tisdag 30 juli 2013

Det allra finaste

Det har varit en sådan där förbannat bra dag.

Idag var våra vänner tyskarna hos oss med sin son Gullegoj som ju är Spiggens allra första vän. Som låg på babyfilten tillsammans när de var under månaden gamla och som trots avstånd och långa perioder utan att träffas, genast vet att att de är nära vänner. Att de alltid har varit det. De har minnena i kroppen på något sätt.
Man blir tårögd av att se dem.
Spiggen som ju är tillgiven som en Golden Retriever mot de flesta, vill ju gärna kramas, pussas och hålla hand och Gullegoj låter, trots sin stora integritet, honom omedelbart komma nära och framför oss utspelar sig de mest fantastiska uppvisningar av vänskap, kärlek och omtanke. Uppvisningar som får oss att titta på våra barn, på varandra och på oss själva och viska att "så nedrans illa har vi inte gjort bort oss som föräldrar om detta är vad som kommer ur dem"
Ja, vi tar åt oss äran alltså. Men ger också ära till alla andra som dagligen ger våra ungar ömhet, vägvisning och en dos av hyfs och sunt förnuft.
Och ändå är det större.
Som om de trots sin ringa ålder (eller kanske på grund av den) förstår mer än det vi lärt dem och även mer än vad vi själva kan om kärlek.

Gullegoj pratar mest tyska just nu. Det är inget problem. Det var som Theodor Kallifatides visserligen kanske inte ordagrant sa i sitt sommarprat men på ett ungefär: "När man ser med själens ögon så förstår man mer än vad man vet"

Vad spelar språk för roll för dem...

Och medan dessa lockhåriga gossar leker får vi chans att prata en hel dag med våra vänner som är några av våra absoluta favoritmänniskor här i världen. Människor som man kan bolla sina mer eller mindre orealistiska drömmar med, berätta om sina (många) svagheter för och även dela det som är lyckat, bra och roligt.

Vänner är en välsignelse och det är som med smycken, mattor och papegojor. Väljer man god kvalitet och rätt sort så håller de hela livet.





måndag 29 juli 2013

Räkor bad och tålamodsprövning i Smögen

Idag åkte vi som traditionen bjuder, till Smögen. Det gör vi alltid en dag på semestern, Vi är sådana inrutade stackare Peppe och jag. Eftersom hela familjen är micket intresserade av räkor så såg vi fram emot vistelsen. Förra året fick vi typ stoppa Spiggens framfart på räkmackan.
Idag vägrade han äta helt och hållet. Vi provade lite olika;  Räkor, macka, korv, pommes.... Han var väldigt mätt ansåg han. Synd att hans blodsocker inte tyckte det. Det var gnälligt kan jag säga. Trots att favoritmoster var med. Det gnälldes för att han inte fick köra på folk med vagnen, för att glassen inte var tillräckligt blå och liknande katastrofer.

Så det blev inte mycket shoppat direkt. Jag siktade istället på att överleva med förnuftet i behåll och utan att flippa. Och eftersom jag fokuserade så gick det hyfsat.

Sedan åkte vi och badade och då gick det bättre och umgänget blev uthärdligt. Dessutom blir jag alldeles lycklig av havsluft, havsbad och den där lite klibbiga känslan på huden efteråt. Jag tror man blir hel, ren och sund av den. Det känns så.






söndag 28 juli 2013

Hen är min onge hen

Spiggen och jag gjorde lite manikyr och pedikyr förut. Det blev snyggt. Spiggen tyckte det var festligt och Peter tyckte det blev stiligt. Själv tyckte jag det var mycket trevligt att ha någon hemma att dela sminkintresset med. Så härligt hemmaspaigt. Så ikväll skall vi nog träna på att locka håret med plattången, hjälpas åt att bleka tänderna och/eller googla den bästa ögonskuggeprimern.
Spiggen och jag är ett fett bra team.

lördag 27 juli 2013

Sjukt jobbig lördag

Men ahh sicken lugn och skön dag det blev. Precis som jag hoppades. Fast tvärtom lite.

Först var jag världens sämsta mamma som peppade upp Spiggen något enormt för att gå och se Alfons på bio, eftersom vädret inte var på topp. Vi drog dit med buss och sjukt taggade beställde vi biljetterna. Det var bara det att den slarviga morsan kollat fel och det var på Bergakungen filmen gick vid den tiden och dit hann vi inte ta oss. Vi fick åka hem igen. Jag hade sjuuuukt dåligt samvete, trots att Spiggen fick ballong på biopalatset och var hyfsat nöjd med det.

