Tankar hos en tvåochetthalvtåring

Spiggen har så smått börjat kissa på toaletten.
Det är micket, micket spännande.
Sedan får han spola och se på när kisset och pappret försvinner ner i toaletten.
Det är om möjligt ännu mer rafflande.

- Va ä tisset mamma?????
- Det åkte ner i toaletten och nu är det borta.
-Åkte å hanla mat?
-Ja...kanske det.

Intressant bild i huvudet.
Ica-kortet. Fick hen med sig det?

Bild: Att vara någons fru

Glitter, glamour och en och annan fisk

En sak som ett äktenskap innebär är att man förväntas stödja sin äkta häfts hobbies. Det kan ibland betyda att man får spendera tid i diverse astråkiga butiker i jakt efter livsnödvändiga attiraljer. Idag tog vi t.ex. ett stopp vid en ytterst välsorterad fiskebutik i Borås och efter att ha spenderat mer än nödvändigt med tid i den intilliggande Borås Cottonfabriksförsäljningsbutiken var jag tillslut tvungen att äntra fiskebutiken där Peter redan spenderat oförsvarligt mycket tid på att plocka på sig ditten och datten inför den stundande fiskehelgen. Men han var långt ifrån klar så jag hade god tid på mig att själv bekanta mig med sortimentet. Och jag blev som alltid fascinerad av prylarna man kan köpa i en fiskebutik. Med alla fjädrar och glitter så kan man tro att man hamnat i en draggas scengarderob och inte i detta  mansterritorium. Panduro kan slänga sig i väggen alltså. Varför håller inte fler tjejer på med fiske? Det är ju typ som scrapbooking. Fast på vatten liksom.

Helgrapporten

Det känns som denna helgen har varit en evighet lång faktiskt. Mest på ett bra sätt. I fredag trotsade vi spöregnet och drog till landet med bilen packad av Spiggar, min blivande bröllopstärna Jenny, Alfons, och så  Peppe och jag då. + en del andra accessoarer packade på ett ostrukturerat sätt i plastpåsar och dylikt. När vi fått lite värme i huset och lagt Spiggen hade vi en sjukt mysig fredagkväll med lösgodis, snus (ja inte för mig men för de andra) och Along came Polly med den roliga face mot mage-scenen. I lördags drog vi ut till Gyllene Uttern, kollade lokaler, dissade dekorationer och ställde konstiga frågor (tydligen) som de aldrig fått förut och då hade de ändå varit med ett tag, som de sa. Peppe skämdes såklart över mig men det gör han ju ofta så det kan man inte ta så allvarligt. Vi kollade lite andra möjliga lokaler också men alla står sig så väldans slätt när man jämför med den fantastiska utsikten från Uttern. A ja. Vi får en offert på onsdag så då får vi se om det krävs ett bankrån eller bara ett smslån.

Sedan bastade Jenny och jag på kvällen och badade i sjön som var kolsvart och ja, ganska kall och blöt. Jenny tyckte det var läskigt och det tyckte jag också egentligen, men spelade världsvan och orädd för att ingjuta mod i det lilla livet.

På vägen hem så stannade vi på en bakluckeloppis vid Slottskogen och jag var taggad som tusan. Har hört om alla som gör fan.tas.tiska fynd på sådana men själv fann vi bara lervälling och sjukt mycket skit. Antiklimax. Jag ville köpa hembakad fika förstås eftersom min pappa alltid gör det på loppisar och det är så mysigt. Men Peter vägrade förstås och talade om för mig att det minsann nästan aldrig är gott hembakt på sådana ställen. Han talade med övertygelse, som om han hade en sisådär 3-4 års erfarenhet som heltidsknalle. Han vet inte ett skit Peter för den dagen han skulle köpa fika som någon liten tant bakat har ännu inte kommit...så vitt jag vet. Jag förblev i alla fall bull och sockerkakelös och för det är jag naturligtvis bitter.

