett kap.

måndag 26 november 2012

Julstök med fokus på stök.

Bestämde mig för att börja julstöka lite idag. Och det blev väldigt stökigt indeed.
Nere i förrådet höll jag på att knäcka ryggen när jag fick klättra in över, under och genom all möjlig otymplig och tung bråte innan jag kom fram till jullådan som stod längst in och var täckt med ett imponerande lager nerrasat skit från taket. Julstämning noll, so far.
Jag har inte kommit längre än till julstjärnorna och har redan tröttnat. En lampa sönder och ingen reserv..finns de ens att få tag på längre, det är ju inga lågenergivarianter? En förlägningssladd saknas också och jag hatar när man inte kan få det fint direkt. När man måste vänta tills nästa dag innan det tidigast kan fixas. Anar att det kanske kan kvala in som årets I-landsproblem..hm
Något lussebullsbak blir det inte idag heller fast det var tänkt så, men det gör inte så mycket för det kan Spiggis och jag göra på onsdag. Det blir en prydlig historia.

Och i morgon skall jag glamma till det alldeles väldigt och åka till Ullared efter jobbet. Då hittar jag nog både lampor och förlängningssladdar och kanske till och med en pepparkaksdress till Spiggens luciafirande.
Vi blir ett trevligt litet gäng som åker ner med sikte på fryspåsar och julklappar. Dock har vi en förstagångare med oss så det kräver sin planering så att hon förstår det strategiska tänket och inte bara tror att man kan ströva runt lite hur som helst på ett fritt sätt.

Man måste älska Ullared. Till och med Peter som hatade Ullared de första gångerna han var där har fallit till föga och erkänner att det iofs inte är så trevligt men sjuuuukt bra. Jag tror det var någonstans mellan billiga Levistshirts och träleksaker från Brio till en tredjedel av priset som han tillslut ändrade sig. Sedan att själva stället är sjukt jobbigt får man ta. Vill man ha billigt mjukmedel så vill man liksom.

Nu skall jag fortsätta med att försöka få någon fason på juleriet här hemma.
Den som ändå hade juleskum.

No but Hello!
Har man en stilren inredning så har man. 

lördag 24 november 2012

Spiggen och jag tar lördag.

Idag firade Spiggen och jag lördag genom att ta en utflykt med buss och spårvagn till vår vän Jenny i det lite mer alternativa Majorna. Spiggen tyckte det var sjukt spännande och kunde vid dagens slut räkna till två sedda utryckningsfordon med siren och blåljus och en polisbil utan ljud och ljus. Bra dag.
Jag tittade inte så mycket på fordon men var intresserat nyfiken på mina medresenärer och drog en fullständigt ovetenskapliga slutsats om att från oss till Järntorget hade ungefär 10% av männen skägg. Från Järntorget och västerut (Alltså Masthugget och Majorna) hade cirka 90% skägg. Samt längre hårväxt överhuvudtaget. Är rakhyvlarna dyrare i Majorna eller har de en göttare inställning till vad som är viktigt att ägna sin tid till? Ingen aning. Jag vågade ju liksom inte fråga.

Väl hos Jenny totaltrashade vi hennes lägenhet, fikade och förde oväsen.  Sedan kom Jennys vän Åsa som jag gillar supermycket men tyvärr fick jag en låsning när hon berättade att hon jobbar extra på dagis medan hon pluggar och dessutom hade jobbat med Spiggens pedagoger. Låsning på det sättet att jag inte kunde sluta prata om dagis och om totalt värdelöst vetande om Spiggens dagar på förskolan. Bla bla bla i all tid och evighet. Att hon inte gick hem är ett smärre mirakel och jag skämdes ihjäl sedan när jag gått och låsningen äntligen släppt.

Trots att det var över sovtid så släpade jag med Spiggen till affären för att handla ingredienser till vinterns stora lussebullbak som jag bestämt mig för att ta mig an under kvällen. Jag var så sugen på bak att en försenad läggning var ett billigt pris att betala. Allt köptes, till och med kesella som är så lätt att glömma.
Väl hemma så upptäckte jag dock att jästen trots allt inte kom med så bakeriet blev uppskjutet  på obestämd tid. Ostbågar glömde jag också. Nu finns inget gott hemma och här sitter jag och kan inte ta mig ut eftersom Spiggen sover. Bummer. Må hända är det bra för mitt psyke.