Dock var det micket, micket bra att vi åkte hem då morgonens regnande hade ställt till med en ordentlig översvämning i källaren och vårt förråd stod i ett par dm vatten. Med ett proppfullt förråd fullt av kartonger med böcker, kläder och annat panikerade jag en smula eftersom jag var ensam hemma och hade Spiggen klängandes runt benen gråtandes då han tyckte det var lite läskigt.

Min mamma och syster fick ringas hit på stört och Peter fick helt enkelt packa ihop och komma hem en dag tidigare, så tillsammans har vi ordnat upp det hela även om det var en hel del som blev förstört. Men en hel del skräp också som vi har flyttat runt från lägenhet till lägenhet under några år fick också föras till sista vilan. Bye bye Peters gamla studentmössa och sånt där tjafs.

Spiggen blev överlycklig över Mormor och Ulles spontana besök och gjorde resan värd besväret för dem genom att bjuda generöst på sina bästa skämt och goaste pussar. Så han bidrog också till den gemensamma insatsen. En stämningshöjare är vad han är.

Men att vara entertainer kräver mycket energi, även av en luttrad artist.



När man kan andas lite lättare

Så bröt det stora åskvädret ut och på ett par minuter blev himlen blyertsgrå och lyses endast upp av de oavbrutna blixtarna som blinkar i vardagsrummet som om det vore ett disco. Typ. I detta sitter Spiggen och jag fascinerade vid fönstret och jag försöker dölja att jag blir lika skärrad varje gång när åsksmällarna dundrar och låter som något väldigt stort går sönder. Men det passar mig bra detta. Ingen badlängtan ger sig tillkänna. Och svalkan känns välkommen. Det blir en lugn dag idag.

fredag 26 juli 2013

Stadssommar

Spiggen och jag har betongsemester några dagar när Peter är och drar upp stora gösar på landet.
Då han har bilen (och jag ändå inte gärna kör bil) så har vi begränsade möjligheter att ta oss till något vatten. Jag blir sjukt frustrerad av detta men pallar bara inte att kånka iväg på onge och 108 kg packning i 40 min på en dödsångestvarmbuss eller spårvagn för att komma till stranden när Spiggen ändå inte gärna badar. Men i morgon måste vi nog. Jag måste få känna vatten om det så bara är lilltån som doppas. Have to. Jag kvävs.

Och inte en själ jag känner är i stan så Spiggen och jag fördriver tiden för oss själva.
Vi har det fasligt mysigt dock. Man har ju det med honom.Vi går promenader,käkar glass på Johannebergs glasscafé, vilar, läser böcker på sängen och pottränar mellan varven.

Vi har också haft storbyk och bull-och knäckebrödsbak. Jag känner på något sätt att jag måste använda tiden.

Men vad otroligt trött jag blir när jag varit själv med Spiggot en hel dag och själv stått för all aktivitet, uppfostran och svar på alla "ä de?"frågor.
Man glömmer lätt bort det när man är två men all cred till ensamstående föräldrar alltså.

Men nu är han nattad dock, mätt på bullar och antagligen drömmandes om hajar för det säger han varje kväll att det är det han skall drömma om.

Älskade unge.





torsdag 25 juli 2013

Vargtjat

Spiggen är jättejätterädd för vargar för tillfället. De kommer och tar honom säger han. På natten. Om inte mamma ligger i hans rum. Då kommer de inte.
Detta krånglar till våra läggningar kan man säga. Spiggen skall prompt telefonera samtliga far och morföräldrar för att försäkra sig om läget på vargfronten. Innan vårt terapisamtal här hemma tar vid och fortsätter en försvarlig stund.

Den enda förklaring till denna skräck måste vara den där pixiboken med folksagan om de tre små grisarna, som han var fixerad vid för ett tag sedan. Den vargen tog ju sig in överallt den och glufsade i sig gris efter gris. Ni vet vilken jag menar? Mycket pedagogisk. Man lär ju sig om byggnadskonst och hållfasthet om inte annat. Grisen vars hus var byggt av tegel klarade livhanken. Det gör dock inte vargen som i slutet blir kokad levande. Trevligt.  Självklart läser vi den rätt så censurerat. Vargen har t.ex både badanka och skum i det härliga bad han hamnar i men Spiggen verkar ändå ha fattat mer än han borde.
Folksagorna är ju ofta rätt hardcore faktiskt. Rödluvan på samma tema. Sick.
Vad kunde en modern motsvarighet av detta vara. Att göra en pixi av Cujo? Det vore ju käckt och med en viktig sensmoral dessutom. Klappa inte hunden utanför affären. Just don´t do it.




tisdag 23 juli 2013

Glassigt

Avslutad målning firades med skumpa, bad och hemmagjord sundae.
Som sig bör.
Underbara sommar.