När vi kom hem sedan blev Spiggen jätteledsen och supervarm och hade helt plötsligt 39 graders feber. jag förstår mig inte på barn och feber. När jag har 37,5 graders "feber" så måste jag ligga i framstupa sidoläge och få all näring intravenöst, men efter lite Ipren i barnet så var han redo för spontandans i soffan till Dinosaurietåget samt ett rejält skrovmål kvällsmat. Förhoppningsvis var det bara en märklig släng av något och kanske är han återställd i morgon. Hoppas, hoppas.

Ja här ser det ut som det är jag som sålt smöret och tappat kosingen. (Som jag skulle köpt smink för p.g.a stort behov)

Pris för fräschaste näbben.

Mitt bästa spartips:

Gå till tandläkararen och ha inga hål. Vips så har du sparat (el tjänat) 5 papp.
För mig är det rysk roulette när jag går till Tandis. Det kan sluta hur som helst.

Men idag gick det bra..ja förutom att jag hade en fraktur på en gadd. Jag som aldrig brutit något i hela mitt liv. Men den måste ju lagas på något sätt. Men det berodde ju inte på ngn läskig karies så jag känner mig fett fräsch ikväll.
Det är väl Spiggen som hade sönder den senast han slog mig med telefonen kan jag tänka. Han är lite oberäknelig ibland, den.

T.ex nu när han plötsligt vaknade trots att Peter och jag har myskväll och käkar italienskt och dricker vin och trots att Spiggisen har en flong ny supermysig kudde.

Det är inte ordning på någonting.

Jojo
Kom ann bara.

Bild: google.se.
Eller goggel.se som man säger om man är lite gammal och efter.

Morgonens paranoia...

..fann jag idag vid ett källarfönster vid Götaplatsen. Ord att tänka på, ord att ta till sig.

Om att bruda sig.

Idag har jag fått nya Amelia på posten. Trevligt.
När ni nu vet att jag prenumererar på Amelia så vet ni också vad jag är för person.
Inte. så. fräck. nej.
Och det stämmer. Amelia passar mig .Inte allt, (Återkommer till det på ett mer aggro sätt lite längre ner) men "mode"reportagen och sådant. Där får man lite tips och hjälp som jag kan behöva.
Lättförståeliga moderåd av typen; Vårens 5 snygga svarta tröjor som döljer rondören och som du kan matcha till såväl jeans som svart kjol av förra årets modell. Och så ser man hur de matchat så trevligt och tänker att ja, det där kan jag väl kunna klara. Man kanske till och med har ett halsband hemma som man kan toka till det med.

Jag förstår mig inte på Elle och Vouge längre. Moderepotagen ger mig inget. Jag står ändå relativt sällan på åkrar i motvind och månljus med lager på lager, byxdress från Emanuel Ungaro och små sockar i högklackad sko som av allt att döma inte är Tamaris. Så jag kan varken identifiera mig eller inspireras. Jag skulle trampa snett på en grästuva och smutsa ner mig. Eller så skulle Spiggen vakna fast det var månsken och torka snornäsa mot låret på mig och så hade stunden av magi varit över.

Så Amelia är ok. Och Femina förstås. Lite lagom så.

Men det är två saker som alla tidningar för kvinnor envisas med att skriva som alltid får mig uttråkad på gränsen till upprörd. Astro och hemmaspa. Men åhhh alltså. Sånt larv. Så blir din sommar, ditt 2012 och din skidresa till Sälen.. Vem, VEM läser den här skiten? Astron som deras praktikanter på redaktionen satt ihop. "Amen det stämmer rätt så ofta". Nej det gör det inte. Skaffa ett liv.

Och hemmaspa. Kanske inte så upprörande men zzzzzzzzå tråkigt. Och så där tjejmyysigt. Jag är allergisk. Unna dig en riktig spakväll hemma. Det går LIKA bra som att checka in på Lundsbrunn minsann. Samla ihop några vänner och myspys och skvallra tillsammans. Tänd ett doftljus, drick färskpressad juice, blanda ansiktmask av ägg, blomblad och gammalt barnbajs och klipp tånaglarna (rakt) på varandra. Det blir en fin stund att minnas. Ett avbrott i vardagen. En oas.

Jag känner mig nästan intellektuellt antastad av sådana här reportage. Astro och Hemmaspa.
Behövs inte mer för att jag ska bli på dåligt humör.

