Dagishämtning och nyttiga pankisar.

Idag när jag hämtade Spiggeriet på dagis så kändes det såå bra. Han går fulltid nu, vilket är 8-16 och då är han ett av de sista barnen som hämtas.(= inte bara dåliga utan rent fasansfulla föräldrar) Hur alla andra trollar med tiden har jag ingen aning om men med Spiggen verkade det åtminstone inte direkt vara någon fara. Han sprang runt, runt, skrattade och tjoade och varvade med att kasta sig i famnen på ömsom mig ömsom fröknarna.
Sedan stoppade vi ner Alfons i en påse och gick hem och Jakob bar påsen mycket ansvarsfullt. Ja, som den sista droppen vatten som man säger på Ranelidska.

Man kan tycka att det är nära till dagis. Min syster och jag kom överens om att det låg på gränsen mellan himla nära och bara nära. Men om Spiggen får bestämma så tar vi vägen förbi det stora bygget och då tar promenaden sju år och åtta månader. Lite drygt.
Jag tröttnar ganska lätt på grävmaskiner, män i hjälm, cementblandare och stora larvfötter men Spiggen kan inte se sig mätt. Det är tydligen så ofattbart, fantastiskt spännande att tiden står still.
Och det sista kan jag i alla fall hålla med om.

Sedan gick vi hem och stekte pannkakor som vi dipp dipp dippade i sylt.
För att göra pankisarna låtsasnyttiga så gjorde vi dem på dubbla ägg, dinkelmjöl och nermald morot i smeten. Smakar ingen skillnad och så blir man ju brun av betakarotenet. Det vet ju alla. Det kan både Spiggen och jag behöva.

Vägen till en perfekt solbränna.