A men hur smarro alltså

måndag 22 juli 2013

Sommar, sol och arbetsläger

Vi målar på landet. Det är en omfattande uppgift som kräver så mycket arbete att man får ättiksmak i munnen av att bara tänka på det. Dagarna ser ut på samma sätt ungefär, så när vi funderar på vilken dag vi gjorde vad så har vi ingen aning. T.ex. är fredagen helt ur minnet på oss allihop. Vi åt korv. Det minns vi tydligt men annars är det svart. Inom ett par dagar skönjer vi dock slutet och det blir jäklar så fint, huset. Den största utmaningen är dock värmen. Det är sjukt jobbigt att måla i stekande sol. Men det är inte mycket att be för, för det är samtidigt fantastiskt med detta himla väder. Så även om jag inte uppnått veckans kulörmål ( nu pratar jag hud, inte hus) trots idog utevistelse, så kan man ju inte annat än att vara supernöjd. Och ett kvällsdopp med ett glas kallt rosevin efter avlutat dagsverke känns som en rimlig belöning. Spiggen dissar dock sjön för poolen, som han tycker är bekvämare. Space är inget Spiggen kräver eller behöver för en simtur.



torsdag 18 juli 2013

Solbränna och boktips

Jag uppdaterar bloggen dåligt nu. Det är solens fel. För första gången i mitt liv så har lyckats anlägga en kroppslig kulör i nyansen mörkare än absolut kritvit. Jag är äggskal nu och satsar på Ivory redan innan helgen om vädret håller i sig. Då krävs hårt arbete. Hinner väl inte tänka på sociala medier då. När jag försökte komma i kapp idag tog det mig typ en halvtimme att kolla alla uppdateringar på Facebook. Och trippelt så lång tid att läsa i kapp alla bloggar. Jobbigt, jobbigt.

Vi har ägnat veckan åt att fara runt mellan Jönköping och Trollhättan och mellanlandat i Göteborg högst sporadiskt för att typ vattna orkidéerna, (Min mamma skickar sms varje torsdag med en påminnelse om att de behöver vattnas..hon är trött på att begrava döda växter när hon kommer hem till oss).
Och vädret har varit så fantastiskt att man nästan blir misstänksam. Och eftersom jag har haft tre barnflickor i form av Spiggens hängivna kusiner under dagarna i Trollhättan så har jag kunnat slappa i en solstol och läsa böckerså gott som på heltid.

Detta är dagens boktips:

Man måste älska Jonathan Tropper



måndag 15 juli 2013

Glitter, glamour och en och annan fisk

En sak som ett äktenskap innebär är att man förväntas stödja sin äkta häfts hobbies. Det kan ibland betyda att man får spendera tid i diverse astråkiga butiker i jakt efter livsnödvändiga attiraljer. Idag tog vi t.ex. ett stopp vid en ytterst välsorterad fiskebutik i Borås och efter att ha spenderat mer än nödvändigt med tid i den intilliggande Borås Cottonfabriksförsäljningsbutiken var jag tillslut tvungen att äntra fiskebutiken där Peter redan spenderat oförsvarligt mycket tid på att plocka på sig ditten och datten inför den stundande fiskehelgen. Men han var långt ifrån klar så jag hade god tid på mig att själv bekanta mig med sortimentet. Och jag blev som alltid fascinerad av prylarna man kan köpa i en fiskebutik. Med alla fjädrar och glitter så kan man tro att man hamnat i en draggas scengarderob och inte i detta  mansterritorium. Panduro kan slänga sig i väggen alltså. Varför håller inte fler tjejer på med fiske? Det är ju typ som scrapbooking. Fast på vatten liksom.




lördag 13 juli 2013

Vilken strålande start

Idag har vi haft en sån där löjligt perfekt dag. Som inleddes med att Spiggen sov till kl. 10. Fortsatte med en smultronplockarpromenad med riklig utdelning, flera timmars solbadande och jordgubbsätning nere vid sjön och avslutades med en middag på altanen med världens godaste citronkladdkaka till efterrätt.Semestern kunde inte börja bättre. Vi sätter ribban högt minst sagt. Som vanligt försöker jag fånga stunden på det där sätter stunder sällan låter sig göras. Men jag vill kunna spara sådana här dagar som värme i mig att ta fram på kalla dagar i februari. Och jag vill att de ska bli positiva minnen för Spiggen som kommer göra att även han som vuxen kommer tro att alla hans barndoms somrar ALLTID var varma och fyllda av smultron, glass och ständigt nakenfiseri.