Men detta numret har jag stora förväntningar på för Ensam mamma-Johanna skall tydligen berätta om sina snygga ben-knep. Det hade åtminstone jag liksom väntat på. Klart man sliter upp plasten då.

Så so long. För nu skall jag krypelikrypa upp i soffan med en härligt rykande kopp te och detta färska exemplar med bentips och allt.
Trevlig kväll.
Många kramisar bästaste ni.

Jamen ni fattar. Det här FUNKAR inte på mitt jobb.
Tröjlöst går bort.
Dessutom har hon för mycket rouge.

Bild: http://www.astfotograf.com

Tisdagsdramatik

Kanske årets vackraste bild.

Jag är så sjukt lökig idag.
Kollar Sex and the city och käkar micropopcorn. Tjena mors år 2002. Jag skulle kunna ljuga och säg att jag kollar på någon creddigare serie. Men nope. Men jag sitter iaf  inte i soffan och tänker att "Åh jag är preciiiiis som Carrie". Det gör jag inte. Och Peter är inte som Mr Big heller. Han har t.ex. ingen limousine

Förlåt att jag slängde upp foten på bilden. Förstår om ni tyckte att det var osmakligt. Men ser ni plåstret på hälen? Snyggt iofs men ganska opraktiskt.
Jag har skadat mig själv förstår ni. På ett svinkonstigt, ovärdigt och även lite äckligt sätt.
Jag gick liksom in i mig själv och rev upp hälen med min stortånagel. Ingen aning hur det ens är möjligt men blodet flödade på bra iaf. Och det anser jag vara så märkligt att jag nu tycker att det borde vara av allmänintresse.
För det är en nagel vi pratar om. Ingen mattkniv, skridskoskena eller köttyxa, utan en nagel. (Som inte heller klarade trycket vill jag lägga till utan föll av i ren utmattning. Smärtgrad:hög. Äcklighetsgrad: obeskrivbar)
Och det är dessutom en HÄL som är inblandad i dramat. Den är ju liksom lite hård och sånt....eller är det bara min? Det är ju inget ögonlock precis. Jag känner mig besviken. Trodde den skulle klara mer ärligt talat. Känns opålitligt.

Nåväl. Inte en dag utan spännande äventyr.

Det är Såååå Synd att Saida är dö

Idag är det verkligen söndag på alla sätt. Segt i kroppen, segt i hjärnan. Långsamma aktiviteter och rödvin.
Söndagar är en perfekt dag för rödvin och filosofiska bryderier. Mitt största bryderi för tillfället kan kanske tyckas vara av världslig karaktär, men det lämnar mig ingen ro.

Jag har tappat bort en limpa någonstans i lägenheten.

 Detta var för en vecka sedan och jag jag har ännu inte funnit den. Utgångsdatum var runt den 24 vilket oroar mig en aning för jag har vissa svårigheter med mögel. Inga allergiska sådana men väl psykiska och de är nog så besvärliga. I alla fall, jag tänker, VAR kan man möjligtvis lägga en påbörjad limpa om inte i skafferiet, kylen eller eventuellt frysen? Jag kan absolut medge att jag är förvirrad och lite borttappig sådär men detta tycker jag är oroväckande.
Jag får väl vänta och se tills den själv gör sig påmind och liksom vandrar ut för att ge sig till känna men det är just det....
En gång började det lukta något bedrövlarns i vårt skafferi. Eftersom Peter är en fegis så blev jag snabbt tillsatt på tjänsten som den som skulle identifiera det förmodade kadavret. Jag letade halvt ihjäl mig och hittade slutligen en påse som det såg ut att vara köttfärssås i. Och det är ju på lite olika sätt konstigt. Men sedan såg jag att det bara var en gammal påse morötter som antagligen legat där sedan Andy Hardy fick vårkänslor. Typ.
Stanken gjorde mig smalare i ansiktet än jag varit i hela mitt liv och denna upplevelsen satte djupa spår i mig och min näsa.(Och känsliga psyke) Det tog också ett halvår och flertalet storrengöringar av skafferiet innan hesa Fredrik slutade tjuta och folk i den närmaste omgivningen kunde öppna ventilerna och återgå till sin vardag.