Brickan hade Jenny nyss hittat i sitt soprum. Men den var så himla ren så.





fredag 23 november 2012

Fantastiska fredag.

Superbra fredag idag.

En så otroligt vacker morgon i morse vilket på Göteborgska betyder; Åtminstone inget regn.
Men i morse var det förutom uppehåll även ett fantastiskt vackert ljus och himlen var ljusblå och rosa som en sådan där sur godisflaska ni vet..med socker på. Hur snyggt.
Uppehåll hela dagen idag. Plötsligt händer det.

Vi fick en lugn dagislämning helt utan tårar och på jobbet bestämde vi lite hastigt och lustigt att det alltid finns något att fira och köpte därför upp en rosa hjärtformad prinsess för att fira alla goda nyheter som inte vi inte nödvändigt hade hört om men som vi ändå antog har inträffat i världen idag.

Sedan träffade jag min utvandrade tysklandsvän som är hemma på blixtvisit och som var mol allena över lunch.  Började naturligtvis grina av glädje när jag såg henne eftersom jag ännu inte accepterat att hon inte bor här längre och för att det alltid känns som vanligt när vi ses. Som om hon bara  skall ta spårvagnen hem till sig efteråt och att vi då kan träffas igen i morgon också. Sorgligt men otroligt roligt att få krama om henne lite och skönt att veta att de snart kommer tillbaka till jul.

Sen löpte den ena bra saken efter den andra med klänningsköp, godisköp, mysig kvällsspigg,fnittrig läggning och omedelbar insomning. Livet ler.

Nu väntar godiskoma, Polarn och pyretoutfit och flera avsnitt av Dexter.
Låter kanske inte så märkvärdigt men jag känner att jag må hända har det bäst i hela världen.



Ps: Nu regnar det....Nu får det vara nog tänkte nog vädergudarna och kände att 14 timmar utan regn är mer än vi kan hantera här i väst. "Vrid på", hojtade de nog. "Innan folk blir rädda"

Råkade du ut för något riktigt trevligt idag?
Vem vet, då kanske det var dig vi firade...

Mys i soffan och med en tvångsmässig tanke att jag måste le så fort en kamera dyker upp.
Spiggen är mer cool.

torsdag 22 november 2012

Torsdagar, glassbilen och en och annan fördom.

Torsdagskvällar är bland det bästa.
Så har det alltid varit, för när jag var liten kom glassbilen då. Då köpte vi ofta vaniljpinnar doppade i mjölkchoklad, mörk choklad (De blev kvar sist, till pappa), kola och nötkross. Då var det fest.
Det var status att handla från glassbilen. Bland andra ungar alltså. Man fick några tior av mamma och så gick man helt viktigt ut, skötte sina big business, småpratade lite med glassgubben om nyheter och rekommendationer och överlämnade högtidligt sedlarna medan avundsjuka barn glanade i fönstren eller hängde runt bilen. Det fräckaste var att köpa storpack hamburgare. Det kunde man också göra från glasbilen om ni minns. Men det fick jag aldrig göra.
Det var tider detta. Hade det fortfarande känts som den viktigaste ingrediensen i ett lyckat liv så hade allt varit väldigt enkelt känner jag. Men torsdagar känns åtminstone fortfarande lite högtidligt.

Idag gick jag äntligen till doktorn efter att ha blivit lurad i en fälla av min chef. Jag har slingrat mig som en orm hela veckan och ljugit om extrem arbetsbelastning, men idag när jag kom tillbaka från ett långväga kundbesök fanns det tydligen luft i systemet och jag blev ivägskickad.

