En av de där dagarna...

...som inte kommer gå till historien, är det idag. Antagligen kommer jag inte minnas så mycket av denna tisdagen om ett år, en månad eller ens om någon vecka.
För allt har varit som vanligt. Jobb, dagishämtning och hängning av en 40 graders kulörtvätt. Visst festade det vi till det med pizza till middag och jag hade en lång otroligt mysig eftermiddag med Spiggen, som så duktigt åt sin blodpudding, men trots dessa extravaganser och mirakel...en helt.vanlig.dag.
Ofta kan åtminstone jag få ångest när jag tänker på de dagar som glöms bort. Jag tänker att de inte har levts. Att jag borde gjort något annat. Något minnesvärt. Något viktigt.

Men ibland ser jag det på ett helt annat sätt. Som att det är dessa dagar som ger kraft åt annat.
Det mesta går på autopilot och man tar inga livsomvälvande beslut. Funderar på sin höjd på om man är sugen på yoghurt eller fil och om det fortfarande är för tidigt att julpynta.
Världsliga ting.

För då och då hör jag om människor som råkar ut för tragedier av olika slag. Sjukdomar, dödsfall och annat förfärligt. Att det de saknar är just vardagen. Dagar när allt är som vanligt. Att de borde uppskattat det mer.
En vanlig tisdag i november med ro att fundera på vad man ska laga till middag. Tillräckligt lugnt liv för att kunna grubbla på oväsentligheter. Att kunna ägna sig åt tidsslöseri. Att gotta sig i lyxen att känna att man antagligen har fler dagar, andra dagar, att uträtta stordåd på och förändra världen och alla sina relationer. Andra dagar att minnas bättre.

Och jag känner att jag egentligen gillar sådana här dagar. Jag längtar efter dem när man varit från rutiner för länge, som på semestern till exempel.

Så ikväll njuter jag min vanliga tisdag.
Det känns mer än bra. Nästan minnesvärt :-)

Source: bitsotruth.blogspot.com via Wendy on Pinterest