Så därför känns det viktigt att jag hittar den sabla limpan.

Wanted
Hittelön

Det som göms i pläd kommer (åtminstone) fram vid städ.

Idag när jag gick omkring och skötte mitt och Spiggen skötte sitt så blev det plötsligt alldeles tyst på Spiggfronten. Jag märkte det inte direkt men när det gått ett par minuter så anade jag oråd. Så jag gick in i vardagsrummet för att se efter vad som var på gång men jag såg ingen Spigg.
Däremot såg jag det här:

Filten hade plötsligt formaterat sig konstigt. Nästan i form av en Spigg minsann. Men formationen rörde sig inte överhuvudtaget utan var blickstilla superlänge, så jag hann hämta kameran och allt. Men jag kunde höra att den liksom andades lite exalterat, filten.

Så jag lyfte för säkerhets skull och där var visst en Spigg. En ganska glad, fast varm och med platt frisyr efter att ha väntat i evigheter på att bli upptäckt. Lite hjärtknipande faktiskt. 

Så sensmoralen av detta inlägg blir kanske då  att man bör ta reda på om någon kommer att leta, innan man gömmer sig. Det blir så tråkigt annars.

Ny vända kurragömma. Spiggen kör med ett säkert kort och
tänker att det gick ju bra sist. Lurigt var ordet.

Dagens outfit!

A men kolla! Jag har shorts på mig idag! På vintern!!!

Ungdomlig och fräck-Det är lite så jag jobbar.

Om ni känner marken vibrera idag så är det nog ingen jordbävning.

Det är förmodligen bara Kenza som känner av konkurrensen och darrar.

Vägen till odödlighet

Angel of the Morning, a photo by Floating Imitations on Flickr.

Igår pratade Peter och jag om att vi var lite mer rädda för att dö nu när Spiggen finns. Det är ju inte så konstigt.
Peter och jag har ju lite olika uppfattningar om vad som händer efter döden. Han är lite mer..eh..praktisk?
Kroppens grundämnen omvandlas ju till något nytt men vad som händer med själen kändes mera oklart.
Så länge någon minns oss så finns man ju kvar på ett sätt, sa Peter.
Och sen då, sa jag. Sen är det alltså fernito?
- Ja men, svarade Peter uppmuntrande. Du har ju bloggen! På internet finns ju allt kvar.

Ja men då så.

You say party I say Pie

Det är lördagkväll och klockan är inte ens tio. Eftersom det betyder very late på vårt interna familjespråk så har vi redan kollat klart på Modern Family och 30 Rock. Vi har hunnit klämma några hekto godis var och borstat tänderna efteråt för att skrämma tandtrollen.

Jag skall ÄNTLIGEN få gå och lägga mig. Och kanske, kanske, kanske får jag till och med sova i natt. Trots att jag gläder mig något oerhört inför denna tanke (affirmation) så känns det lite...tja lamt.

Vi bor ju rätt så centralt. En lägenhet för moderna urbanister som vill ha nära till stadens puls. Jo sådana är vi. Alltid i farten.

Utanför fönstret hör vi fulla chalmersstudenter ropa oförskämdheter och spaka raggninglines till varandra. Alla av dem, såväl killar som tjejer har foträta skor till sina partykläder. (Det är så man skiljer ut chalmerstudenterna från t.ex Handelsfolket). För killarna betyder det sådana där walkingskor med högteknologiskt membran. Tjejerna har någon clarks eller camperdoja. Så är det. Men kul verkar de ha. Man har roligare om man inte har ont i fötterna. Faktiskt.

Säkert skall de på någon rolig studenthippa där man dricker ärtsoppa och äter punsch ur djup tallrik. Får de i hop det med någon från någon annan nation (och det får de ju) så får de klippa sönder overallsingen och byta byxben med varandra. Sen capsar de natten lång.

Sicket liv.

Jag står i fönstret som en öm moder och tittar nostalgiskt på dem. Åh det var tider det. (Även om jag inte direkt var en overalltjej, nej)

Men var tid har sina glädjeämnen. Sova 8 timmar till exempel. Det tycker jag är skoj. Nu för tiden.