Väl hos doktorn var det givetvis livat. Satt och lyssnade på ett äldre par som lärt sig ett och annat om livet. De väntade på samma doktor och honom gillade de jättemycket.
-Han har humor den, sa tanten. han är så go så. Ser du hur det glittrar från ögonen på na?
-Ja han är alltid så gla och trevlig. Men sådana är de ju.... svarade herren
-Läkare? undrade tanten
-Nej, tjocka människor. Otroligt skojfriska oftast....

Och sedan så ringde telefonen och det var 1938 som ville ha tillbaka sina fördomar.

Själv höll jag på att malas sönder inuti av skratt. Skulle kunnat lyssna i evigheter.

Men istället fick jag gå in till den jovialiske doktorn igen, få magkatarr konstaterat och eventuellt även någon utomlandsbakterie som vi ännu inte säkerställt helt fullt.

Och sedan var det inget mer med det. Inga slangar åtminstone.

Inga slangar.
Men se så fridfullt och trevligt patienten verkar tycka att det är med gastroskopi.
Bild: 
http://vintvall.blogspot.se

Vikten av att vårda sin hälsa.

När man har ont i magen så är det viktigt att man tar hand om sig själv och sköter sin kost. Bara ångkokta morötter och lite Proviva gäller. Detta håller jag naturligtvis stenhårt på. Därför har jag ingen aning om hur denna dekadenta lunch hamnade framför mig och jag vet absolut inte hur den försvann därifrån. En gåta är vad det är.

onsdag 21 november 2012

Sur, lat och ont.

En planerad Zumbakväll byttes mot liggläge i soffan då jag inte hittade någon träningstopp. Så kan det gå. Jag hade behövt träna, den saken är klar för jag är helt förslappad igen och odugligt omotiverad när det kommer till hälsosamt leverne. Detta skulle bli min comeback. Otur. För lite blodcirkulation hade inte dödat mig.

Men jag har dragits med en envis magont den senaste veckan också vilket inte har gjort mig så engagerad i annat än att ligga i fosterställning och bröla.
Jag vet att jag borde gå till doktorn men har inte riktigt pallat. Men det står väl på agendan för veckan antar jag för det är ju ingen stor sak att boka en tid och pallra sig dit. Det är bara det att allt med magundersökningar känns lite besvärligt. Det är tester man inte vill göra och slangar man helst vill undvika så därför provar jag just nu en annan metod. Den kallas förträngning och funkar ganska dåligt.

Så ikväll hasar jag runt i slowmotion, gnäller och äter det som hamnar i min väg. Sur som tusan. Ingen trevlig syn, men så är det ibland. Man får finnas ändå tydligen.


Passa dig.
Ett ord till och smockan hänger i luften.


tisdag 20 november 2012

En av de där dagarna...

...som inte kommer gå till historien, är det idag. Antagligen kommer jag inte minnas så mycket av denna tisdagen om ett år, en månad eller ens om någon vecka.
För allt har varit som vanligt. Jobb, dagishämtning och hängning av en 40 graders kulörtvätt. Visst festade det vi till det med pizza till middag och jag hade en lång otroligt mysig eftermiddag med Spiggen, som så duktigt åt sin blodpudding, men trots dessa extravaganser och mirakel...en helt.vanlig.dag.
Ofta kan åtminstone jag få ångest när jag tänker på de dagar som glöms bort. Jag tänker att de inte har levts. Att jag borde gjort något annat. Något minnesvärt. Något viktigt.

Men ibland ser jag det på ett helt annat sätt. Som att det är dessa dagar som ger kraft åt annat.
Det mesta går på autopilot och man tar inga livsomvälvande beslut. Funderar på sin höjd på om man är sugen på yoghurt eller fil och om det fortfarande är för tidigt att julpynta.
Världsliga ting.

För då och då hör jag om människor som råkar ut för tragedier av olika slag. Sjukdomar, dödsfall och annat förfärligt. Att det de saknar är just vardagen. Dagar när allt är som vanligt. Att de borde uppskattat det mer.
En vanlig tisdag i november med ro att fundera på vad man ska laga till middag. Tillräckligt lugnt liv för att kunna grubbla på oväsentligheter. Att kunna ägna sig åt tidsslöseri. Att gotta sig i lyxen att känna att man antagligen har fler dagar, andra dagar, att uträtta stordåd på och förändra världen och alla sina relationer. Andra dagar att minnas bättre.

