Det är en märklig känsla det där tycker jag. Först hela morgonen hemma i långkalsingar med Alfonsmaraton och banankaos. Sen på med kavajsing och ögonskugga för att föra seriös konversation med potentiell kund om processer, prissättningar och kompetensförsörjning. Sedan tack och goodbye och hem till krokodilen i bilen och ännu mer Alfons.
Spiggen har dille på Alfons. Filmer, böcker,kläder, gosedockor. Under de här sjukdagarna så känns det som vi inte gjort annat än plöjt Alfonsavsnitt. Jag kan varenda replik utantill. Komplett med tonfall och allt.
Från det ena till det andra:
Upptäckte idag att jag har noll genomförda förberedelser inför resan som tydligen är snart. Två dagar. Fort har det gått. Inget packat, struket eller ens utvalt. Ingen valuta växlad och ögonfransarna är fortfarande ofärgade. Så ikväll gäller lite uppstramning så att jag kan känna mig någorlunda i fas.
Jag önskar att jag hade något smaskigt att knapra på men det ekar tomt. Men livat upp, det hade det.
Jag ger dig min morgon, Jag ger dig min dag. |
Tur att Alfons är en sån mysig kille! :-)
SvaraRadera