fredag 12 juli 2013

Snaaaaaart

Checkar jag ut och drar på semester. Redan ikväll får jag återförenas med min familj och pussa Spiggen så han blir alldeles svampig. Eftersom jag redan är i semestermood kändes det mycket fint att förlägga sista kundlunchen nere vid kajen med en stor räksmörgås i solen. Jag ska njuta av den här semestern. Ta vara på den. För även om jag älskar vardagen så kommer ledigheten som en bit tårta, när man är riktigt, riktigt sugen. Åhhh. Nu börjar det.

torsdag 11 juli 2013

Det där om namnet

Jag börjar få ordning på det där med efternamnet. Praktiskt alltså. Jag har nya Visakort, ny jobbmail och körkortet finns att hämta (även om jag undrar om det någonsin kommer att bli hämtat. Postens företagspost finns på obskyr adress med öppettider mellan 08-10. eh?)
Till och med Ikea har bemödat sig att ta hela det där namnbytartjosan på allvar. Som om det vore helt okej liksom. Att bli någon annan. Själv tycker jag att det känns stört konstigt.

Jag blir fortfarande förvånad när jag ser mitt nya namn i min mailsignatur och på mina bankkort.
Och när jag presenterar mig med mitt nya efternamn så känner jag mig skitfånig. Som om jag bara tramsar liksom. Och när någon frågar om det är jag som är Annika Bodin så är min första reaktion att svara nej. Eller så tänker jag att de bara jamsar med men egentligen tycker att det är sjukt fånigt. Byta efternamn så där bara. Vad är det för dumheter. Ungefär som jag gjorde när jag jobbade i demensvården och bara hängde på vilka historier än de boende trodde var sanna för dagen. Ibland hette de ju plötsligt sina flicknamn igen eller sa att de var 10 år. Då fick man hålla med. Säga "Jaså" och "Ok" för att inte förvirra värre.

Så tänker jag att folk låtsas för att göra mig glad. "Tror hon att hon är någon annan så får vi spela med. Hon är ju lite knäpp den där"

Fast det som är knäppt är ju att jag överhuvudtaget tror att folk funderar över det. Kanske pratar om det lågt och förtroligt med varandra över en kopp kaffe och en Sarah Bernhardt. Verkligen, verkligen bryr sig.

Vad skulle de annars tänka på liksom?

Det enda intressanta med detta inlägg.
Yum


onsdag 10 juli 2013

Liva upp en onsdag

Idag bröt jag isoleringen och gick på lokal med Anna och Jenny, två av mina bästisar. Jodå, man kan säga bästis även om man är över 30. Särskilt då skulle jag säga för då vet man vad man snackar om.

Det kändes skönt att komma ut i civilisationen och prata ut om alla saker jag grunnat över på ensam tid. Hypoteser om livet och sånt. På bästa drömmarvis har vi nu gjort storslagna planer för varandra och om ens 20% blir av så kan det bli en spännande höst.

Nu är jag skrattvarm i kroppen och sockerdepåerna är uppfyllda. Enkelt recept på vardagslycka.


tisdag 9 juli 2013

Godmorgon

Jag har lite svårt att få i mig alla grönsaker och frukt som det är rekommenderat att man ska peta i sig varje dag. Därför kör jag denna quickfix på morgonen för att min kropp inte ska halka efter allt för mycket. Receptet är enkelt och kommer här:
1/2 paket frysta mangobitar, ett halvt paket björnbär, någon dl hallon, en banan, en grabbnäve spenatblad, linfrön, en msk kesella, en klutt kokosolja och en skvätt havremjölk. Mixas. Klart.
Grymt gott.

måndag 8 juli 2013

Isolering

Idag har Peppe tagit Spiggen med sig och dragit till landet och jag är kvar i stan, lämnad åt en vecka i total isolering. Om man som jag har en tendens att njuta lite väl mycket av att vara själv så kan det lätt gå över styr. Speciellt som inga vänner är i stan, jag är ensam på kontoret och som sagt ensam hemma.  Himla mycket ensamt blir det. En överdos.

