Blev så sugen på Leilas tekakor att jag helt förträngde att de tar en halv livstid att knåpa ihop. Men de är så grymt goda och min självnöjdhet vet liksom inga gränser när man kalasar på något hemmagjort. Som en god huslig fru och moder. Så nu har jag startat och det finns ingen återvändo. Vid midnatt eller så, är det jag som mumsar macka. Det blir prima det.
Fint! Samma dygnsrytm som mig då... :)
SvaraRaderaKramar