Sur, lat och ont.

En planerad Zumbakväll byttes mot liggläge i soffan då jag inte hittade någon träningstopp. Så kan det gå. Jag hade behövt träna, den saken är klar för jag är helt förslappad igen och odugligt omotiverad när det kommer till hälsosamt leverne. Detta skulle bli min comeback. Otur. För lite blodcirkulation hade inte dödat mig.

Men jag har dragits med en envis magont den senaste veckan också vilket inte har gjort mig så engagerad i annat än att ligga i fosterställning och bröla.
Jag vet att jag borde gå till doktorn men har inte riktigt pallat. Men det står väl på agendan för veckan antar jag för det är ju ingen stor sak att boka en tid och pallra sig dit. Det är bara det att allt med magundersökningar känns lite besvärligt. Det är tester man inte vill göra och slangar man helst vill undvika så därför provar jag just nu en annan metod. Den kallas förträngning och funkar ganska dåligt.

Så ikväll hasar jag runt i slowmotion, gnäller och äter det som hamnar i min väg. Sur som tusan. Ingen trevlig syn, men så är det ibland. Man får finnas ändå tydligen.

Passa dig.
Ett ord till och smockan hänger i luften.