Förskolesjukan och längtan tills i morgon.

Idag har jag varit med Spiggen på förskolan. Jag var där cirkus 30 minuter innan jag hade huvudvärk  och kände mig sjuk. Intressant. Tror att hostan och snoret sitter i väggarna där. Går man över tröskeln så är man rökt. Jag ser med andra ord fram emot en höst med ca 2 jobbdagar och resten vabb och annan sjuka.
Nåväl alla barn somnade så fint vid vilan utan Spiggeländet som vägrade befatta sig med madrass och filt. Så vi fick ge upp igen. Och gå hem. Men dagisfröknarna verkar ha fett bra självförtroende när det kommer till den biten och det lär han väl känna, Spiggen. Så så fort vi inte är där längre och föräldraoroar oss så kommer han säkert sova som ett duktigt barn.

Ikväll fixar vi lite här hemma, filar på gästlista till bröllopet, kollar halv åtta hos mig och ser fram emot i morgon.  Då får vi nämligen finbesök av sällan skådat slag. Min vän Rebecka och hennes dotter Alice kommer och stannar över natten. De bor i England vanligtvis och jag har inte träffat dem sedan nyår så abstinensen har varit svår. För att allt skall kännas som vanligt när vi ses så slår vi aldrig direkt på stort utan äter alltid exakt samma sak. När vi är där en hel vecka eller så, så har vi samma meny varenda gång. Hela veckan. Tacos och sånt. Det känns tryggt och skapar en illusion om att vi träffas oftare än vad vi gör.

Så, alla Tacoingredienser är inhandlade till detta fredagsmys mitt i veckan. Inklusive Tortillachips vilket Peppe och jag ALDRIG unnar oss. Nå, är inte det kärlek så vet jag inte vad kärlek är.

Words!

Bild: google.se