Men det är då de stora insikterna kommer, tänker man. Man kanske får ett uppslag till en bästsäljare, kommer på att man borde konvertera till konfucianismen eller att man åtminstone kanske bli mimartist för att få uttryck för sin kreativa och svåra personlighet.
När jag är ensam så gillar jag heller inte alls att ha på någon underhållning på i hemmet, i syfte bakgrundsljud. Alltså ingen musik eller tv som kan störa det djupsinniga filosoferandet. Det är knäpptyst så när som på  dunkandet från vår omusikaliske, men ändå optimistiske trumslagargranne som onekligen verkar tro på att "övning ger färdighet". Själv är jag också helt  tyst förutom när jag tilltalar en stackars fluga som hamnat på rygg med "lilla vännen" eller slår huvudet i ett öppet skåp och väser "faan då". Typ så.

Insikterna borde alltså stå som spön i backen kan man tycka. Så har ännu inte varit fallet.

Detta har jag kommit på hittills:
1) Att jag är lite kär i Henrik Fexeus. Han är käck.
2) Att det nog tyvärr är mitt nya schampo som gör att det kliar så i hårbotten.
3) Att vi inte har något gott hemma och att det är det som gör att jag känner mig lite nedstämd. (Bra och viktig/oroväckande insikt dock)
4) Att jag på riktigt borde lära mig skriva med korrekt fingersättning.
5) Att jag borde dricka mer vin, för det är trevligt.

C'était tout

Inga konstigheter



lördag 6 juli 2013

Om att vara någons bitch

Vi säger Hej och välkommen till en ny fas här hemma. En fas med sjukt mycket konflikter och regelrätta slagsmål. Eller regelrätt och regelrätt. I ett slagsmål borde det väl rimligtvis vara minst två som slåss.
Ett monologshandgemäng. kan man kalla det för det?

Det som hänt är att Spiggen inte längre vill sova på dagen. Det är hopplöst. Inte ens narkos hade fått blund i ögonen på ungen. "Nej då", lovar Spiggen. "Jag är superpigg. I´ll be fine"

Jovisst.

Runt femtiden så börjar vårt dagliga lilla hushelvete är hemma.
Då är det mycket trevligt att vara någon annanstans.
Idag så tog vi dock hela kvällskonflikten på Ica Maxi istället eftersom omväxling förnöjer som ni vet. Vi hade varit på stranden  hela dagen och Spiggen hade (typ) badat och ätit glass och varit en mönsterbebis. Livet lekte. Så vi vågade.
I affären gick det oroväckande bra till en början. Spiggen fick korv och smoothie och sedan åkte han bil i en sådan där superlång och asotymplig bilkundvagn, ni vet. Fest.
Sedan var han sugen på en sådan där gratisbanan och vi travade dit och hela jag fröjdades över denna fina handlingsstund som vi delade.
Där någonstans gjorde jag dock fel med någon oklar anledning. Men Spiggen blev så särdeles förbannad att han tog två stora bananknippen och slängde rakt över golvet i affären.Folk fick kasta sig åt sidan med fasa i blick. Sedan slet han av en tuss hår från mitt huvud, slog mig en sisådär 23 gånger och bet mig i låret, i ilska för att han inte fick bryta ihop ifred på golvet, vilket han inte fick p.g.a. pino.
 Efter allvarligt samtal vid hyllan med krossade tomater för extrapris, blev vi sams igen och gick tillbaka till den skändade fruktavdelningen för att återupta bananaktiviteten. Då gjorde jag dock samma hemliga fel igen och cirkusen började om. Och så där höll det på.Tills sängdags då han skrek "intesova intesova intesova" tills han somnade. Som tur är gick DET i alla fall fort.

Vad jag tycker är intressant är att det är bara mig han slår och testar på det här sättet. När jag säger till så ignorerar han i bästa fall och skrattar i värsta. Sedan slätar han över. Ger puss och säger "ja va arj baja mamma" Och så är det bra med det.
Jag är så ägd.



Source: nickmom.com via Annika on Pinterest

torsdag 4 juli 2013

Inte ville han åka hem heller för den delen.

Vi har ju hämtat Spiggen nu från sin mormor och morfarvistelse. Vi har aldrig lämnat honom under 3 dagar förr och jag var väldigt ängslig över att han skulle vara ledsen och längta efter sin ömma moder.

Mjaa. Jag vet inte. Då även moster Ulle var där så verkar det inte som han lidit någon förfärlig nöd. Ingen brist på uppmärksamhet heller. Han hade tagit sovmorgon till halv 10 på mornarna och varit på picknick och fått blodpudding så ofta han velat.

