Sedan bastade Jenny och jag på kvällen och badade i sjön som var kolsvart och ja, ganska kall och blöt. Jenny tyckte det var läskigt och det tyckte jag också egentligen, men spelade världsvan och orädd för att ingjuta mod i det lilla livet.
På vägen hem så stannade vi på en bakluckeloppis vid Slottskogen och jag var taggad som tusan. Har hört om alla som gör fan.tas.tiska fynd på sådana men själv fann vi bara lervälling och sjukt mycket skit. Antiklimax. Jag ville köpa hembakad fika förstås eftersom min pappa alltid gör det på loppisar och det är så mysigt. Men Peter vägrade förstås och talade om för mig att det minsann nästan aldrig är gott hembakt på sådana ställen. Han talade med övertygelse, som om han hade en sisådär 3-4 års erfarenhet som heltidsknalle. Han vet inte ett skit Peter för den dagen han skulle köpa fika som någon liten tant bakat har ännu inte kommit...så vitt jag vet. Jag förblev i alla fall bull och sockerkakelös och för det är jag naturligtvis bitter.
När vi kom hem sedan blev Spiggen jätteledsen och supervarm och hade helt plötsligt 39 graders feber. jag förstår mig inte på barn och feber. När jag har 37,5 graders "feber" så måste jag ligga i framstupa sidoläge och få all näring intravenöst, men efter lite Ipren i barnet så var han redo för spontandans i soffan till Dinosaurietåget samt ett rejält skrovmål kvällsmat. Förhoppningsvis var det bara en märklig släng av något och kanske är han återställd i morgon. Hoppas, hoppas.
Ja här ser det ut som det är jag som sålt smöret och tappat kosingen. (Som jag skulle köpt smink för p.g.a stort behov) |
Mmm, backluckeloppis är lite som rysk roulett....ibland skiter det sig verkigen totalt! Har gjort några riktiga fynd..men mest e det bara..ja skit helt enkelt. :P Ungefär som det man har instuvat längst bak i förrådet..
SvaraRadera