Och jag känner att jag egentligen gillar sådana här dagar. Jag längtar efter dem när man varit från rutiner för länge, som på semestern till exempel.

Så ikväll njuter jag min vanliga tisdag.
Det känns mer än bra. Nästan minnesvärt :-)


måndag 19 november 2012

Bota måndagsrugg

Ah men åh vad trött jag har varit idag. Känner att jag nog behöver lite mer sömn nu när det blir mörkare och kallare. Alternativt lite mer roliga aktiviteter. Det är vilket som.
Har inte så mycket planerat den närmaste veckan. Kvällarna är lediga och på ett sätt känns det skönt eftersom jag känner mig sådär höstallroundseg. Men egentligen så tror jag att det är motsatsen jag behöver, även om det tar emot att lämna hemmet efter jag kommit hem från jobbet.
Så jag tror att jag skall försöka aktivera mig lite istället för att snegla mot kudden vid 21snåret och fastna framför TVn tills rumpan är helt platt och nersutten.
.
Tiden som kommer är ju perfekt för det. Aktivitet alltså. Inte spinning eller så utan glöggmys och julkonserter, bio och afterwork.
Och så allt juldonande förstås. Gud vad det skall bli mysigt. Vill man ha bak och pyntidéer så är ju pinterest en aldrig sinande källa till det och till mycket annat.


söndag 18 november 2012

Söndagssysslor

Idag har vi varit ute och kollat till vår tomt igen för att se hur arbetet fortskrider och om de verkar hålla tempo. Det hade hänt massor. Husgränserna var markerade och allt var utplattat. Inget hus i sikte än förstås, men det hade vi ju inte räknat med heller.

Sedan tog vi en tur hem till farmor och farfar för att äta mat och byta till vinterdäck. Spiggen imponerade stort med sin tillfälligt goda aptit och passade på att beställa en spa-behandling av farmor med bad och mys och insmörjning.
Sedan somnade jag i en fotölj till Pettson och Findus vilket kan vara svårt att förstå, då intrigerna i programmet är rafflade. Zzzzz

Det var den söndagen. Men lite överblivna cupcakes på toppen.

Så gott som beboeligt. 

Spiggen fick låna farfars fina flygplan och brummade flygplansljud så saliven kaskaderade.

Sedan såg han ut att vilja kränga en och annan dammsugare

En fin dag på det hela taget

Spiggkalas

Igår hade vi barnkalas för Spiggen. Spiggen hade grav klädångest inför festligheterna och slet ut allt från garderoben utan att kunna bestämma sig vad han ville ha på sig. Till slut stod valet mellan en pyjamas med bilar och polis-tishan och då kom vi överens om att polismunderingen var luftigare och gav mer rörelsefrihet för bus och viga hopp. Så den fick det bli.
Sen hjälptes vi åt att pynta cupcakes, koka korv och anordna fruktfat och kaos och panik utbröt precis när det ringde på dörren och Spiggen och jag kom på att vi glömt ställa fram födelsedagståget. Vi hann, trots gråtattack och allt blev bra tillslut.
Spiggen fick superfina presenter och min barnfria vän Jenny förseddes snabbt med öl för att överleva ljudvolymen, vilket välkomnades.
För sedan spelades alla leksaker med ljud samtidigt och tillsammans med skratt och gråt, kramar och smockor som hängde i luften så hade det varit intressant att mäta bullernivån.
Jätteroligt var det och Spiggen somnade helt utslagen efteråt, supernöjd med både sitt klädval och med kalaset som sådant.
















lördag 17 november 2012

Bubbelbadscupcakes

Jag lovade att lägga ut en bild på de konstnärliga cupcakes som jag konstruerade med kreativ hjälp av Spiggeriet som hade provsmakning av marshmallowsarna som sin huvuduppgift. Den utmaningen skötte han med bravur.

