Men det är då de dyker upp. Änglarna. Och de är lika många som problemen. Kvinnorna runt omkring mig. (För det är oftast kvinnor har jag märkt) Med svaren, med tipsen, med hjälpen, med stödet. "Det fixar jag" säger de. "Tänk inte på det nu, jag hjälper dig" säger de. "Så här ska du göra" säger de. "Det är helt normalt" säger de "Jag kommer" säger de.
Och hjärtat svämmar över av tacksamhet över dem som bär mig. Jag undrar vad jag gjort för att förtjäna dem. Jag hoppas att det är karma. Det vore onekligen ett gott betyg. ;-)
Min förhoppning är att jag en dag ska kunna ge tillbaka till dem som ger och ger och ger.
Jag hoppas de förstår vad de betyder för mig.
<3 <3 <3
SvaraRaderaAllt ordnar ju sig. På nåt sätt.
Att ha sådana människor omkring sig är den finaste gåvan! Jag håller på dig! Det blir bra till slut!
SvaraRaderaKramar