Fick just ett samtal. Det var 2004 som ringde och ville ha tillbaka sina kläder

Det är spännande att botanisera bland sina sommarkläder. Trots att det inte ens var två månader sedan jag plockade undan dem så hittade jag ändå saker jag glömt. Väldigt bra. Vissa saker går till och med nästan att använda. Sedan så hittade jag mina ungdomliga kilklacksandaler med guldremmar från 2006 och dog nästan av lycka. Mycket piffiga. Tror jag. Visserligen var de en storlek för små nu och det var liksom väldigt mycket fot och ganska lite sko men tja...kanske.
Det är liiite det som är problemet. Jag har ju Ingen Aning. Jag behöver alltid någon att fråga. "Känns detta rätt eller hopplöst 2008?"
Jag kommer på ett plagg eller ett par skor jag har och blir överlycklig, provar eländet, minns hur himla tuff jag var i det en gång i tiden men får ändå känslan att...nä...det är något som inte stämmer. Svårt att säga vad bara.
 Ibland när jag har möjlighet så frågar jag Peters syster. Hon är mycket modern och kan berätta sanningar om Hasbeens och annat. Tala om när man varit liiite sen till festen liksom.
Att fråga Peter känns av någon anledning inte alls lika säkert.

Men nu har jag iaf dragit fram allt ur garderoben och vet åtminstone vad jag saknar.
Det är mycket.  3 dagar i värme är en lång tid. Förstå mig.