Ett prinsbad kan väl aldrig gå fel? tänkte jag när jag spånade på idéer. 
Tycker de blev ganska käcka jag.



Spiggdag och lussebulle

Förberedelserna för Spiggens barnkalas är i full gång och p.g.a. sent påtänkt cupcakebak igår kväll glömdes bloggningen bort. Det vackra resultatet får ni se ikväll.
Medan Spiggen sover sig i form inför hippan passar jag på att fika lite på årets första lussekatt.
Jag vet att det bakas kusar både här och där i stugorna men jag tycker det är för tidigt jag. Inte så att jag rasar eller vill skriva insändare eller så, men ändå. Lite tidigt. Det måste kännas rätt det där. Egentligen vill jag ha avklarat all Spiggfirning innan jag börjar julstöka. I år blir det svårt då vi även skall fira honom på första advent hemma hos mamma och pappa men inga regler utan undantag.

Men köpt bulle går an kände jag när jag skrev ner reglerna på mina stentavlor. Särskilt en från Focus där det inte snålas med saffran eller drygas ut med någon lumpen gurkmeja.

Och apelsinsaft. jag vet inte när jag drack apelsinsaft senast. 1997? Det är synd för det är väldigt smarrigt. Den dracks så som jag drack den när jag var liten. Fisljummen. Eftersom jag oftast var (och är tydligen) för sugen för att hinna vänta på att vattnet skulle bli kallt och då isbitar är för fegisar.

Så är det mät. Skriv ner detta.
Viktig info, denna lördag.

Grått glas passar inte till gul saft. Undvik det.
Grått till gult= oftast fult

torsdag 15 november 2012

Hjärtat i tusen bitar

Det är med fullständig förtvivlan som jag läser om hur våldet trappas upp mellan Israel och Palestina. Fyra dagar efter att vi kom hem skjuts nu granater mot Tel Aviv. Staden som blev vår sanndröm.
Jag tänker naturligtvis inte ens försöka ge mig på skuldfrågan och vem som har rätt till vad. Vare sig kvällens resterade timmar eller mina kunskaper räcker till för den typen av argumentation.
Men situationen är fullständigt avskyvärd och det tror jag att även folket i Israel tycker. De vi träffade vill också ha fred. Såklart.
Det är alltid lättare att relatera till ställen man varit på och folk man har träffat men jag känner naturligtvis med hela hjärtat även för de oskyldigt drabbade i Palestina. För alla de som aldrig skulle välja kriget. Alla som är så sjukt trötta på striderna. Alla de som aldrig skulle komma på tanken på att ta sig över gränsen för att spränga sig själva i en nattklubbskö full med ungdomar, oavsett.
Men det är svårt. Det är allt för lätt att döma människor som inte tänker som man själv, som har helt andra erfarenheter än man själv och därför agerar på ett sätt som man själv inte skulle göra.
Vem är jag att säga något alls om saken?

Men ikväll tänker jag på Or, på Motti, på Paule och på alla de andra människorna vi mötte. Och dem vi inte mötte.
Jag undrar om de mår bra eller om de är rädda.
Jag hoppas på en snabb nedtrappning. För allas skull.


onsdag 14 november 2012

Jerusalem. Hur ska man kunna beskriva...

Även om det är till Tel Aviv jag vill flytta och gå på matmarknad på dagarna och rökiga små hak på kvällarna och där i mellan hänga på stranden och dricka Margaritas och spilla på min klänning, så var Jerusalem fantastiskt på ett annat sätt.

Denna plats så helig att inte ens den mest luttrade Ateist skulle kunna gå opåverkad därifrån. Sätt mig 5 år i Jerusalem och jag kommer antagligen tillbaka religiös som en nunna. Oklart vid vilken religion dock. Islam, kristendomen och judendomen är alla ständigt närvarande och påverkar upplevelsen lika mycket. Klippdomen som med sin guldkupol är bland det vackraste jag sett, är muslimernas tredje heligaste plats (Efter Kaba i Mekka och Medina) och är byggd på Moria berg som även för judar och kristna är en mycket helig plats. Ni som kan er bibel vet att hit förde Abraham sin son Isak för att offras. (Men stoppades i sista stund) och senare lät Davids son Salomon resa ett tempel på denna plats. Klagomuren är en rest av den mur som omgav templet och är idag det enda judarna har kvar från denna plats och det är så långt de får komma intill tempelberget.