Tycker detta ändå blev en ganska bra bild. Sömn i natt och lite hårspray på det så är jag med i matchen igen. For sure.

Tänkvärt

Livet känns så lätt, när man har magen full av kakor.

Fredagsbryderier

Jag läser väldigt många bloggar. ja, jag knarkar bloggar. Vackra livsstilsbloggar där blogginnehavarna har fantastiska hem, blanka frillor och välluktande badrumsrengöringsmedel.

De tänder doftljus, lagar svingod mat som de lägger upp som på restaurang på vackra fat och dricker Champange för att fira in helgen. De njuter av allt möjligt. Som att krypa upp i soffan med en stor kopp te till exempel.

De är så perfekta dessa tjejer. Deras barn verkar aldrig ställa till med något kaos, deras skjortor är lika krispigt vita på kvällen som på morgonen och deras läppstift tappar aldrig korken och kladdar inuti deras handväskor.

Och det är så förförande och jag köper samma rengöringsmedel, kladdar med glanskräm till frippan och tänder doftljus. Och i soffan kryper jag upp stup i kvarten. Med läsk till och med som borde vara lyxigare än te eftersom det är godare.

Och sedan väntar jag på att KÄNSLAN ska infinna sig. Den av vardagsglamour och koll på grejerna.

Men det vill sig inte riktigt. Trots riktiga attribut som Yankee candles, Stoooor tekopp från Bruka design (sjukt obekväm att dricka ur, helt tjock kant. men fin färg, jodå.)och fredagsblommor på den öppna spisen.

Men sedan så slarvar jag också. Tar brödet rakt ur påsen på lördagsmorgonen, utan att lägga upp det i korg. Samma med skinka. Inga tända ljus men väl en bebis som skriker däääää och vänder upp och ner på sin gröttallrik så det skvätter upp på mitt ben och sedan jag glömmer jag att torka bort det.

Men jag tror också att jag måhända är lite bortskämd. För om man kan njuta av att krypa upp i soffan med en kopp te så har man ju inte så höga anspråk direkt och DET är något vackert. Man kan njuta av det lilla och samtidigt sälja in det som om det vore höjden av vardagslyx. Jag struntar i om det inte är "hela bilden" för det är en underbar bild. Jag vill låta det stanna där.

För jag vill tro att detta är nåbart. Att jag en dag skall komma i kapp med städning och tvätt och strosa runt i lavendeldoftande rum. Att den dagen ska komma då jag kan nöja mig med en kopp te och ändå tycka att livet är en schlager. Då har jag i sanning blivit en stor människa.

Joråsåatt. Är det fredag så är det.

Apropå amning

Jag oroar mig för att jag ammade för kort tid. Spiggen ammades i 7 månader men jag hade gärna ammat längre om det inte hade varit för hans Hollywoodgarnityr som han av fåfänga skäl lät sätta in redan vid 4 månaders ålder. Vid 6 månader hade han 6 gaddar och de var vassa som på en gädda.

Men nu finns det massa forskning som visar att barn som ammas i minst 9 månader är smartare än andra barn. Enligt undersökningen så verkar de vara väldigt smarta dessa barnen. Redan i förskolan så smartar de sig något alldeles väldeliga.

Jag glömmer aldrig ett inslag på Barnjournalen som imponerade stort på mig som liten. Det var en liten pojke i något land långt borta som var grymt klipsk. Han lärde sig prata vid 2 månader (just det minns jag tydligt.) Skrev dagbok som 2 åring och sedan så hade han gått ut universitetet som 6 åring eller något.

Jag kräver ingalunda att Spiggen skall upprepa detta. Inte alls.( Men vid 15 så borde han väl kunna ha fixat det om han inte ligger på latsidan?)

Men vad gör jag om han visar sig tycka bättre om sport än om historia och mer om att sola solarium än att spela Alfapet? Skall jag skuldbelägga mig själv då? Och om han deltar i en dokusåpa och gör en efterföljande barturné, skall jag då anmäla mig retroaktivt till soc?

Fil kand eller kung av Tylösand?