"Hur måååår han?" smsade jag med rynkad panna och mammahjärta." Är han ledsen utan sin mammi?"

Fick tillbaka det här:

Inte så värst va.

onsdag 3 juli 2013

Go nuts

Jag har fått en ny last som hotar att ta över mitt liv såväl som min ekonomi. Sedan Lindt slutade sälja sina jordnötssmörsfyllda kulor i England så är de i stort sett omöjliga att få tag på och detta har lämnat mig i svårmod. Får med jämna mellanrum leveranser med jordnötssmörsKitkats som naturligtvis inte heller finns i Sverige, och de stillar visserligen mina cravings, men eftersom även de bara finns i England så har jag det svårt som ni förstår.

Därför blev jag inte så lite nöjd när jag fann detta. Egentligen är jag ingen glassfantast överhuvudtaget men Ben and Jerrys är ju inte glass som bekant utan rätt och slätt kallt godis och det funkar. Dyrt, kallt godis om man ska vara petig, men eftersom det dessutom kommer i skojig, koprydd burk på så är det värt det.

För det här är serious shit mina vänner. Kolla inte kalorimängden bara. Det var en så lång rad med siffror att Pi med alla decimaler känns kortfattat.

Try this at home. Sen kommer ni också simma i jordnötssmörsträsket. Där jag är.
Där är det  härligt.


Utnyttja tiden.

Ibland roar Peter och jag oss med att fundera på vad vi egentligen gjorde med all tid innan Spiggen gjorde entré med buller och bång. Då vi hade oceaner av tid och ändlös frihet att resa, hänga med kompisar, sova på morgonen och göra spontana, helt crazy saker som att sticka ut och äta på kvällen eller på sommartid, kanske till och med bada.

Vi har haft tre kvällar nu utan Spiggisen, som är hos mormor och morfar. Vi hade storslagna planer för dessa lediga kvällar. Vi skulle gå ut, kanske gå på bio och verkligen ta vara på tiden och på varandra.

Vad har vi gjort...tja. Vi var ute och drack lite vin, det var vi faktiskt. Men sedan har vi bara passat på att jobba extra länge och resten av tiden har vi dönickat i soffan och kollat avsnitt efter avsnitt på Sons of Anarchy. Ungefär det vi alltid gör med andra ord.

Och då kom jag på att det var typ det vi ägnade tiden åt även innan Spiggen.
Jobbade sent och kollade DVD-boxar.

Vi kastade bort tid, som man gör och som vi fortfarande gör. Då skyllde vi på att det var jobbet som tog all tid och energi och nu finns många våra ursäkter i en guldlockig Spiggonge. Och i andra saker också naturligtvis. Som man hittar på för att slippa ta sig i kragen och hitta på något som är mer värt än att kolla TV och surfa Pinterest.

Jag skall bli bättre på att utnyttja tiden.
Nästa vecka typ ska jag skaffa ett liv. Deal? Då hinner jag se klart säsongen på Sons bara...


Lite mindre tid. Mycket mera kärlek.


måndag 1 juli 2013

Välkommet inslag i min kostcirkel.

Jag är ingen matmänniska egentligen. Riktig mat, alltså lagad mat, är jag i stort sett ointresserad av. Visst jag kan käka och tycka att det smakar gott men jag blir sällan exalterad. Hade jag fått välja hade jag ätit frukost vid alla mål förutom vid fikat.
Så vid lunch lider jag kval varenda dag när jag ska komma på vad jag ska äta och bara kommer på typ Napoleonbakelse eller Pizzahut. Som en 7åring.
Men skippa mat kan man ju inte göra för då blir jag helt galet sur och sötsugen så jag brukar peta i mig någon gammal frysrätt, utan någon entusiasm överhuvudtaget.

Därför blev jag så himmelens glad när jag såg att "Juicekällan" öppnat på kyrkogatan.
Där beställer man nyttiga smoothies och Juicer och om man slänger i lite proteinpulver så är det ju en lunch. Visst?
Det är det för mig iaf. Typ som en kall soppa tänker jag och känner mig svinduktig som får i mig såväl spenat och massa frukt.
Dricka lunch. Det är det nya nu.





Smoothie med exotisk bakgrund
Smoothie med gatubakgrund.
Det får räcka så...Jag valde bort bilderna "Smoothie i motljus på parkbänk" och Smoothie uppdrycken i papperskorg"