När Or visade oss klagomuren gav han oss också små lappar för att skriva egna små önskningar på och sedan gick Angela, Emma och jag ner till muren. Vid muren vibrerande luften av energier från människor runt om, som grät och sjöng och förde små viskande samtal med gud. När vi petat in våra små lappar backade vi tillbaka och någonting i situationen gjorde att det var svårt att prata.
Or mötte oss igen och log. Han har sett samma sak hända med turister massor av gånger förut.

Sedan vandrade vi Via Dolorosa a.k.a. Smärtans väg och är en pilgrimsvandring på den väg som Jesus vandrade mot sin korsfästelse. Vägen har 14 hållplatser. De olika platserna där Jesus föll med korset, där Jesus mötte sin mor, där han blev torkad med en näsduk, där han fästes på korset, platsen för korsfästelsen, där han blev tvättad efter sin död och graven. För att nämna några.

Över platsen för korsfästelsen och graven har den katolska och ortodoxa kyrkan låtit bygga Uppståndelsekyrkan och dit vallfärdar människor för att känna på hålet där Jesus kors stod och för att göra sina tillhörigheter heliga genom att lägga dem på stenen där Jesus blev tvättad efter sin död.

Or berättade, förklarade, bjöd på anekdoter och ledde oss rätt när stränga präster föste oss åt sidan i kyrkan. Trots att han var väldigt duktig så hade jag bitvis svårt att hänga med i alla svängar med olika platser och bråk mellan heliga män så jag kände att vissa saker behöver jag nog läsa på mer i efterhand.
Man blir ju nyfiken på att lära sig mer, känner jag.

Förutom De heliga platserna så visade Or oss också var man fann Jerusalems bästa krubb. Dels från ett stort fat på en mans huvud och dels på ett litet Hummusställe dit så få turister kommer att vi blev lite av en turistattraktion. Ägaren bemödade sig och kom med små tallrikar istället för pappersarken de annars åt på och när vi gick ut så var han superglad och slängde luftkyssar.

Gränderna bjöd även på den läckraste granatäppeljuicen jag någonsin smakat, gjord på knallröda granatäpplen i handbollssize.

Mätta på mat och intryck åkte vi tillbaka för åter sluta oss till flocken och tillsammans fira den sista kvällen i Tel Aviv. Så trött som jag var efter en dag i Jerusalem har jag knappt aldrig varit och nöjd som en gnu somnade jag i badkaret.
Vy över Jerusalem med det som är vackert och mindre vackert.

Or fryser på Olivberget. Nu är Vintern här, deklarerade han.

En plottrig bild på platsen där människor knäböjer för att känna på hålet där Jesus kors stått. 

Ljuständning vid platsen för korsfästelsen.

Paus för smarrig juice. Som man tydligen blir ung, smart och eventuellt även
smal av.

Stadens bästa Hummus.



En onsdag i november...

...kanske man inte kan liva upp så lätt.
Men man kan ju försöka.
Själv har jag haft en stressig morgon då Spiggen skulle i väg tidigt till tandläkaren (åh vilken stor gosse jag har redan) och det var ju ett jäkla hallå.
Men nu har jag kommit iväg och försöker tänka glada, stora tankar som tar dagen framåt.
Allt blir vad man gör det till.
Du bestämmer.
Godmorgon min vän.
Nu gör vi något bra av det här.

Nejdå, jag har inte blivit skallig under natten. Icke.
Tunt hår i knut kan lätt skapa den effekten bara.

tisdag 13 november 2012

Akut jullängt

Från sol och värme till akut jullängt.
Har knappt ens tänkt på att julen är i antågande men när jag tittade mig omkring på Hemköp idag så blev jag ju varse. Och väldigt sugen.
Nu vill jag bara stänga in mig i köket med 3 påsar ingredienser och rulla lussebullar, tillverka små oformliga mozartkulor och koka juleskumfudge. Drickandes julmust och lyssna på O Helga natt på repeat.

Men jag har bestämt att man får börja julbak först i vecka 48 och julpyntandet likaså. På fredagen i v 48. Någon ordning får det vara. Sans och balans kvinna.

Innan dess väntar Spiggens födelsedagskalas på lördag och jag undrar stilla hur jag någonsin skall få lägenheten i någon så när ordning tills dess.
Resväskan står fortfarande ouppackad (Ifall Israel skulle ångra att de skickade hem oss och be på sina bara knän att vi skulle komma tillbaka, och vi ba..okejrå) det är tvätt i drivor och stök i varje vrå. Och jag bara skiter idet just nu. Får bli en annan dag. Jag har ju en deadline vid kalaset liksom.

För nu vill jag skriva listor på allt jag vill baka till Spiggens kalas och till första advent och till jul.
Sedan får man revidera lite allt eftersom man blir utbränd.

I år skall jag slå rekord i marsipanätning. Maximum indulgence.

Lussebullar. Köpte en "Lussebulle" i Israel också även om de kallade dem för något annat, svårt. Omdöme: Allt är inte bättre i Israel. Den matchen vinner vi åtminstone.


Årets snyggaste glögg. Jag som inte dricker spritglögg gläder mig.

måndag 12 november 2012

Flyga och fara.

Jag är så ofattbart trött idag. Helt crazy. Att jag ens klarade att gå till jobbet är ett mirakel.

Hemresan från Israel var minst sagt jobbig. Säkerheten på en israelisk flygplats är rigorös och ljust lockigt hår och oskyldig blick hjälpte föga när jag fastnade med dunder i brak i säkerhetskontrollen.
Först med min stora väska som de gick igenom så noggrant att inte ens liten strumpa lämnades åt slumpen. Trots att jag var tämligen övertygad om att inget knark eller vapen packats blev jag ändå helt galet nervös. Emma gick igenom utan problem. Trots att hon ser så lurig ut.

När vi skulle på kontroll nummer två för handbagage, kläder och sådant så fick jag återigen gå lite åt sidan och häva ur varenda liten hårnål från väskorna som skulle genomsökas från grunden om och om igen. I det lilla rummet med draperiet blev jag dock inte insläpad och ingen är gladare än jag för det. Även vid denna kontroll kom Emma undan. Nemas problemas. Den enda gång hon stötte på patrull var när hon råkade erkänna att hon var vän med mig. Då fick hennes pass undersökas igen. Såklart. Har man sådana vänner så kan man ju inte vara annat än skum.
Jag vet inte vad det var med mig som kändes så suspekt.
Emma tror att det var mina converse. Kanske. Eller stödstrumporna.

Men när allt var över och jag var en fri människa igen så kände jag mig ändå oerhört glad över att de är så otroligt grundliga. Israel är grymma på säkerhet och det gör att man känner sig väldigt trygg. Dessutom var flygplatspersonalen oerhört vänliga genom hela undersökningen.

Även flygningen var ganska tröttsam då det var väldigt mycket turbulens. Men flygvärdinnan pratade lugnande med oss under nästan hela tiden, försäkrade oss om att det inte var någon fara och att det kan jämföras med när det går vågor när man åker båt.Jag var lite darrig när vi landat och knappast redo för en 4 timmars tågfärd.
Men det var så värt att åka hela vägen direkt och för att vid ettsnåret kunna somna i sin egen säng. Jag drömde om Jerusalem, flygplatser och Hummus i en enda röra.

Jag behöver ett par dagar att smälta allt känner jag. Nya minnen dyker upp hela tiden. Jag kommer på något och skrattar rakt ut eller drabbas av akut tillbakalängt.

Ja alltså, herregud vilken grej det här har varit. Kan jag leva på länge minsann.


Bilden har jag fått av prinsessan och är från middagen den första kvällen.
Absolut inte från flygresan hem.
Då var minerna lite mer ansträngda kanske man kan säga.